Aktiv vila

Allhelognahelg. Betyder i min familj att då eldar man upp årets rishög. Två stora bål matade vi med riset från vinterns fällning av träd.
Vila med fysiska inslag. Skönt att koppla bort huvudet från träningen ibland. Skönt att känna att löpmusklerna får återhämta sig.
Imorgon är det allvar igen...3x(6-4-2 min) med 60-90 sekunders vila...tröskelansträngning. Någon som vill hänga på?

Detta är jag efter en bra träning...

"She's nothing like a girl you've ever seen before
Nothing you can compare to your neighborhood
I'm trying find the words to describe this girl without being disrespectful..."

Men jag kan beskriva: Snygg, stark och snabb!

Obs! Detta inlägg ska inte tas på för stort allvar.

(texten kommer från David Guetta och Akon's "Sexy chick")

Sub40 före 40, del 6

Torsdag igen och det innebär träning med Sub40-gruppen. Som vanligt är jag lite smånervös och spänd. Märks nog en del. Ser och beter mig fokuserat innan passet. Inte många leenden på mina läppar. Nästan hela gänget är med. Stämningen är på topp och det är en genomgång av passet.
Vi ska vara i Humlegården. Mitt i smeten, mitt i stan. Lite läckert att det går att bedriva högkvalitativ träning ett stenkast från Stureplan.
Kvällens pass består av 3 kilometer progressiv löpning, det vill säga tre varv runt Humlan. Första varvet ska springas lite under tröskelansträgning, varv två ska betas av i tröskel och varv tre är det bara att mörsa på men ändå inte blåköra. Ja men vad är detta för mesigt pass säger ni.
Ha! Detta är inte ens hälften av kvällens träning. Efter att fått pusta ut en kort stund (att vara långsammast innebär kortast vila mellan övningarna)tar vi oss till mitten av parken och Linnéstatyn. Där blir det mångsteg i uppförsbacke innan vi ska köra 8-10 varv med backintervaller. Vi använder oss av allérna mot Engelbrektsgatan och mot lekparken, Karlavägen för vår uppgift. Båda backarna bildar ett varv.
Det ska vara tempoväxling så uppför i rejäl fart men ändå inte så att man kroknar helt efter några stycken. Nerför i distansfart och på platten mellan alléerna så gasar man på en aning innan nästa backattack startar.

Jag springer med Henrik, vi är jämna och peppar varandra att våga stå på. Malin och Lisa tjoar och kommer med piska och goda råd. Det finns ingenstans att ta vägen utom uppåt och i god fart.
Det börjar bli jobbigt, andningen blir ibland lite okontrollerad och frustig, benen börjar tröttna och syran samlar på sig. Efter 7 stycken varv frågar jag Henrik hur många han ska köra. "Åtta" svarar han och det tycker jag låter lagom. Vi kämpar, vi svettas, våra lungor piper av ansträgning.
När vi kört vårt åttonde varv kommer jag med den goda idén att vi kör ett ben till på varv nio. OK säger Henrik och vi spurtar upp mot Engelbrektsgatan. Distansfarten ner mot statyn har övergått till jogg. Inte mycket klipp i stegen nu.
-Fasiken, Henrik. vi kör ett ben till så har vi ett helt varv till avklarat och kommer upp i nio totalt, säger jag (notera att meningen stötvis pratas fram för att hinna andas mellan orden). Ett grymt till svar och vi susar iväg.
Nio hela varv fixade. Gaaahhhh...härlig känsla. Meh, bara två backar till så har vi kört hela träningen och kört lika många som "snabbfötterna" (de som redan fixat under 40 minuter på milen).
Kom igen nu Henrik nu kör vi!!!!!! JAAAAAA, får jag till svar. Vi avverkar de två backarna och med en känsla som om kroppen var full av sockerdricka när vi klara, det bara bubblar. På den sista intervallen fick vi draghjälp av Pontus som skötte sin uppgift med bravur.
Efter är jag stolt, nöjd, glad och betydligt mer pratsam än innan. Utan Henrik vid min sida hade det bara blivit åtta intervaller och inte lika snabba.
Det jag är mest nöjd med är att jag tog in på Magnus uppför. Jag orkade stå på i backarna och jag tänkte på teknik och att verkligen attackera uppför.
Tillbaka på gymmet fick vi var sin signerad bok av Malin som present för väl utfört pass. Kändes fint att få en present (jag är så lättköpt).




Detta var den sista träningen på provmånaden och utvärdering kommer i ett separat inlägg.
Vill man läsa hur träningen var ur coachernas perspektiv så är det här man ska kika.

Det här med mat

Mat tycker jag är svårt. Att komma på bra, nyttiga maträtter som innehåller allt det som kroppen behöver för att orka träna mycket.
Samtidigt ska det gå fort att tillaga. I min familj finns det tyvärr inte mycket tid till att göra långkok och totalt genomtänkta maträtter. Vi gör så gott vi kan på vardagarna och hur vi än planerar så står vi där klockan halv nio på kvällen, trötta efter träning och jobb och ska försöka vara kreativa, politiskt korrekta (när det gäller maten) och effektiva.
Ändå planerar vi mat i tid, storhandlar och har en röd tråd med mycket fisk och en vegetarisk rätt i veckan.

Men det är klart, vill jag bli snabbare och bättre tränad så finns det inga genvägar. Träna, äta, vila. Ska jag fixa det här med att springa milen under 40 minuter så måste jag se över hela kedjan.

Kvällens middag bestod av Renskavsgryta (renskav, lök, trattkantreller och creme fraish) med tagliatelle och tomater. Lite skralt med grönsaker. Jag hade missat att de var slut. Till efterrätt blev det äppelpaj och glass. Det blir inte efterrätt varje dag men idag hade jag middagsgäst.

Ny bansträckning Stockholm Marathon

Se här: Ny bansträckning

Vad tycker du? Ris eller ros?

Ny Buff

Shoppade loss på en Buff som ska matcha min Sub40-tröja

Träningsläger bokat

Nu börjar bitarna falla på plats. Under vecka 12 kommer den dynamiska duon Ellinor och Maria åka ner till Portugal och Monte Gordo. Båda två har varit där ett par gånger var och en för sig och i år bestämde vi oss för att slå våra påsar ihop.
Jag hade visserligen chansen att åka med FK Studenterna ner men dels ville jag åka med Maria och dels ville jag bo på sådant sätt att jag skulle slippa tänka på mat. Jag är lat av naturen och är jag på träningsläger känner jag inte för att ställa mig att laga mat eller att handla mellan träningspassen. Då vill jag sova, sola eller vila.
Vi hittade ett hotell med halvpension. Kan bli en hit, kan bli kalkon.
Vi funderade också på om vi skulle åka med Spring Time men vi tror inte vi kommer utnyttja deras fysiska helpension i den utsträckningen.



I informationen om hotellet står det att det finns möjlighet att lära sig dansa Line dance...hm... De har gym(bra!), tennisbanor (nja)och minigolf(koncentrationsträning). Det låter bra på pappret. Hoppas att det är det i verkligheten också. Skönt ska det bli att åka dit.

Ibland skiter det sig

Igår var det en sådan dag. Ut till landstället. Köpa virke, fixa käk, värma hus, frysa massor, städa byggdamm och försöka hitta tid för träning.
Ut kom vi, min man och jag, regnet strilade lite och mörkret skulle komma snart. Det började tungt. Magen var mätt efter lunchen och det går uppför nästan hela tiden i början. Lite pipiga och gnälliga tog vi stigen genom skogen. Där var det i alla fall mysigt. Vi stretade på och peppet i mitt huvud var av slaget. "Tänk vad stark du blir, tänk vad bra att du kom ut, tänk vad du är duktig (hur jag nu kan tänka så. Jag har ju valt detta alldeles, alldeles själv. Men då behövde jag höra det)".
Matklumpen i magen började så sakteliga försvinna och det kom en period när jag kände mig lätt och yster. Tystnaden i skogen var öronbedövande. Hörde bara våra trummande steg och andhämtning. Tänk om vi kunde få se en älg!
Ingen älg men däremot hade matklumpen flyttat sig till de nedre regionerna och pockade så att säga på. Inte en sportkeps att jag skulle kunna ta mig hemåt. SOS!!!! SOS!!!

Lätt stukad bestämde vi oss för att avbryta i förväg och ta oss hemåt. Mörkret började komma och att vara ute på landsvägen i mörker ävenom vi hade reflexvästar och pannlampa lockade föga. Nåja, 80 minuter kunde jag rega i träningsdagboken.

Bra lunch om det är kallt...men inte om det ska springas efter.

Sub40 före 40, del 5

Då var det dags för backintervaller. Backen i fråga var den för mig kända ”Studentbacken” i Hagaparken. Där har jag kört mer eller mindre alla mina backintervallpass sen jag började springa mer seriöst.
Planen för kvällen var 10 stycken långa intervaller uppdelade i två serier. De första fem skulle springas upp till toppen av backen (cirka 270 meter) och de resterande fem upp till toppen och sen fortsätta 20 meter för att träna på att växla tempo och steg. Att våga trycka på även om man är trött och benen skriker för att få vila. Den varianten var ny för mig och nu i efterhand så var det en bra träning att få öva på den typen av tänk.

Sen till träningen var jag på grund av EU-mötet. Det brukar verkligen inte ta 60 minuter in till Östra från Täby med bil. Stressad anslöt jag mig till gruppen och vi joggade (jogga i 4:45 tempo?) iväg till Haga. Det var en glad och uppslupen grupp idag. Det är ju alltid så men jag behövde den positiva energi extra mycket idag.

Efter lite löpskolning och ett par stegringslopp satte vi av på den första intervallen. Gruppen splittrades direkt men det är från 30 minuter på milen upp till jag själv på 42-43 minuter. Bara att trycka undan de negativa tankarna och tänka att de ska vara där framme och dra. Jag fick sällskap från start av Henrik, som är jämn med mig på milen. Det kändes bra och sporrande. Vi körde på och peppade….Henrik peppade, jag var för trött och flåsig för att kunna komma med det samma till honom.

För att inte gå under av trötthet redan innan jag knappt börjat så tänkte jag bara fem stycken intervaller, det är fem stycken intervaller jag ska springa. Lisa och Malin sprang ibland bredvid och kom med råd, pepp och piska. Underbart att ha den sparringen.

Efter de första fem var jag så himla trött, så himla flåsig men jag tog mig ner. Lite långsammare och jag satte hjärnan på noll intervaller. Fem nya intervaller skulle springas och jag försökte tänka bort de fem jag precis avverkat. Fem stycken är inte mycket i mitt huvud. Bara att springa på och räkna upp till tre och sen börja nedräkningen, två kvar, en kvar…

Jag fokuserade på teknik och jag fokuserade på att utöka steglängden när det flacka partiet kom och även våga trycka på. Det kändes i kroppen och knoppen att det gav resultat. På näst sista intervallen skulle vi tänka att det var den sista vi sprang för att inte fega och för att inte tappa fokus. Benen skrek men jag lyckades vinna över kroppen signaler och bara springa på med starka ben och armarna jobbade med bra frekvens.

Som uppgift på sista intervallen skulle vi känna i kroppen hur det kändes och tänka på vad vi tänkte på under intervallens olika delar.

Jag vet att jag kände en massa och att jag tänkte men idag kan jag inte riktigt komma ihåg allt. Backen börjar med ett flackare parti för att sen bli brantare och efter drygt 200 meter bli ännu lite brantare innan det blir an aning planare mot toppen.
I början vet jag att jag försökte få benen att jobba lite hårdare, att vara mer ”på’t” och i det brantaste partiet tänkte jag att håll i nu, jobba på det blir snart lättare, orka!!!! Försökte jobba på tekniken och inte bli en slugger.

Jag hade inga direkta negativa tankar under någon av intervallerna och jag kände mig glad efter. Det jag lärde mig idag var att det går bra att verkligen ta ut sig och ändå hinna bli så pass återhämtad att nästa intervall går i ungefär samma fart. Jag började också lära mig att trycka undan kroppen signaler och bara jobba med huvudet.

Stark

Igårkväll och i morse har jag känt mig stark i kroppen. Det är en skön känsla att kroppen svarar på det jag gör. Att träningen i kombination med vilan bygger upp en slagkraftig hydda som kan försätta berg. Jag hoppas att den här känslan fortsätter tills klockan 20 imorgon.

Att inspireras av andra

har två sidor i min värld.
Den ena sidan är att jag blir taggad, känner att jag vill bli lika bra, jag hittar nya sätt att träna eller att få glädjas åt andras framgång.

Den andra sidan är att jag kan bli frustrerad, känna mig svag, långsam och att jag aldrig kommer att nå mina mål när jag läser på bloggar om tjejer som tränar allt mellan himmel och jord och ändå springer som om elden vore lös på sina löpträningspass. Den ena sidan av mig tycker det är jättekul att de går bra för dem och undrar vad de skulle göra på exempelvis milen om de skulle satsa på löpningen. Den andra sidan känner avundsjuka och missundsamhet. Jag vill också vara snabb, långbent och att alla pass ska gå "underbart, härligt och lätt".

Men jag vet ju att mitt träningsprogram jag har och följer är anpassat för mig och mina mål. Och att jag har en tidsplan på när saker och ting ska ske. Om jag ska kunna känna glädje i min träning och att inte gå sönder i någon trist löparrelaterad skada så måste jag ta saker och ting i ordning och inte låta varje träningspass bli en tävling där en sträcka ska få tiden kapad varje gång.

Jag vet allt detta men ändå poppar de negativa tankarna upp. Och då är jag glad över att ha bra (tränings )vänner som får mig på bana igen.

Foto:Arne Andersson

Pannlampa L1 från Silva

Vi fick prova olika pannlampor på Sub40-träningen i torsdags och jag fick testa en L1.
Så här säger leverantören:
En effektiv pannlampa med kompakt design. LED-lampa med 3 watts uteffekt. Lyser hela 63 meter och är tillräckligt för löpning eller skidåkning. Till pannlampan finns ett externt batteripack som utökar brinntiden med 300 procent och gör det möjligt att ha batterierna innanför jackan när det är kallt. Som tillbehör finns också ett löparbälte som flyttar ner batterierna från pannbandet till bältet.

• Vikt: 226 gram inklusive batterier
• Max räckvidd: 63 meter
• Max brinntid: 200 timmar (i sparläge).

Så här säger jag:
En ok lampa att ha som komplement när gatubelysningen inte räcker till men att ge sig ut i skogen och orientera är inget jag rekommenderar.
Den satt bra på huvudet och har 3 olika lysstyrkor samt ett läge med blinkande ljus. Det kändes inte tungt att bära även om batterierna i detta fall var monterade på huvudbandet.
Men ändå var känslan att ljuset inte räckte till. Jag skulle rekommendera den för gång och lugn jogg samt om man behöver ljus på huvudet vid exempelvis bilmeckande, trädgårdsarbete och annat lågintensivt.
Jag använde den för att ta mig ner till sommarstället igårkväll och då var den mer än toppen.

Jag har inte provat att ladda den än. Manualen var inte svår att följa. Det ska finnas möjlighet att ha ett extra batteripack och möjlighet att flytta batterierna från huvudpositionen till midjan. Funktioner jag inte testat.

Tjurruset 09

Hade som mål att ha bättre placering än förra året då det är svårt att jämföra tider på detta lopp. Förra året kom jag 24.
I startfållan var det ett väldigt liv och det kändes att det var massor av tjejer som skulle ge sig av. Stämningen var på topp. Jag placerade mig i rad två för jag tänkte att tjejerna i rad ett såg så långbenta och snabba ut så de kommer att springa som bara den. 30 sekunder innan start tog arangörerna bort bandet och jag trodde att någon skulle ta chansen och tjyva men alla var snälla och duktiga.

Skottet smällde av och jag satte av, efter 3 meter fick jag armbåga mig fram för att få springa i den fart jag ville. Loppet började med en härlig uppförsbacke med lössand. Försöket få till en slags löpning men insåg att det inte var någon idé. Jag tog mig uppåt med rejäla gåkliv istället och givetvis blev det en hårnålskurva och vi skulle ner till dalen igen. Såklart!

Nu väntade knappa kilometer löpning i lös sand. Lagom mycket sand så att det blev tungt att springa men inte så mycket att det var omöjligt. Efter att ha sprungit en stund i sanden såg jag att jag låg ca 25 plats. Det var en uppiggande känsla. Trodde inte att jag kommit iväg så bra i starten. Och jag log för mig själv när Gabriella Samuelsson låg 100 meter före oss andra. Vilken tjej!

Vaderna tog mycket stryk i sanden och jag längtade verkligen till kärrlöpningen där jag vet att vaderna skulle återhämta sig. Vi fortsatte på en stig/väg och vi korsade en bäck på två ställen innan vi fortsatte in på. Vaderna skrek. Inser nu att det var här jag tränade förra helgen i och med 25-manna. Jag tar det som positivt och känner mig säker på terrängen och veta tt det finns en hel del hyggen. Höga knälyft och snabba fotförflyttnignar är ett måste. Vi viker upp i skogen och kör ren OBT. Härligt, här har jag fördel och är väldigt glad åt mina Inov8 som är grymma i hal skog. Såg massor av tjejer som halkade och hasade runt i sina vanliga löpardosor. Vaderna skrek men kunde hålla trycket i steget men var tvungen att gå i de brantaste backarna (min vanliga taktik då jag inte vinner ngt på att springa uppför). Efter lite blandat mellan skog, skogsväg och stig kom vi äntligen fram till kärrlöpningen som i år var längre och blötare.

Äntligen så fick mina vader kyla. Att springa i kärr innebär att man måste ha fart hela tiden för att inte sjunka ner för långt. Tappar man fart så kan det bli tvärstopp. Alla var inte vana kärrlöpare och det tog stopp men jämna mellanrum. Jag dividerade med mig själv om jag skulle försöka kliva om men insåg att det tog mer krafter än att ligga på ledet och glida med. Det blev en viloperiod som jag utnyttjade när det blev fast mark under fötterna. På grusvägen lyckades jag springa om ett par stycken.

Så var vi då framme vid krondiket och där kom jag jag in strax bakom två och jag mitt pucko avvaktade och undrade varför de inte sprang. Här skulle jag varit mer agresiv och armbågat mig fram till vattnet. Förlorade inte mycket tid men blev frustrerad på mig själv. Kom i alla fall över och det tog några meter innan andingen och benen var med på bana igen. Fortsatte att springa i skogen och på ett hygge ropar en funktionär(?) till en tjej framför att hon är 20:e tjej. Då gör jag en framryckning och passerar cirka 3 stycken och har som mål att ha dessa bakom mig.

På vägen vid 25-manna TC har de lagt ut ett gäng bildäck som ska springas i. Hopp, hopp, hoppelihopp. Förbi. inte snyggt, inte graciöst men jag kom över. Jobbar mig vidare och jagar. Då kommer ålning medels hasnings-hindret. Där tog jag lite för mkt tid på mig. Rumpan hakade fast i ställningen. Åla, åla, bump...åla, åla, bump.
Vid 2 km kvar ser jag en liten grupp av töser (3 stycken) cirka 200 m framför som jag försöker komma i fatt. Jobbar med tekniken, jobbar med steget. Visualiserar att Lisa springer bredvid och manar på.
Jag är riktigt nära men när sista 100 m med sand innan målrakan kommer orkar jag inte lyfta upp mig och springa ikapp. Är dock nöjd med min 16:e plats. Fler deltagare i år och en jobbigare bana.
Men som alltid så kommer det ett par dagar efter tankar i huvudet som undrar om jag skulle kunnat gjort det bättre.

Bild från Tjurrusets hemsa

Morgonyoga

Jag trodde jag skulle vara seg och stel i kroppen efter gårdagens intervaller men när klockan ringde kändes det bra i kroppen. Både pigg och nyter.
Yogan gick bra och jag fick fokus efter ett tag då jag kunde ignorera en ljudmaskin som stod och lät i en hörna. Ingen aning vad det är för en maskin eller vad den gör för nytta. Först blev jag väldigt irriterad men kom på att det är ju väldigt energikrävande att vara irriterad på något som jag kan tänka bort. Om det var syftet att få mig att fokusera bättre så lyckades det.
Ikväll tar jag det lugnt eftersom det är tävling imorgon och jag vill försöka göra ett bra resultat.

I övrigt så försöker jag inte tänka på passet igår och att hitta det positiva i det jag faktiskt genomförde. Som Malin sa: "Tänk om alla pass skulle gå bra och allt skulle flyta på. Då skulle det ju inte vara någon utmaning". Jag får visa vad skåpet ska stå nästa vecka då det vankas backe.



Foto: Anna Molander Från ett träningsläger för ett par år sedan

Sub40 före 40, del 4

Ikväll var det dags för Sub40 träning igen. Fem killar och så jag anslöt till Malin och Lisa. Utdelning av reflexvästar och pannlampor (som ska testas. Återkommer om det i ett annat inlägg).
I samlad tropp och fina röda västar joggade vi bort till Haga för kvällens intervallpass. Lamporna kom väl till pass då det inte är superupplyst i parken.

Uppgiften idag var att springa ca 2,3 km från tennisbanorna upp till Koppartälten (via branta backen) och sen fortsätta bort mot "Studentbacken" (där FK Studenterna brukar köra sina backintervaller) och slut vid huset där det bor en hög med musiker. Efter det joggade vi tillbaka till backens fot och brassade i 300 meter upp för allt vad tygeln höll. Jogg ner till huset igen och sen var det 2,3 km tillbaka till Tennisbanorna.

Det gick ok fram till hålet i berget (en grotta som jag inte kommer ihåg namnet på. Det grävdes ett hål från toppen av berget på 1700-talet (?) av någon anledning. Borde nog ta reda på mer om Hagaparken) på vägen tillbaka men sen sa det tvärstopp och jag stannade. Andades några djupa andetag och var rejält sur på mig själv för att jag kroknade. Lisa peppade och vi körde igång igen. Väl framme hos de andra joggade vi hem igen.

Ingen bra kväll men när jag tittar på tiderna ser de helt ok ut och min känsla nu efter är revangelust! Jag ska fixa den där intervallserien en dag!

Jag hoppas att det bara var att jag hade en dålig dag så att det inte är så att jag inte är av det rätta virket. Nytt försök nästa vecka men däremellan Tjurruset.

Bild från tidningen Grottan, på just nämnda grotta

Julen är snart här...

Snön låg i små drivor på väg till jobbet. Visserligen ligger kontoret norr om stan men inte så pass att det är Ok med snö i oktober.

Hur som haver, en liten julstämning uppstod och när jag var och handlade såg jag att Göteborgskex kommit med en ny smak på Ballerina. Pepparkaka. Var tvungen att köpa ett paket till eftermiddagsfikat på jobbet.

Omdöme: Nja, själva kexet var smaksatt med pepparkaka och krämen var choklad. Kexet var inte Ballerina mjukt utan krispigt och kraschigt. Chokladen tog överhand och i kombination med kexet blev det en besynnerlig bismak. Men som en kollega sa: "Allt jag får till fikat är gott...bara det är sött."

Bild från Göteborgskex (som inte hade någon info om sitt nya kex på sin hemsida)

Harmoni

Efter en jobbig dag på kontoret var det skönt att sträcka på kroppen och öva pranayamas. Ikväll blev det Hathayoga som är en mycket lugnare yoga (i mina ögon) än ashtangan som bildar rännilar av svett över min lekamen. Hatha gör mig varm ända inifrån och ut men inte samma fysiska ansträgning.

Sitter nu i soffan med en kopp te och bara njuter av lugnet.

En helt vanlig distans

För att få ihop veckans träningsplan var jag tvungen att lägga tisdagens distansträning på morgonen. Jag har inga problem med att träna på morgonen bara det inte är för högintensivt. Så ett distanspass med ett medeltempo runt 4:45 minuter/kilometer lät perfekt.
Lite kallt och mörkt var det strax före klockan sex när jag ramlade ut genom porten. Tryckte igång klockan och svassade bort mot Hagaparken. Inte många personer ute och jag mötte ett tidningsbud, han på väg hem och jag bort.

Under passet hände inget speciellt. Höger vad kändes av en aning men en stretch rådde bot på det hela. Konstaterar att sommarlöparna som jag annars möter i Haga tidiga mornar har somnat in så facit i medlöpare var 3 st som jag mötte flera gånger, så pass många gånger att jag inte hälsade på dem när vi möttes de sista gångerna utan jag gav dem en "hej, hej-blick" istället och ett leende.
På vägen hem började det snöa. Men hallå!!! Det är inte ens mitten av oktober. Lägg av!

Jag skulle ha sprungit 4 stycken strides men jag glömde helt bort det.

Vilodag

Jag ska försöka få till en dag i veckan som är helt träningsfri. Min hjärna behöver det...

Veckans andra kvalitetspass

I träningsprogrammet stod det 20 minuter snabbdistans. Om det finns en träningsform som jag inte är kompis med så är det snabbdistans. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag har ångest flera timmar innan denna typ av pass, men ångest får jag. Redan innan så utgår jag från att det blir jobbigt, att det ska bli tunga ben och mycket flås.

Passet kryddades med att regnet började ösa ner minutrarna innan jag planerade att starta. Försökte vänta ut det men efter en stund så var det bara att trycka ner kepan och köra, för bättre kommer det inte bli.

Två kilometer uppvärmning på ett ungefär och efter lite mental laddning i symbios med vadstretch kunde jag inte vänta längre. Det var kallt.
Satte av utefter Kungsholms strand och försökte att inte springa på det djupaste i vattenpölarna. Ganska direkt kände jag att detta kommer bli tungt. Delade upp det i små delar för att orka fokusera. Tänkte på tekniken och försökte visualisera värme, vindstilla och inget regn. Gick så där...

Men tillslut hade jag avverkat 20 minuter i 4:20-tempo och även Norrmälar strand och delar av Rålis. Inte helt enligt plan men helt ok i mina ögon. Ansträngningen var där den skulle.
Nöjd med mig själv joggade jag ner. Tänk vad det går att få till även om det regnar och är kallt. Lika bra att gilla läget. Det är några månader kvar av kyla och mörker.


Kläder från Puma

Orienteringens höjdpunkt

enligt mig, gick av stapeln idag. 25-manna. Jag orienterar inte ofta men med jämna mellanrum. Typ en gång om året då min orienteringsklubb, Skarpnäcks OL behöver fylla ut lagen. Det går ju åt 25 löpare per lag och det blir 2-3 lag varje år som springer en oktoberlördag.
Cirka 350 lag med 25 personer i varje gör en del människor på samma plats. Härligt att se!

Hur gick det då för mig? Jodå, jag fick äran att springa den 5:e sträckan som är lång och ganska så svår orientering. För att inte orientera så ofta lyckades jag bra. En grövre bom annars så rullade det på och jag lyckades fokusera bra på de flesta kontrollerna.

Ger detta något för min sub40-satsning? Ja, jag tror det. Jag får starka ben och hjärtat får jobba fast farten inte är så hög. Obanad terräng är inte dumt att köra. Det är en skonsam träning för kroppen. Dessutom är orientering och skogslöpning rofyllt för själen.

En massa folk på ett lerigt gärde...

All denna tvätt

Kombinerade kvällen med löpning/styrketräning och tvättning. Att vara två i familjen som tränar mer än vad Svensson gör innebär att tvätthögen blir gigantisk. Fascinerande vad tvätt man kan producera. Och mer blir det under vintern då det är allt från vantar till långkalsonger.

Kroppen känns trött idag och vaderna tog mycket stryk igår. Ett försök att råda bot på det har gjorts och en lugn återhämtningsjogg blev det innan jag körde styrketräning för mage och rygg. Vet inte om vaderna blev mjukare men jag känner att jag får peta i mig lite Ben och Jerry som tröst.

Sub40 -träning

Idag var det grisjobbigt. Jag har under flera år inte kört korta, intensiva intervaller utan mer "myst" runt med trösklar och på sin höjd backintervaller.
Idag var det dags för intervallstege med följande distanser: 800-700-600-500-400-300-200-400-600 meter med 60 sekunders ståvila mellan varje intervall.

I en ny, fin sub40-tröja från Nike gled vi iväg i samlad tropp till Stadion. Med oss idag var Claes Runheim för att skriva en artikel om Sub40.

På Stadion blev det löpskolning och strides. Så var vi igång med intervallerna. Kände redan efter 400 meter att det gick för snabbt, men det var bara att bita i och försöka hålla fokus. Efter de två nästa kände jag att detta var det jobbigaste jag gjort på år och dag. Mjölksyra som började komma och att hela tiden försöka hålla teknik och drivet i steget.

Guld är att i de lägena ha Malin eller Lisa vid sidan om som peppar, puschar, kommer med råd och får mig att komma tillbaka från de negativa tankarna och får mig att inte tänka på att jag är trött. Den näst sista intervallen så trodde jag att jag skulle bryta ihop och lägga mig ner på tartanen och bli en blöt fläck. Under vilan kom Lisa och körde värsta pepptalken och tvingade mig att ta rygg på en av deltagarna (Hade legat och slirat en 10 meter efter de andra). Jag nöp fast i ryggen och lyckades pressa mig förbi och med de sista krafterna jag kund uppbringa utöka avståndet och hålla honom bakom mig. Vilken känsla! Dessutom hade jag känslan Illamående!!!! Jag är inte van att ta ut mig på det här sättet och nyttan av sånna här pass känns ovärderlig.

Det jag tar med mig från detta pass är teknikråden, att jag faktiskt fixade det, illamående går över samt att jag ska redan från början ta för mig och nypa mig fast i de andras ryggar för att kunna ligga på rulle och få en roligare resa.

Stadionstafetten

Igårkväll var det dags för en ny tävling i Stockholm. Stadionstafetten.
Det var stafett för lite längre sträckor, 4x800 m samt 4x1500. I samband med detta så var det även en propagandatävling öppen för alla, där lagen skulle springa 5000 meter och ha 3-5 deltagare per lag. När och hur man växlade var nästan fritt. Det skulle ske antingen vid 200- eller 400meters markeringen. Innan kändes det som att detta skulle kunna bli hur kaosartat som helst.
Jag bestämde mig kvällen innan att springa då det behövdes folk. Jag hamnade i lag "De beprövade" och hade två eminenta herrar i mitt lag, MH och TS.
Efter genomgång gav vi oss ut på en gemensam uppvärmning där vi snackade taktik och genomförande. Dagens mål var att inte bli skadad. Lungt och sansat skulle vi köra de 8 stycken 200meters sträckorna (startmannen körde 1x400 och 7x200).
Det är något visst att tävla på Stadion. De historiska vingslagen fladdrade som bara den och stämningen var god bland de 30 lag som skulle springa i 2 heat.
Starten gick och MH springtade i väg som en gnu och höll bra fart. Växlingen över till mig gick bra och det var ingen risk för vare sig under- eller överväxling.
Och så i väg. Snabbt ska det ju gå eftersom varje sträcka bara är 200 meter. Jag hade ingen egen tidtagning på mig men känslan i kroppen sa att jag låg på ca 37 s. Försökte tänka på tekniken, att vara aktiv i min fotisättning och få upp knäna rejält. Det hjälper massor att tänka så, då utför benen det nästan så som man vill. Jobbade bra med armarna och tänkte framåt! Framåt!
Växlingen till TS gick också bra och jag fick pusta en 75 sekunder innan det var dags för nästa etapp. Efter att ha kört en fyra upprepningar började blodsmaken komma och det rev i lungorna. Hade det varit träning hade jag funderat på om det gick för fort. Nu var det bara att köra. Tävling ju!

Vi kom i mål på 15:28 och 6:e mixlag. Totalt kom vi på 14 plats.

Jag rekommenderar att köra stafett. Det är ruskigt kul om man är van ensamvargslöpare. Att ha ett lag att springa för. Jag hoppas att tävlingen kommer tillbaka nästa år och att det kommer massa fler icke klubbanslutna lag.

Berglin i hälsans tecken

Yoga - varför?

För ungefär tre år sedan började jag med yoga. Jag hade fått för mig att det skulle göra mig rörligare och starkare. Att yogan skulle göra min löpning snabbare och bättre. Men för att det inte skulle bli "för mesigt" bestämde jag mig för Ashtanga vinyasa, som är en variant av Hatha yoga. En kraftfull och fysisk yoga.

Jag tog det seriöst och gick kurser. En gång i veckan. Lärde mig mycket men fick inte den kick jag trodde jag skulle få och inte den Bolsjojbalettviga kroppen. Men jag kämpade kvar. Tänkte att det kommer nog lossna. Övade lite hemma men inte i den utsträckning som antagligen behövdes till den löpstela kroppen.

På mitt yogaställe blev det sommar och ett billigt sommarkort erbjöds. Jag hakade på. Ville verkligen hitta flytet och bli en yogi. Där, då jag la ner två till tre mornar i veckan hände det något. Jag förstod vad det handlade om. Jag hittade lugnet, harmonin och glädjen i att yoga. Det spelade ingen roll att jag knappt kunde sitta i skräddarställning, att jag inte nådde med handflatorna ner i marken. Det fanns något annat i yogan som blev viktigare.

Idag är jag fast och vill yoga åtminstonde två dagar i veckan. Jag har hittat hem och även hittat min träning när löpningen inte kommer fungera längre. Det känns skönt att inte alltid prestera eller pressa resultat utan bara vara där jag är just nu.

Testträning nr 2

Ikväll var det dags att provträna för FK Studenterna. Det är ingen ny klubb för mig utan min "moderklubb" när det gäller friidrott och löpning. Jag har inte varit med på ett par tre år på grund av randiga skäl och rutiga orsaker men det känns idag rätt att ha en klubbtillhörighet om satsningen mot sub40 ska gå vägen.

Kvällen började med 30 minuter övergripande information om klubben och träningarna av ordföranden och huvudcoachen. Egentligen inget nytt för mig men det har blivit lite högre krav om man ska få ett anpassat träningsprogram, vilket jag tycker är bra. Svårt att serva så många medlemmar och inget kul om man som coach inte får respons på den tid man lägger ner på enskilda medlemmar.

Sen sprang vi en lite kortare uppvärmning innan löpskolningsblocket satte igång. Hela 40 minuter med blandade övningar. Jag måste öva mer på mångsteg och hälkick samt att inte spänna axlarna så förbenat.

Sprang hem och försökte hålla 4:45-fart då dagens pass egentligen skulle vara 45 minuter distans och core-träning efter.

Mannen ringde och skulle gå och styrketräna. Jag hängde på med betoning på hängde. Gjorde lite magövningar och ben men inte med den största entusiasmen direkt.

Löpskolningstips finns här: Szacke löpskolar



Min löpkompis

Möte med coachen

Har nu fått mitt första schema för kommande två veckor. Visserligen är jag sjuk än men jag är väldigt sugen på att komma igång.
Schemat består av 4 st träningspass (löpning) i veckan. Två stycken kvalitetsträningar, en långdistanslöpning och en lite kortare distanslöpning.
Jag hade en del frågor så här första gången och fick då utan knussel ett möte med Lisa Blommé för att diskutera och fråga.
Jag känner mig trygg med programmet och jag tror det är alldeles lagom för mig just nu. Lite annat tänk än vad jag tänkt med min träning förut.
Hittills har jag tänkt mycket tid, mycket mängd när det gäller träning för att kunna orka springa maror och lidingölopp. Men nu är det nytt och mer fokus på fart. Ska bli spännande om jag vågor köra intervallerna hårt och våga stå på. Ska mjölksyran bli min vän?
Kommer lägga in två styrkepass i veckan och även två yogapass för att få lugnet och en motpol till all prestation.