Nu har hela januari redan gått och det är dags för en månadssummering.
Jag lyckades få ihop 23 mil (december fick jag ihop 26 mil) och det gick åt 19 och en halv timme för att springa den sträckan( december 22h).
Till styrketräning använde jag 8 timmar och till sist så yogade jag lika länge.
Jag har tränat i snitt en timme och knappa 10 minuter per dag under januari.
Det är okej, visserligen har jag inte ökat min träning men till mitt försvar så har kroppen känts tröttare och mer sliten. Vet inte om det är snön som gjort den mer känslig. Däremot tycker jag att intervallpassen och distanspassen inte känns lika jobbiga.
Det är ju egentligen två saker som säger emot varandra. Å ena sidan tröttare kropp å andra så känns inte passen lika slitande. Det är svårt att förklara utan att det blir en lång harang av floskler så jag sammanfattar det med att jag inte tycker det mentalt är lika jobbigt med kvalitetspassen längre.
söndag 31 januari 2010
Panta rei
allting flyter. Allt är samma men ändå annorlunda.
Lite så kändes det idag på distanspasset. Det flöt på i en okej fart fast benen var tunga och trötta. Det kändes inte som om det blivit någon större utveckling i min löpning nu på ett tag men det kanske är för mycket begärt med den vinter vi haft. Jag ska nog vara glad över att det inte blivit kräftgång.
Farthöjningen efter 35 minuter var seg till att börja med men efter några minuter släppte det en aning och jag kunde i alla fall få en skön jobbighetskänsla i kroppen med bra flås och ben utan syra.
Jag hade glömt pulsbandet hemma så det var bara att gå på känsla. Väl hemma såg jag att farthöjningsdelen gått på 4:20 minut per kilometer. Helt okej just idag.
Men jag ska villigt erkänna att det är väldigt, väldigt skönt att det är vilodag imorgon.
Vinterbild från skärgården
Lite så kändes det idag på distanspasset. Det flöt på i en okej fart fast benen var tunga och trötta. Det kändes inte som om det blivit någon större utveckling i min löpning nu på ett tag men det kanske är för mycket begärt med den vinter vi haft. Jag ska nog vara glad över att det inte blivit kräftgång.
Farthöjningen efter 35 minuter var seg till att börja med men efter några minuter släppte det en aning och jag kunde i alla fall få en skön jobbighetskänsla i kroppen med bra flås och ben utan syra.
Jag hade glömt pulsbandet hemma så det var bara att gå på känsla. Väl hemma såg jag att farthöjningsdelen gått på 4:20 minut per kilometer. Helt okej just idag.
Men jag ska villigt erkänna att det är väldigt, väldigt skönt att det är vilodag imorgon.
Vinterbild från skärgården
lördag 30 januari 2010
Bosöträning med knorr
Idag var det dags för en muntrationsträning. Det stod långa intervaller på schemat uppblandat med små, korta intervaller. En riktigt mastodontpass. Mosa ben, skönt!
Men för att inte slira ut i spenaten allt för mycket förela vi träningen inomhus på Bosön.
Vi började köra uppvärmningen ute i snön och det var faktiskt njutbart. Visserligen ganska halt och kallt men solen var härlig och tack vare att jag körde med mina trailskor kanade jag inte allt för mycket. Lugnt och sansat i 5:20 tempo började vi dagens pass.
Väl inne blev det lite snabbare. Först 3 km i stegrande fart. Jag valde att köra 4:20 första kilometern, andra gick på 4:10 och den sista fick jag till 3:57. Pulsmässigt jobbade jag mig upp från 80% till 91% under den sista kilometern.
Efter 2 minuter vila var det dags för de lite snabbare som skulle springas på 50 sekunder. På den tiden kom jag ungefär 240 meter (cirka 3:30 minut per kilometer, om jag räknat rätt).
Vilan på dessa intervaller var 45 sekunder och det skulle upprepas 10 gånger. På slutet var jag riktigt trött i benen så de fotbollskillar som körde Coopers test stod inte så högt upp på min lista just då. Hur man kan vara över hela löparbanan samtidigt är för mig en gåta.
Vilade ytterligare två minuter innan det var dags för avslutande 2 kilometer i jämt tempo. De gick på 4:04 respektive 4:03. Trött på slutet. Det är slitigt att köra långt i hyfsat hög fart efter att ha trimmat benen med dryga tvåhundringar.
Det är något speciellt med att se en duktig löpare köra sin träning. Johan Wissman var där samtidigt och körde tvåhundringar med kort vila mellan. Det bara rinner på och ser så enkelt ut.
Johan Wissman, som körde åttor runt mig idag.
Men för att inte slira ut i spenaten allt för mycket förela vi träningen inomhus på Bosön.
Vi började köra uppvärmningen ute i snön och det var faktiskt njutbart. Visserligen ganska halt och kallt men solen var härlig och tack vare att jag körde med mina trailskor kanade jag inte allt för mycket. Lugnt och sansat i 5:20 tempo började vi dagens pass.
Väl inne blev det lite snabbare. Först 3 km i stegrande fart. Jag valde att köra 4:20 första kilometern, andra gick på 4:10 och den sista fick jag till 3:57. Pulsmässigt jobbade jag mig upp från 80% till 91% under den sista kilometern.
Efter 2 minuter vila var det dags för de lite snabbare som skulle springas på 50 sekunder. På den tiden kom jag ungefär 240 meter (cirka 3:30 minut per kilometer, om jag räknat rätt).
Vilan på dessa intervaller var 45 sekunder och det skulle upprepas 10 gånger. På slutet var jag riktigt trött i benen så de fotbollskillar som körde Coopers test stod inte så högt upp på min lista just då. Hur man kan vara över hela löparbanan samtidigt är för mig en gåta.
Vilade ytterligare två minuter innan det var dags för avslutande 2 kilometer i jämt tempo. De gick på 4:04 respektive 4:03. Trött på slutet. Det är slitigt att köra långt i hyfsat hög fart efter att ha trimmat benen med dryga tvåhundringar.
Det är något speciellt med att se en duktig löpare köra sin träning. Johan Wissman var där samtidigt och körde tvåhundringar med kort vila mellan. Det bara rinner på och ser så enkelt ut.
Johan Wissman, som körde åttor runt mig idag.
torsdag 28 januari 2010
Och än slank hon hit...och än slank hon dit
och än slank hon ner i diket!
Det gick alltså inte så bra. Eller rättare sagt, det gick bra när jag fått ett anpassat pass.
Jag pallade bara 2 varv av intervallerna. Sen fick jag extra vila och körde 2 femhundringar enligt plan. Sen hängde jag på grabbarna men körde bara 500 meter när de sprang 1 kilometer. Och jag avslutade med 2 stycken på 500 meter var.
Coach Malin tog ett bra beslut att anpassa för mig. Det var inte min dag och det hade inte hjälpt med "pepp och pisk" för att få igång benen. Med extra vila och kortare intervaller fick jag ett bra pass med tröskelintervaller.
Varför gick det så här? Jag var peppad, jag hade ätit ordentligt så det är inte det.
Den sak jag kan komma på är att jag är inte gjord för snömodd. Det var väldigt svårt att få grepp och benen for som små trumpinnar åt alla håll. Jag har inte tillräcklig styrka och bra teknik för att kunna "flyta ovan på snön".
Det var muskulärt väldigt jobbigt och syran kom snabbare än vanligt och till lägre puls. Vaderna är nu stenhårda och det känns som om jag sprungit i spikskor.
Så, nu har jag gnällt klart och ser fram emot passet på Bosön på lördag.
Det gick alltså inte så bra. Eller rättare sagt, det gick bra när jag fått ett anpassat pass.
Jag pallade bara 2 varv av intervallerna. Sen fick jag extra vila och körde 2 femhundringar enligt plan. Sen hängde jag på grabbarna men körde bara 500 meter när de sprang 1 kilometer. Och jag avslutade med 2 stycken på 500 meter var.
Coach Malin tog ett bra beslut att anpassa för mig. Det var inte min dag och det hade inte hjälpt med "pepp och pisk" för att få igång benen. Med extra vila och kortare intervaller fick jag ett bra pass med tröskelintervaller.
Varför gick det så här? Jag var peppad, jag hade ätit ordentligt så det är inte det.
Den sak jag kan komma på är att jag är inte gjord för snömodd. Det var väldigt svårt att få grepp och benen for som små trumpinnar åt alla håll. Jag har inte tillräcklig styrka och bra teknik för att kunna "flyta ovan på snön".
Det var muskulärt väldigt jobbigt och syran kom snabbare än vanligt och till lägre puls. Vaderna är nu stenhårda och det känns som om jag sprungit i spikskor.
Så, nu har jag gnällt klart och ser fram emot passet på Bosön på lördag.
Nu ska det bli åka av
Foten är äntligen på plats och jag går obehindrat. Då ska det gå att springa lite också, resonerar jag med mig själv.
Ikväll är det Sub40-träning och jag känner mig laddad men en smula nervös. Kommer passet att gå bra med meterhöga snövallar överallt (ja okej, jag överdriver lite)?
Men det är bara att gilla läget. Springa på och få upp pulsen. Jag vet att det finns lite spring i benen efter Malmöpasset tidigare i veckan.
Om Coach Malin håller plan blir passet ett varierat pass som ser ut som följer:
4 stycken intervallblock som består av 1000 meter + 2x500 meter. Vilan mellan är 75 sekunder respektive 45.
Det liknar ett annat pass vi körde för ett par veckor sedan.
Fokus, framåt, fart!
Ikväll är det Sub40-träning och jag känner mig laddad men en smula nervös. Kommer passet att gå bra med meterhöga snövallar överallt (ja okej, jag överdriver lite)?
Men det är bara att gilla läget. Springa på och få upp pulsen. Jag vet att det finns lite spring i benen efter Malmöpasset tidigare i veckan.
Om Coach Malin håller plan blir passet ett varierat pass som ser ut som följer:
4 stycken intervallblock som består av 1000 meter + 2x500 meter. Vilan mellan är 75 sekunder respektive 45.
Det liknar ett annat pass vi körde för ett par veckor sedan.
Fokus, framåt, fart!
onsdag 27 januari 2010
En vanlig mellandag
På jobbet igen och lika ont i foten som igår.
Visserligen står det inte löpning på agendan idag men lite jobbigt med smärtan är det. Hade planerat yoga nu på morgonen men ställde in och lät foten vila till kvällen.
Började med 45 minuter yoga och fortsatte till gymmet där jag körde mest mage och rygg men även lite ben och axlar.
Funderar på om Gumman Tö har gått i pension och lämnat oss med Kung Bore för all framtid. Det är inte speciellt inspirerande just nu och jag har lite svårt med motivationen.
Men jag vet att bara foten blir bra och snön försvinner kommer jag att springa som en liten gnu.
Visserligen står det inte löpning på agendan idag men lite jobbigt med smärtan är det. Hade planerat yoga nu på morgonen men ställde in och lät foten vila till kvällen.
Började med 45 minuter yoga och fortsatte till gymmet där jag körde mest mage och rygg men även lite ben och axlar.
Funderar på om Gumman Tö har gått i pension och lämnat oss med Kung Bore för all framtid. Det är inte speciellt inspirerande just nu och jag har lite svårt med motivationen.
Men jag vet att bara foten blir bra och snön försvinner kommer jag att springa som en liten gnu.
tisdag 26 januari 2010
Åh, du ljuvliga barmark
Hade fått ett fint erbjudande av Katarina att få guidad tur i Malmö men jag avböjde då jag inte litade på min fot. Det skulle kännas jobbigt att köra ett gemensamt pass och tvingas bryta efter 10 minuter. Dock var jag inte sällskapslös utan Maria skulle köra ett i stort sett likadant pass som jag.
Vi gav oss iväg lite för kort tid efter frukost och styrde kosan mot Ribbersborg då jag ville se Turning Torso och dess omgivningar. Det är en läcker byggnad med flera snygga hus runt sig.
Det allra bästa med passet var att det var barmark! Vi bara flög fram och var tvungna att bromsa för att inte springa för snabbt. Pulsen var låg och fin. Jämfört med helgens långpass så var det ungefär 15 sekunder snabbare på samma puls. Mumma!
Jag hade ett par fartökningar i passet. Jag körde det minsta antalet och med minsta minuttalet, då jag inte ville stressa foten för mycket. Den är inte helt bra och min haltande gång har även gjort att musklerna runt om har blivit stela och påverkade. Skönt att jag inte har löpning eller mycket gående imorgon. Vila, vila, vila.
Bara något helt annat som inte har med löpning att göra. Depeche Mode igår. Helt underbart. Me like a lot.
söndag 24 januari 2010
Skadad
Inget allvarligt men väldigt störande och det gör riktigt ont.
Jag har fått en blåsa under vänster framfot. Den kom till under löpbandspasset i torsdags. Det lustiga var att jag kände inget i fredags utan det var som vanligt.
Igår stod jag halva dagen och det var då det kom. Smärtan. Inte i själva blåsan utan runt om. Mest ont gör det när jag går. Under löpningen så kan jag tänka bort det och det blir lite bedövat. Men visst är det ett irritationsmoment att hela tiden ha ont.
Dagens träning gick att genomföra tack vare trevligt sällskap och fokus på de tävlingsfartsintervaller som var insprängda. Det gick dock inte så snabbt som jag önskat men känner mig tillfreds ändå.
Jag hoppas att det försvinner snabbt och att jag kan njuta av morgondagen i Köpenhamn.
Jag har fått en blåsa under vänster framfot. Den kom till under löpbandspasset i torsdags. Det lustiga var att jag kände inget i fredags utan det var som vanligt.
Igår stod jag halva dagen och det var då det kom. Smärtan. Inte i själva blåsan utan runt om. Mest ont gör det när jag går. Under löpningen så kan jag tänka bort det och det blir lite bedövat. Men visst är det ett irritationsmoment att hela tiden ha ont.
Dagens träning gick att genomföra tack vare trevligt sällskap och fokus på de tävlingsfartsintervaller som var insprängda. Det gick dock inte så snabbt som jag önskat men känner mig tillfreds ändå.
Jag hoppas att det försvinner snabbt och att jag kan njuta av morgondagen i Köpenhamn.
lördag 23 januari 2010
Syfte - en utveckling
Miranda undrade om jag bara menade det träningsmässiga syfte eller om jag även menade andra syften.
Jag menade träningsmässiga syften. Min erfarenhet är att om man bara tränar efter andra syften (ha kul, träna med kompisar, komma ut och lufta sig med mera) så kommer inte resultaten att bli lika bra som om man lägger upp träningen mot ett mål och anpassar träningen efter sin egna person och förutsättningar.
Jag kan ta som exempel. Idag ska jag springa långpass med en kompis. Vi har olika syften med passet men kommer att köra ihop delar av det. Då har vi fått det trevliga och sociala inklusive en energiboost. Detta utesluter inte att vi ändå får ut det som är tänkt för passet av respektive tränare. Vi delar på oss vid lämplig tidpunkt och slutför passet var och en på sitt håll.
Detta gäller ju så klart om man har specifika mål som är prestationsbaserade. Har man målet att må bra så räcker det gott med att ha "mjuka" syften och det är inte fel.
Jag menade träningsmässiga syften. Min erfarenhet är att om man bara tränar efter andra syften (ha kul, träna med kompisar, komma ut och lufta sig med mera) så kommer inte resultaten att bli lika bra som om man lägger upp träningen mot ett mål och anpassar träningen efter sin egna person och förutsättningar.
Jag kan ta som exempel. Idag ska jag springa långpass med en kompis. Vi har olika syften med passet men kommer att köra ihop delar av det. Då har vi fått det trevliga och sociala inklusive en energiboost. Detta utesluter inte att vi ändå får ut det som är tänkt för passet av respektive tränare. Vi delar på oss vid lämplig tidpunkt och slutför passet var och en på sitt håll.
Detta gäller ju så klart om man har specifika mål som är prestationsbaserade. Har man målet att må bra så räcker det gott med att ha "mjuka" syften och det är inte fel.
Glöm inte syftet
Min åsikt är att alla pass som genomförs ska ha ett syfte. Det är ingen mening med att inte veta varför man genomför ett pass. Vet man varför man ska genomföra ett pass så vet man också var man ska lägga krutet, tyngdpunkten, fokuset och kan då få till ett bättre träningsresultat som leder till det gällande målet.
Idag var det vanlig distans på schemat men för att inte bara slölöpa var det inlagt 4 intervaller på 4 minuter som skulle gå i tempofart/ansträngning för att hjärtat och kroppen ska få sin del av träningen. Att låta kroppen jobba lite utan för den sakens skull göra den sliten. Jag fick till det riktigt bra och jag hade Coach Lisas ord ringandes i öronen: "Lite mera, lite snabbare, lite bättre".
Det var bitvis ganska så halt och moddigt så farten på respektive intervall låg på 4:12, 4:03, 4:10 och 4:02. Ansträngningen låg på strax under tröskel. Säg ungefär 85 procent av maxpuls.
Nedanför tornet sprang jag idag
Idag var det vanlig distans på schemat men för att inte bara slölöpa var det inlagt 4 intervaller på 4 minuter som skulle gå i tempofart/ansträngning för att hjärtat och kroppen ska få sin del av träningen. Att låta kroppen jobba lite utan för den sakens skull göra den sliten. Jag fick till det riktigt bra och jag hade Coach Lisas ord ringandes i öronen: "Lite mera, lite snabbare, lite bättre".
Det var bitvis ganska så halt och moddigt så farten på respektive intervall låg på 4:12, 4:03, 4:10 och 4:02. Ansträngningen låg på strax under tröskel. Säg ungefär 85 procent av maxpuls.
Nedanför tornet sprang jag idag
fredag 22 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
Lååååånga intervaller
3x15 minuter i tröskelansträngning. Bara den lilla raden satte igång adrenalinet i kroppen. Jag blev lite nervös.
Idag hade jag planerat löpband, det fanns inte en sportkeps att jag skulle köra detta pass ute. Visserligen så har jag hört ryktas om vissa delar av Kungsholmen var i stort sett snöfritt men jag vågade inte chansa.
Istället för att trängas med alla på gymmet så körde jag på jobbet. Vi har ett fint löpband som har utsikt över Hägernäsviken. Den såg jag inte så mycket av i mörkret utan jag fick koncentrera mig på min egna spegelbild i fönstret.
Den första intervallen blev inte så bra. Den gick alldeles för lätt då jag blandade ihop hastigheterna på löpbandet. Jag höll en snittfart på 4:20 minut per kilometer.
De andra två fick jag ihop rätt och snittade 4:07.
Det var fokus som stod i centrum även ikväll. Mantrat Sub40 gick varmt och jag höll ihop riktigt bra. På den sista drog jag ner farten strax efter 10 minuter men som straff för det var jag tvungen att springa ikapp det jag missat så de sista fem fick gå i ett högre tempo. Ibland är jag inte logisk.
Efter passet kände jag ett litet gnag av missnöje. Dels för att första intervallen känts alldeles för lätt (med rätta) och att jag vek ner mig på sista (men tog igen på slutet). Jag tog och tittade på hur ett likadant pass gick den 5 november. Då var snittfarten mellan 4:20 och 4:30 per intervall och jag ar supertrött. Det har blivit en förbättring. Vilket glädjer mig massor och det tar jag med mig till nästa pass.
Jag rekommenderar inte att köra ett ganska hårt pass av typen Dynamic Training dagen innan. Det slet på benen och gav avtryck i kvällens pass.
Benen efter passet
Idag hade jag planerat löpband, det fanns inte en sportkeps att jag skulle köra detta pass ute. Visserligen så har jag hört ryktas om vissa delar av Kungsholmen var i stort sett snöfritt men jag vågade inte chansa.
Istället för att trängas med alla på gymmet så körde jag på jobbet. Vi har ett fint löpband som har utsikt över Hägernäsviken. Den såg jag inte så mycket av i mörkret utan jag fick koncentrera mig på min egna spegelbild i fönstret.
Den första intervallen blev inte så bra. Den gick alldeles för lätt då jag blandade ihop hastigheterna på löpbandet. Jag höll en snittfart på 4:20 minut per kilometer.
De andra två fick jag ihop rätt och snittade 4:07.
Det var fokus som stod i centrum även ikväll. Mantrat Sub40 gick varmt och jag höll ihop riktigt bra. På den sista drog jag ner farten strax efter 10 minuter men som straff för det var jag tvungen att springa ikapp det jag missat så de sista fem fick gå i ett högre tempo. Ibland är jag inte logisk.
Efter passet kände jag ett litet gnag av missnöje. Dels för att första intervallen känts alldeles för lätt (med rätta) och att jag vek ner mig på sista (men tog igen på slutet). Jag tog och tittade på hur ett likadant pass gick den 5 november. Då var snittfarten mellan 4:20 och 4:30 per intervall och jag ar supertrött. Det har blivit en förbättring. Vilket glädjer mig massor och det tar jag med mig till nästa pass.
Jag rekommenderar inte att köra ett ganska hårt pass av typen Dynamic Training dagen innan. Det slet på benen och gav avtryck i kvällens pass.
Benen efter passet
onsdag 20 januari 2010
Nike Dynamic Training
Ikväll var jag på Metropolis och provade, för mig, det nya träningskonceptet Nike Dynamic Training.
Jag skulle beskriva det som en blandning av cirkelträning, militärträning och lagsport.
Vi började med en joggtur runt i salen som uppvärmning. Sen blev vi indelade i två lag som körde mot varandra (Men det märkte jag inget av. Blev inget tävlingsmoment som jag trodde det skulle bli).
Därefter började övningarna som gjordes i två-minuters intervaller med aktiv vila mellan då den nya övningen skulle visas.
Vi gjorde: utfallssteg, bakåtspring med små steg, skridskohopp, grodhopp, tippetapp på stepbräda, dips, burpees, nån slags ramla-framåt-till-armböjsposition-och-tillbaka, utfall åt sida på bräda. Tror inte jag missade någon. Den var det en liten paus innan vi gjorde allt igen men då i en minut.
Var det kul? Jodå, det var en helt okej träningsform. Jag gillar gruppträning och jag gillar att svettas. Trött blev jag. Både muskulärt- och konditionsmässigt.
Skulle jag göra det igen? Ja, absolut. men just nu så passar det inte riktigt in i min träning som jag kör. Eller framför allt så ligger det på fel dag. Mellan två intervallpass och det blir för tufft för mig just nu.
För vem passar detta pass? Är man beredd att svettas, ta ut sig ordentlige (ja där går ju att bestämma själv hur mycket man vill ta i)
Något negativt? Jag tycker nog att detta koncept skulle passa bättre utomhus under den varma årstiden eller i en större sal. Det är lite fjösigt att bara hinna köra 6 grodhopp innan salen tar slut. Jag tycker också att det var för lite mage och rygg övningar. Visserligen finns det inbakat men inte tillräckligt. Jag är heller inte så förtjust i att alla övningar ska gå så snabbt. Jag tappar teknik då och fokus.
Jag skulle beskriva det som en blandning av cirkelträning, militärträning och lagsport.
Vi började med en joggtur runt i salen som uppvärmning. Sen blev vi indelade i två lag som körde mot varandra (Men det märkte jag inget av. Blev inget tävlingsmoment som jag trodde det skulle bli).
Därefter började övningarna som gjordes i två-minuters intervaller med aktiv vila mellan då den nya övningen skulle visas.
Vi gjorde: utfallssteg, bakåtspring med små steg, skridskohopp, grodhopp, tippetapp på stepbräda, dips, burpees, nån slags ramla-framåt-till-armböjsposition-och-tillbaka, utfall åt sida på bräda. Tror inte jag missade någon. Den var det en liten paus innan vi gjorde allt igen men då i en minut.
Var det kul? Jodå, det var en helt okej träningsform. Jag gillar gruppträning och jag gillar att svettas. Trött blev jag. Både muskulärt- och konditionsmässigt.
Skulle jag göra det igen? Ja, absolut. men just nu så passar det inte riktigt in i min träning som jag kör. Eller framför allt så ligger det på fel dag. Mellan två intervallpass och det blir för tufft för mig just nu.
För vem passar detta pass? Är man beredd att svettas, ta ut sig ordentlige (ja där går ju att bestämma själv hur mycket man vill ta i)
Något negativt? Jag tycker nog att detta koncept skulle passa bättre utomhus under den varma årstiden eller i en större sal. Det är lite fjösigt att bara hinna köra 6 grodhopp innan salen tar slut. Jag tycker också att det var för lite mage och rygg övningar. Visserligen finns det inbakat men inte tillräckligt. Jag är heller inte så förtjust i att alla övningar ska gå så snabbt. Jag tappar teknik då och fokus.
Moddelerande i Hagaparken
Gårdagens pass var inget att egentligen skriva hem om. Veckans tema är för mig fokus. Att vara här och nu i passet, köra som bara den och tänja gränser för målet Sub40.
Detta skulle alltså ske genom att köra 45 minuter fartlek där fartdelarna skulle ligga på 2 till 5 minuter och ansträngningen motsvara tempolöpning. Joggvilan mellan skulle motsvara halva fartdelen. Det vill säga sprang jag fort i 3 minuter joggade jag i 1,5.
Min spejare Maria hade varit ute och sladdat runt i Haga som uppvärmning innan sina intervaller och hon rapporterade om mycket tråkigt före. Då blev det som Maria föreslog. Jag körde enbart på ansträngning och skulle inte titta alls på hur farten var. På min Garmin visade jag tiden samt pulsen. Det var guld. Hade jag sett tempot hade jag blivit frustrerad och ledsen.
Istället gillade jag läget. Jag försökte följa Coachens råd om att "flyta ovanpå modden". Det var i och för sig mycket lättare sagt än gjort men med en hyfsad teknik så kom jag faktiskt lite mer upp ur snön.
Men det var inte direkt en dans på rosor och en promenad i parken. Det slet massor på benen och jag var glad över att det bara skulle vara tempolöpning och inte trösklar. Det var svårt att få upp pulsen så att den var i paritet med hur jobbigt det kändes i benen.
När jag kört ett par intervaller skrek mina vader om nåd. De ville inte längre vara med så jag gav dem en minut stretch vid Koppartälten. Efter det gick det bättre men hela underbenen inklusive fötterna var rejält slitna. Det stramade även lite i fästena på baksidan och hamstring var tunga. Men jag får se passet som härdande och muskelbyggande.
Lyckades jag med mitt uppdrag? Höll jag fokus ordentligt? Ja, i det stora hela så gjorde jag det. Jag visualiserade 39:XX framför mig när jag ville kliva av och börja gå. Det gjorde susen. Och det är facinerande att kroppen kan fortsätta även om den är trött och då i ungefär samma intensitet. Mycket sitter i huvudet.
Efter passet unnade jag mig en extra lång stretch a la yoga framför en amerikansk polisserie av något slag. Det var lagom ansträngande.
Detta skulle alltså ske genom att köra 45 minuter fartlek där fartdelarna skulle ligga på 2 till 5 minuter och ansträngningen motsvara tempolöpning. Joggvilan mellan skulle motsvara halva fartdelen. Det vill säga sprang jag fort i 3 minuter joggade jag i 1,5.
Min spejare Maria hade varit ute och sladdat runt i Haga som uppvärmning innan sina intervaller och hon rapporterade om mycket tråkigt före. Då blev det som Maria föreslog. Jag körde enbart på ansträngning och skulle inte titta alls på hur farten var. På min Garmin visade jag tiden samt pulsen. Det var guld. Hade jag sett tempot hade jag blivit frustrerad och ledsen.
Istället gillade jag läget. Jag försökte följa Coachens råd om att "flyta ovanpå modden". Det var i och för sig mycket lättare sagt än gjort men med en hyfsad teknik så kom jag faktiskt lite mer upp ur snön.
Men det var inte direkt en dans på rosor och en promenad i parken. Det slet massor på benen och jag var glad över att det bara skulle vara tempolöpning och inte trösklar. Det var svårt att få upp pulsen så att den var i paritet med hur jobbigt det kändes i benen.
När jag kört ett par intervaller skrek mina vader om nåd. De ville inte längre vara med så jag gav dem en minut stretch vid Koppartälten. Efter det gick det bättre men hela underbenen inklusive fötterna var rejält slitna. Det stramade även lite i fästena på baksidan och hamstring var tunga. Men jag får se passet som härdande och muskelbyggande.
Lyckades jag med mitt uppdrag? Höll jag fokus ordentligt? Ja, i det stora hela så gjorde jag det. Jag visualiserade 39:XX framför mig när jag ville kliva av och börja gå. Det gjorde susen. Och det är facinerande att kroppen kan fortsätta även om den är trött och då i ungefär samma intensitet. Mycket sitter i huvudet.
Efter passet unnade jag mig en extra lång stretch a la yoga framför en amerikansk polisserie av något slag. Det var lagom ansträngande.
måndag 18 januari 2010
Fokus, fokus, fokus
Nu är det ungefär 10 veckor kvar till tävlingspremiären på milen. Tanken är då att sätta personligt rekord. Ja, nu kom min målsättning i skrift. Hur läskigt som helst.
Hur ska jag fixa det då? Genom att träna målmedvetet och fokusera, att inte slappna av. Coach Lisa sammanfattade det bra i ett mail till mig. "Så kämpa hela tiden nu, och försök med lite längre, lite bättre, lite snabbare mot gången innan. Tänk SUB40 helt enkelt!!!"
Det känns lite som om hon har snackat med min chef. Jag har lite svårt att ha fokus precis hela tiden om något drar ut på tiden. Han och jag har liknande samtal med jämna mellan rum när jag börjar svaja lite åt andra håll och inte har riktningen mot slutpunkten. Kan vara därför jag har så svårt med "långsträckor" i orienteringssammanhang? Jag hinner tänka på annat under tiden.
Hur ska jag fixa det då? Genom att träna målmedvetet och fokusera, att inte slappna av. Coach Lisa sammanfattade det bra i ett mail till mig. "Så kämpa hela tiden nu, och försök med lite längre, lite bättre, lite snabbare mot gången innan. Tänk SUB40 helt enkelt!!!"
Det känns lite som om hon har snackat med min chef. Jag har lite svårt att ha fokus precis hela tiden om något drar ut på tiden. Han och jag har liknande samtal med jämna mellan rum när jag börjar svaja lite åt andra håll och inte har riktningen mot slutpunkten. Kan vara därför jag har så svårt med "långsträckor" i orienteringssammanhang? Jag hinner tänka på annat under tiden.
söndag 17 januari 2010
Pannlampelöpning
Idag kände jag att jag inte ville köra mitt långpass utan behövde något trevligt och mysigt pass i stället så jag hängde på P's terrängpass med pannlampa.
Vi körde i Lill-Jansskogen och spåren som fanns där. Lite snöpuls, lite stiglöpning. Hårdpackad snö med och utan knöggel.
Bra träning för benstyrkan och även en del för bålen men framför allt för själen.
Vi körde i Lill-Jansskogen och spåren som fanns där. Lite snöpuls, lite stiglöpning. Hårdpackad snö med och utan knöggel.
Bra träning för benstyrkan och även en del för bålen men framför allt för själen.
lördag 16 januari 2010
Buspass på Bosön
Jag har begått en synd. Jag har inte följt mitt träningsschema. Idag stod det att jag skulle springa 50 minuter distans, där jag skulle klämma in 10 minuter tempolöpning.
Det gick inte att avhålla sig från att följa med Maria och Per till Bosön där de skulle köra ett 400-metersintervalltest (vilket långt ord) respektive 8x1000 meter. Med alldeles sprillans nya banor i olika nyanser av blått välkomnade Bosön oss.
Vilken känsla det var att skala av sig alla kläderna och behålla på ett par korta byxor och en T-shirt. Jag började med att springa bakom Maria då hon körde sina testlopp. Helt klart svårt att hålla nere farten. I stället för att få en nedåtgående trend när det gällde tiden så snittade vi för snabbt i början. Kom i fas på intervall 3.
Sen hakade jag på Per och körde med honom i en intervall. Fortsatte sen själv i två intervaller innan jag ändrade och körde med Per två gånger men bara i 800 meter. Här var det en hejdundrande mix av olika intervalltyper. Sista intervallen körde jag med Per och vi la in frifart på sista varvet och kom in på 3:46 minuter per kilometer.
Stilstudie
De övriga långa intervallerna gick på ungefär 3:50 minut per kilometer. För mig var detta ett kvitto på att träningen gått framåt. Och en liten test inför Sub40-test nummer två som ska komma inom kort. Har fått reda på vilka tider som gäller för dessa och jag blev störtnervös. Dagens pass har gjort mig lugnare så det var helt klart värt att frångå schemat och vara obstinat.
Per och Maria trötta efter väl genomfört pass
Det gick inte att avhålla sig från att följa med Maria och Per till Bosön där de skulle köra ett 400-metersintervalltest (vilket långt ord) respektive 8x1000 meter. Med alldeles sprillans nya banor i olika nyanser av blått välkomnade Bosön oss.
Vilken känsla det var att skala av sig alla kläderna och behålla på ett par korta byxor och en T-shirt. Jag började med att springa bakom Maria då hon körde sina testlopp. Helt klart svårt att hålla nere farten. I stället för att få en nedåtgående trend när det gällde tiden så snittade vi för snabbt i början. Kom i fas på intervall 3.
Sen hakade jag på Per och körde med honom i en intervall. Fortsatte sen själv i två intervaller innan jag ändrade och körde med Per två gånger men bara i 800 meter. Här var det en hejdundrande mix av olika intervalltyper. Sista intervallen körde jag med Per och vi la in frifart på sista varvet och kom in på 3:46 minuter per kilometer.
Stilstudie
De övriga långa intervallerna gick på ungefär 3:50 minut per kilometer. För mig var detta ett kvitto på att träningen gått framåt. Och en liten test inför Sub40-test nummer två som ska komma inom kort. Har fått reda på vilka tider som gäller för dessa och jag blev störtnervös. Dagens pass har gjort mig lugnare så det var helt klart värt att frångå schemat och vara obstinat.
Per och Maria trötta efter väl genomfört pass
fredag 15 januari 2010
Nöjd - inte nöjd?
Tänkte utveckla mina tankar från igår angående att inte känna sig nöjd om ett pass inte går enligt plan.
Jag undrar om inte alla någon gång eller mer ofta känner sig besviken över ett pass som inte gått som schemat säger och då oavsett vilka faktorer som spelat in för att göra passet ”misslyckat”.
Vad är det då som gör att frustrationen frodas och sinnet rinner över så både ilska och kanske tårar kommer? Är det drivkraften att alltid prestera på topp? Är det tävlingsmänniskan inom en som kommer fram och visar sitt tryne vid fel tillfälle. För är det egentligen sunt att känna så, att inte kunna ändå njuta av att just här och nu kunde min kropp göra detta och det var bra?
Vad tycker ni?
Jag kan tycka att känslan i går var befriande. Det gjorde inget att jag låg i den nedre regionen på antal intervaller. Jag känner idag i min kropp att den gjorde vad den kunde igår i snömodden och med förkylningskänning (Jag skulle inte träna med förkylning i kroppen, vill jag bara fastställa, men igår testade jag med snuva och det gick ju som det gick. Känner mig dock mycket bättre idag så något skit gick ur kroppen.)
Vad är det som hänt under detta halvår som gör att jag känner ett lugn med min träning, som gör att jag kan se längre bort än till dagens pass samtidigt som jag fokuserar på uppgiften jag har i knäet just nu?
Mycket är nog att jag har ett fast mål. Komma under 40 minuter på 10 kilometers löpning. Och dessutom har jag en verktygslåda som jag litar fullt ut på. Verktygen är anpassade efter mig och mina förutsättningar. Jag famlar inte längre utan har en struktur som går att arbeta efter. Jag vet att varje pusselbit betyder något men det är inte varje enskild pusselbit som är nyckeln till målet utan det är helheten. Samt att jag får feedback på det jag gör.
Jag undrar om inte alla någon gång eller mer ofta känner sig besviken över ett pass som inte gått som schemat säger och då oavsett vilka faktorer som spelat in för att göra passet ”misslyckat”.
Vad är det då som gör att frustrationen frodas och sinnet rinner över så både ilska och kanske tårar kommer? Är det drivkraften att alltid prestera på topp? Är det tävlingsmänniskan inom en som kommer fram och visar sitt tryne vid fel tillfälle. För är det egentligen sunt att känna så, att inte kunna ändå njuta av att just här och nu kunde min kropp göra detta och det var bra?
Vad tycker ni?
Jag kan tycka att känslan i går var befriande. Det gjorde inget att jag låg i den nedre regionen på antal intervaller. Jag känner idag i min kropp att den gjorde vad den kunde igår i snömodden och med förkylningskänning (Jag skulle inte träna med förkylning i kroppen, vill jag bara fastställa, men igår testade jag med snuva och det gick ju som det gick. Känner mig dock mycket bättre idag så något skit gick ur kroppen.)
Vad är det som hänt under detta halvår som gör att jag känner ett lugn med min träning, som gör att jag kan se längre bort än till dagens pass samtidigt som jag fokuserar på uppgiften jag har i knäet just nu?
Mycket är nog att jag har ett fast mål. Komma under 40 minuter på 10 kilometers löpning. Och dessutom har jag en verktygslåda som jag litar fullt ut på. Verktygen är anpassade efter mig och mina förutsättningar. Jag famlar inte längre utan har en struktur som går att arbeta efter. Jag vet att varje pusselbit betyder något men det är inte varje enskild pusselbit som är nyckeln till målet utan det är helheten. Samt att jag får feedback på det jag gör.
torsdag 14 januari 2010
Veckans Sub40-träning
Torsdag betyder Sub40 och ikväll var det De tre musketörerna på plats med Coach Malin i spetsen.
Joachim, Mattias och jag fick till uppgift att springa långa backintervaller. Det skulle upprepas 8 till 10 gånger med lätt joggvila ner till startpunkten.
Vi joggade bort till Lill-Jans skogen och backen upp mot vattentornet. Den är tyngre än Studentbacken i Haga så det skulle bli tufft och utmanande. De senaste dagarna har min kropp inte riktigt varit med mig. Inte sjuk men en hurven känsla och täppt näsa. Jag hade förvarnat Malin innan att jag eventuellt skulle vika ner mig.
Och så blev det. De första 5 intervallerna gick okej. Jag hade en 10 meter fram till killarna men avståndet växte i alla fall inte dramatiskt och det kände jag mig nöjd med. Men de vanligtvis väldigt jämna intervaller jag brukar prestera var i dag svajiga. Tiderna åkte upp och ner och även känslan i kroppen. Det var riktigt grisjobbigt på ett inte positivt sätt. Jag fick kriga för varje meter.
När vi avverkat fem intervaller meddelade jag att det fick bli 8 stycken ikväll. Kroppen sa ifrån. Om detta hade hänt för bara ett halvår sedan hade jag blivit ledsen och nedstämd. Jag hade känt mig som värsta loosern och tyckt att det var riktigt dåligt av mig. Men ikväll hade jag inte den känslan utan jag var nöjd med det jag gjort med de förutsättningar jag hade. Detta var ju även tack vare Malin som tyckte jag var klok som lyssnade på kroppen. Det värmde i vinterkylan (som var riktigt njutbar)
Medans killarna körde sina två sista vilade jag lite längre och körde med dem på den sista halvan. Så jag fick två kortare och lite snabbare på slutet.
Joachim, Mattias och jag fick till uppgift att springa långa backintervaller. Det skulle upprepas 8 till 10 gånger med lätt joggvila ner till startpunkten.
Vi joggade bort till Lill-Jans skogen och backen upp mot vattentornet. Den är tyngre än Studentbacken i Haga så det skulle bli tufft och utmanande. De senaste dagarna har min kropp inte riktigt varit med mig. Inte sjuk men en hurven känsla och täppt näsa. Jag hade förvarnat Malin innan att jag eventuellt skulle vika ner mig.
Och så blev det. De första 5 intervallerna gick okej. Jag hade en 10 meter fram till killarna men avståndet växte i alla fall inte dramatiskt och det kände jag mig nöjd med. Men de vanligtvis väldigt jämna intervaller jag brukar prestera var i dag svajiga. Tiderna åkte upp och ner och även känslan i kroppen. Det var riktigt grisjobbigt på ett inte positivt sätt. Jag fick kriga för varje meter.
När vi avverkat fem intervaller meddelade jag att det fick bli 8 stycken ikväll. Kroppen sa ifrån. Om detta hade hänt för bara ett halvår sedan hade jag blivit ledsen och nedstämd. Jag hade känt mig som värsta loosern och tyckt att det var riktigt dåligt av mig. Men ikväll hade jag inte den känslan utan jag var nöjd med det jag gjort med de förutsättningar jag hade. Detta var ju även tack vare Malin som tyckte jag var klok som lyssnade på kroppen. Det värmde i vinterkylan (som var riktigt njutbar)
Medans killarna körde sina två sista vilade jag lite längre och körde med dem på den sista halvan. Så jag fick två kortare och lite snabbare på slutet.
onsdag 13 januari 2010
Intervaller, intervaller, intervaller
Det känns ibland som om min träning bara består i en massa intervaller.
Riktigt så illa är det dock inte men det är helt klart det roligaste att skriva om. Ett distanspass är ju bara ett distanspass.
Kvällen till ära fick jag sällskap av P som ville testa hur vi i Sub40 tränar.
Planen var att köra tempoökning i 15 minuter efter uppvärmning. Det vill säga köra progressivt upp till tröskel, att öka farten alternativt ansträngningen succesivt.
Jag lyckades ganska så bra och det kändes bra i kroppen. Det är svårt i början att inte köra för fort men jag hunde hejda min framfart, ganska så mycket på grund av snön. Det var ovanligt slirigt i Hagaparken.
Efter det var det vila i två minuter innan nästa del av passet skulle köras. 10 stycken korta intervaller på 40 sekunder med 45 sekunders vila mellan. För att göra det enkelt så körde vi 45/45 i stället. Blev inte så knöligt med klockan tyckte jag.
Det gick helt okej. Jag fick till en bra fart efter en stund. Benen var lite sega, ska jag inte sticka under stol med. Styrketräningen hade satt sig i framsida lår.
Det är lätt att tro att ett intervallpass med korta intervaller med relativ lång vila ska vara en kakbit att genomföra. Men som med allt annat. Det går att anpassa så att intensiteten känns hög och fin. På de intervaller på slutet hade jag en fart som motsvarar ungefär 3:20 minuter per kilometer. Sen att jag inte skulle orka hålla det så många meter till behöver jag inte låtsas om.
Här skulle man ju kunna tro att passet var klart. Men se, så var inte fallet. Det skulle till ytterligare 10 minuter tempopass innan vi kunde ta kväll och jogga ner mot hemmet. Det var inte nådigt. Benen stolpiga och kroppen lagom mosig. Men tiden gick faktiskt ganska så fort. Jag delade upp denna intervall i två "femmor" och då känns det mycket kortare. Lite nyttigt att försöka pressa upp fart och ansträngning när benen redan är trötta och huvudet redan satt sig vid middagsbordet.
Tänk om det kunde vara varmt och ljust!
Riktigt så illa är det dock inte men det är helt klart det roligaste att skriva om. Ett distanspass är ju bara ett distanspass.
Kvällen till ära fick jag sällskap av P som ville testa hur vi i Sub40 tränar.
Planen var att köra tempoökning i 15 minuter efter uppvärmning. Det vill säga köra progressivt upp till tröskel, att öka farten alternativt ansträngningen succesivt.
Jag lyckades ganska så bra och det kändes bra i kroppen. Det är svårt i början att inte köra för fort men jag hunde hejda min framfart, ganska så mycket på grund av snön. Det var ovanligt slirigt i Hagaparken.
Efter det var det vila i två minuter innan nästa del av passet skulle köras. 10 stycken korta intervaller på 40 sekunder med 45 sekunders vila mellan. För att göra det enkelt så körde vi 45/45 i stället. Blev inte så knöligt med klockan tyckte jag.
Det gick helt okej. Jag fick till en bra fart efter en stund. Benen var lite sega, ska jag inte sticka under stol med. Styrketräningen hade satt sig i framsida lår.
Det är lätt att tro att ett intervallpass med korta intervaller med relativ lång vila ska vara en kakbit att genomföra. Men som med allt annat. Det går att anpassa så att intensiteten känns hög och fin. På de intervaller på slutet hade jag en fart som motsvarar ungefär 3:20 minuter per kilometer. Sen att jag inte skulle orka hålla det så många meter till behöver jag inte låtsas om.
Här skulle man ju kunna tro att passet var klart. Men se, så var inte fallet. Det skulle till ytterligare 10 minuter tempopass innan vi kunde ta kväll och jogga ner mot hemmet. Det var inte nådigt. Benen stolpiga och kroppen lagom mosig. Men tiden gick faktiskt ganska så fort. Jag delade upp denna intervall i två "femmor" och då känns det mycket kortare. Lite nyttigt att försöka pressa upp fart och ansträngning när benen redan är trötta och huvudet redan satt sig vid middagsbordet.
Tänk om det kunde vara varmt och ljust!
måndag 11 januari 2010
Styrketräningsinstruktion och intervaller
Ikväll var jag på gymmet och fick en syrketräningsinstruktion a la PT. Vi gick igenom kettle bells och hur de kan användas.
Det var kul och det tog verkligen. Jag kommer få starkare ben och välsvarvade axlar. Jag ska verkligen lägga in övningar i mitt styrketräningsprogram för att få mer variation och mer råstyrka. Jag kommer dock inte glömma bort mina prehabövningar. De behöver jag för att överleva löparkarriären.
Mer info om kettle bells hittas här.
Igår genomförde jag förra veckans andra intervallpass. Det var som vanligt längre intervaller med fokus på snabbhetsuthållighet. Planen var 15 minuter, 12 minuter och sen en sista på 10 minuter. Mellan varje så var det gåvila 2 minuter utom efter den sista som bara var en minut innan en tre minuter lång spurt skulle göras.
Den glömde jag till en början bort så jag joggade 4 minuter innan jag kom ihåg att den skulle avverkas.
Jag var verkligen nöjd med passet. Visserligen kom jag inte upp i de farter jag ville men ansträngningen var helt ok och med tanke på det sliriga underlaget så kommer jag kunna komma ner i de farter jag vill under våren.
Det var kul och det tog verkligen. Jag kommer få starkare ben och välsvarvade axlar. Jag ska verkligen lägga in övningar i mitt styrketräningsprogram för att få mer variation och mer råstyrka. Jag kommer dock inte glömma bort mina prehabövningar. De behöver jag för att överleva löparkarriären.
Mer info om kettle bells hittas här.
Igår genomförde jag förra veckans andra intervallpass. Det var som vanligt längre intervaller med fokus på snabbhetsuthållighet. Planen var 15 minuter, 12 minuter och sen en sista på 10 minuter. Mellan varje så var det gåvila 2 minuter utom efter den sista som bara var en minut innan en tre minuter lång spurt skulle göras.
Den glömde jag till en början bort så jag joggade 4 minuter innan jag kom ihåg att den skulle avverkas.
Jag var verkligen nöjd med passet. Visserligen kom jag inte upp i de farter jag ville men ansträngningen var helt ok och med tanke på det sliriga underlaget så kommer jag kunna komma ner i de farter jag vill under våren.
lördag 9 januari 2010
Dagens andra pass
Idag blev det två pass för att schemat ska gå i hop sig. Inget jag blir ledsen över. Gillar ju att träna. Planen var att springa 50 minuter med 2 x 5 minuter tempolöpning. För mig är tempolöpning en stegring av farten upp till tröskel/strax under tröskelansträngning. Inte speciellt jobbigt på pappret men idag kändes det kallt, ruggigt och jag var helt enkelt inte så inspirerad.
Men uppklädd till tänderna gav jag mig ut, bort mot Haga parken där detta skulle ske. Jag hade lovat mig själv att det gjorde inget om tempodelarna inte blev av men som vanligt, väl uppvärmd så vill jag genomföra passet så som det står i schemat.
Idag hade jag lånat makens Airtrim för att luftrören inte skulle bli kalla. Jag ska erkänna att jag var skeptisk till denna tingest (och då inte bara för att den ser helt galen ut. Tänk er The Snowths som doar bakom Mahna Mahna. Precis så ser jag ut) men det kom på skam. Det var riktigt skönt med varm, fuktig luft. Visserligen snorade jag mer än vanligt men det fick det vara värt.
Ganska likt, va?
Men uppklädd till tänderna gav jag mig ut, bort mot Haga parken där detta skulle ske. Jag hade lovat mig själv att det gjorde inget om tempodelarna inte blev av men som vanligt, väl uppvärmd så vill jag genomföra passet så som det står i schemat.
Idag hade jag lånat makens Airtrim för att luftrören inte skulle bli kalla. Jag ska erkänna att jag var skeptisk till denna tingest (och då inte bara för att den ser helt galen ut. Tänk er The Snowths som doar bakom Mahna Mahna. Precis så ser jag ut) men det kom på skam. Det var riktigt skönt med varm, fuktig luft. Visserligen snorade jag mer än vanligt men det fick det vara värt.
Ganska likt, va?
Funktionell styrketräning
Idag hade vi extraträning med Sub40-gruppen. Vi träffade Rubin McRae på Bodys in motion som ligger vid Slussen.
Rubin är utbildad löptränare, massör, idrottsskadeproffs och allt vad du kan komma på. Han var med bland annat och startade Team Stockholm Marathon och idag har han en löpargrupp som träffas ett par gånger i veckan där det både är motionärer och elit med.
Hur som haver. Vi var fyra lite smånervösa deltagare och Coach Malin som dök upp. Vi började med liten, kort teorigenomgång för att få en grund till varför det är bra med styrka för löpare.
Efter det fick vi var sin stor fjollboll att använda. Vi gjorde några uppvärmningsövningar för att hitta de muskler vi ska jobba med under passet. Sen gick vi på det tuffare programmet. Det blev diverse övningar med gummiband och boll. Vi jobbade oftast två och två och hade hjälp av varandra.
Mellan styrkeövningarna så var det löpskolning. Både med och utan gummiband. Det gav en till dimension till det vanliga löpskolningsövningarna och bålen fick jobba mycket mera för att parera.
Löpskolning på G
Också styrka...
Totalt tror jag att vi höll på i dryga timmen och det var en trött Ellinor som gick till duschen. Ett roligt pass som fick mig att få nya tankar och idéer till kommande gympass. Inte alls dumt att lägga in löpskolning i styrketräningen.
Nästan hela gruppen som körde
Rubin är utbildad löptränare, massör, idrottsskadeproffs och allt vad du kan komma på. Han var med bland annat och startade Team Stockholm Marathon och idag har han en löpargrupp som träffas ett par gånger i veckan där det både är motionärer och elit med.
Hur som haver. Vi var fyra lite smånervösa deltagare och Coach Malin som dök upp. Vi började med liten, kort teorigenomgång för att få en grund till varför det är bra med styrka för löpare.
Efter det fick vi var sin stor fjollboll att använda. Vi gjorde några uppvärmningsövningar för att hitta de muskler vi ska jobba med under passet. Sen gick vi på det tuffare programmet. Det blev diverse övningar med gummiband och boll. Vi jobbade oftast två och två och hade hjälp av varandra.
Mellan styrkeövningarna så var det löpskolning. Både med och utan gummiband. Det gav en till dimension till det vanliga löpskolningsövningarna och bålen fick jobba mycket mera för att parera.
Löpskolning på G
Också styrka...
Totalt tror jag att vi höll på i dryga timmen och det var en trött Ellinor som gick till duschen. Ett roligt pass som fick mig att få nya tankar och idéer till kommande gympass. Inte alls dumt att lägga in löpskolning i styrketräningen.
Nästan hela gruppen som körde
fredag 8 januari 2010
Bubblar i kroppen
Nu har bubblet i kroppen kommit tillbaka. Det är verkligen kul att träna och att träna fart.
Efter ett långpass eller annat längre pass är jag trött på ett segt sätt. Nu när jag kör kortare pass men med högre intensitet är kroppen mer på. Den blir inte seg på samma sätt.
Och det är något jag börjar gilla mer och mer.
Efter ett långpass eller annat längre pass är jag trött på ett segt sätt. Nu när jag kör kortare pass men med högre intensitet är kroppen mer på. Den blir inte seg på samma sätt.
Och det är något jag börjar gilla mer och mer.
torsdag 7 januari 2010
Grymt intervallpass mitt i sta'n
Det blev enligt plan och passet kördes i favoritparken Humlan.
Sträckan på de olika intervallerna blev det som det blev. Vi mätte upp en sträcka som var ungefär en kilometer och en sträcka som skulle motsvara 200 meter (den blev 240 meter). Det spelar inte så stor roll då det ska gå på ansträngning.
Det var riktigt roligt att vara i gång igen och köra med gänget. Joachim i täten med coach Malin medan Mattias och jag jagade som små illrar. Vi låg en 10 sekunder bakom ledarduon. Den första intervallen gick en aning för snabbt men har man kört yxan i båten får man ro som fan och se till att resten av intervallerna går i samma fart.
Jag lyckades ganska så bra med det. De låg mellan 4:15 och 4:16 per intervall och gav en kilometertid på cirka 4:06 minut per kilometer.
Nu när jag sitter och ska försöka återge passet så undrar jag vad jag egentligen tänker när jag springer. Jag kommer ihåg att jag hade Hum hum Humlegården surrandes i bakhuvudet under ett par intervaller. Och jag vet att det kom lite negativa tankar under vissa partier men jag blir bättre och bättre på att slå bort dem snabbt. Jag vet också att när jag sprungit en fyra stycken så kände jag en lycka över att kunna hålla en fart på dryga fyra minuter per kilometer. Det var stort för mig att inse att det gick fast jag var trött.
Kommer ni ihåg att jag i förra inlägget misstänkte att det skulle bli lite piff på intervallerna, att de inte skulle enbart vara platta och fina. Jag fick rätt för på de korta intervallerna var en bit utför och en bit uppför en mysig slakmota. Den jobbigaste biten där var transportsträckan mellan de båda benen. Där var det tvära kurvor och halt. Då kom Kärringen Björk fram och hasade runt. Men det är nyttigt att öva på sådant med.
Sträckan på de olika intervallerna blev det som det blev. Vi mätte upp en sträcka som var ungefär en kilometer och en sträcka som skulle motsvara 200 meter (den blev 240 meter). Det spelar inte så stor roll då det ska gå på ansträngning.
Det var riktigt roligt att vara i gång igen och köra med gänget. Joachim i täten med coach Malin medan Mattias och jag jagade som små illrar. Vi låg en 10 sekunder bakom ledarduon. Den första intervallen gick en aning för snabbt men har man kört yxan i båten får man ro som fan och se till att resten av intervallerna går i samma fart.
Jag lyckades ganska så bra med det. De låg mellan 4:15 och 4:16 per intervall och gav en kilometertid på cirka 4:06 minut per kilometer.
Nu när jag sitter och ska försöka återge passet så undrar jag vad jag egentligen tänker när jag springer. Jag kommer ihåg att jag hade Hum hum Humlegården surrandes i bakhuvudet under ett par intervaller. Och jag vet att det kom lite negativa tankar under vissa partier men jag blir bättre och bättre på att slå bort dem snabbt. Jag vet också att när jag sprungit en fyra stycken så kände jag en lycka över att kunna hålla en fart på dryga fyra minuter per kilometer. Det var stort för mig att inse att det gick fast jag var trött.
Kommer ni ihåg att jag i förra inlägget misstänkte att det skulle bli lite piff på intervallerna, att de inte skulle enbart vara platta och fina. Jag fick rätt för på de korta intervallerna var en bit utför och en bit uppför en mysig slakmota. Den jobbigaste biten där var transportsträckan mellan de båda benen. Där var det tvära kurvor och halt. Då kom Kärringen Björk fram och hasade runt. Men det är nyttigt att öva på sådant med.
onsdag 6 januari 2010
Äntligen dags för Sub40 träning
Det har gått tre långa veckor sen senast vi i gruppen tränat tillsammans. Vi pratade om att springa ihop under jullovet men för min del har det inte blivit av.
Hörde av en av mina gruppkamrater och han hade varit sjuk en stor del av ledigheten. Typiskt! Stackarn.
Imorgon står det spännande intervaller på schemat. Jag hoppas att det är temperatur och underlag för att genomföra dessa.
2 set med 3x(1 kilometer+ 2x200 meter) Vi ska vila 60 sekunder efter 1 kilometer, 30 sekunder efter 200 meter. 2 minuter setvila på det. Det kommer bli ett tufft men kul pass. Misstänker att det kan vara någon joker med så som en backe eller liknande bara för att piffa till det ytterligare.
Längtar till i morgonkväll
Hörde av en av mina gruppkamrater och han hade varit sjuk en stor del av ledigheten. Typiskt! Stackarn.
Imorgon står det spännande intervaller på schemat. Jag hoppas att det är temperatur och underlag för att genomföra dessa.
2 set med 3x(1 kilometer+ 2x200 meter) Vi ska vila 60 sekunder efter 1 kilometer, 30 sekunder efter 200 meter. 2 minuter setvila på det. Det kommer bli ett tufft men kul pass. Misstänker att det kan vara någon joker med så som en backe eller liknande bara för att piffa till det ytterligare.
Längtar till i morgonkväll
Ingen tävling i helgen
Jag har haft som plan att köra alla Bore Cup-tävlingar i vinter men jag har beslutat att tyvärr inte köra den i Gävle nu på lördag.
Detta är för att det är helt enkelt för mycket snö och för kallt. Då tänker vän av ordning: -Ja, men det är ju lika för alla!
Det är riktigt att det är så men jag vet att jag presterar sämre på halt och på is. Och oavsett vilken placering eller tid jag presterar kommer jag vara missnöjd och ledsen. Brunchen efter får jag äta någon annan gång. Väldigt tråkigt men jag tror jag gör det enda rätta.
Så jag blir hemmavid och lär mig mer om funktionell träning. Det är en föreläsning och praktiska genomgångar på lördag via Sub 40. Och det ska bli riktigt kul att vara med på.
En bild från Bore Cup 1 med Hemlingbytjejer. De får jaga varandra på lördag istället
.jpg)
Detta är för att det är helt enkelt för mycket snö och för kallt. Då tänker vän av ordning: -Ja, men det är ju lika för alla!
Det är riktigt att det är så men jag vet att jag presterar sämre på halt och på is. Och oavsett vilken placering eller tid jag presterar kommer jag vara missnöjd och ledsen. Brunchen efter får jag äta någon annan gång. Väldigt tråkigt men jag tror jag gör det enda rätta.
Så jag blir hemmavid och lär mig mer om funktionell träning. Det är en föreläsning och praktiska genomgångar på lördag via Sub 40. Och det ska bli riktigt kul att vara med på.
En bild från Bore Cup 1 med Hemlingbytjejer. De får jaga varandra på lördag istället
.jpg)
måndag 4 januari 2010
En Personlig Bromskloss
En del är i behov av att ha en Personlig Tränare för att komma igång med träningen eller för att få en spark i baken för att komma iväg på träning.
Jag har inte det behovet. Jag tränar mer än gärna och det kan bli alldeles för mycket genom att det resultat som jag strävar efter inte kommer trots mängder med träning.
Då är jag glad över att jag har min PB, Personliga Bromskloss som får mig att öppna ögonen och inse att träningen jag bedriver är kontraproduktiv och inte uppbyggande.
Denna PB drog i nödbromsen i morse och kom med kloka kommentarer och synpunkter på min kommande vecka som blev lite för mycket på få dagar.
Jag bollade med PB och konsulterade Coach Malin för att få planen godkänd.
Så nu ser veckan ut som följer:
Måndag: Vila
Tisdag: Yoga på morgonen. Bortbjuden på middag på kvällen
Onsdag: Morgonjogg med Karin. Ev styrka
Torsdag: Sub40-träningen är igång igen.
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning med Sub40. Distanslöpning med kort fartinslag
Söndag: Kvalitetspass med tröskelinriktning.
Min ovärderliga PB och jag efter maran i år.
Jag har inte det behovet. Jag tränar mer än gärna och det kan bli alldeles för mycket genom att det resultat som jag strävar efter inte kommer trots mängder med träning.
Då är jag glad över att jag har min PB, Personliga Bromskloss som får mig att öppna ögonen och inse att träningen jag bedriver är kontraproduktiv och inte uppbyggande.
Denna PB drog i nödbromsen i morse och kom med kloka kommentarer och synpunkter på min kommande vecka som blev lite för mycket på få dagar.
Jag bollade med PB och konsulterade Coach Malin för att få planen godkänd.
Så nu ser veckan ut som följer:
Måndag: Vila
Tisdag: Yoga på morgonen. Bortbjuden på middag på kvällen
Onsdag: Morgonjogg med Karin. Ev styrka
Torsdag: Sub40-träningen är igång igen.
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning med Sub40. Distanslöpning med kort fartinslag
Söndag: Kvalitetspass med tröskelinriktning.
Min ovärderliga PB och jag efter maran i år.
Veckans träningsplan
En preliminär plan som jag hoppas kan hålla. Jag har varit ledig i två veckor och har kunnat köra min träning lite på volley och inte behövt detaljstyra var, när och hur. Men nu blir det vardag igen och spontaniteten är begränsad.
Då en extraträning med Sub40 kommer att ske på lördagen och det är en middagsbjudning på tisdag blir det lite knasig vecka. Men det får gå.
Måndag: Kvalitetsträning om jag orkar efter söndagens löppass.
Tisdag: Yoga på morgonen. Bortbjuden på middag på kvällen
Onsdag: Morgonjogg med Karin. Eftermiddag blir det styrketräning
Torsdag: Sub40-träningen är igång igen.
Fredag: Yoga på morgonen om jag orkar.
Lördag: Styrketräning med Sub40. Distanslöpning med kort fartinslag
Söndag: Långpass med fartinslag. Nu måste jag få till det.
Då en extraträning med Sub40 kommer att ske på lördagen och det är en middagsbjudning på tisdag blir det lite knasig vecka. Men det får gå.
Måndag: Kvalitetsträning om jag orkar efter söndagens löppass.
Tisdag: Yoga på morgonen. Bortbjuden på middag på kvällen
Onsdag: Morgonjogg med Karin. Eftermiddag blir det styrketräning
Torsdag: Sub40-träningen är igång igen.
Fredag: Yoga på morgonen om jag orkar.
Lördag: Styrketräning med Sub40. Distanslöpning med kort fartinslag
Söndag: Långpass med fartinslag. Nu måste jag få till det.
söndag 3 januari 2010
Kylslaget långpass
Idag hade P och jag stämt träff med Maria för att springa långpass. Farten fick bli vad det blev och vi hade lite olika längd som önskemål. Kylan kändes helt klart men än var det ingen som frös. Vi träffades i Koppartälten och fortsatte bort mot Ulriksdal där vi vek av upp mot Bergshamra.
Över Ålkistan och sen in mot Stora Skuggan via "tråkvägen" vid Naturhistoriska. Här började jag frysa massor om fingrar och händer. Efter en stund försvann det och jag trodde att cirkulationen kommit tillbaka.
Vi fortsatte via Månzabanan till Universitetet och körde tillbaka till Hagaparken. Här avvek Maria då hon inte hade så många minuter kvar på sitt pass. Vi hade lite sträcka kvar innan vi kunde klappa oss på axlarna och känna oss klara. Vi körde runt Bellevueparken och sen en sväng via tennisbanorna vid Stallis.
Väl hemma blev det varma bad och upptining av mina händer. De hade inte blivit med cirkulation och värme där ute på Norra Djurgården, utan tvärt om. De hade tappat känseln.
En läskig känsla att inte kunna knyta upp skorna för att fingrarna inte hade någon styrsel. Imorgon blir det inköp av ett par nya vantar. Har fått tips om ett par som kan hjälpa.
Koppartälten i vårskrud. Längtar!
Över Ålkistan och sen in mot Stora Skuggan via "tråkvägen" vid Naturhistoriska. Här började jag frysa massor om fingrar och händer. Efter en stund försvann det och jag trodde att cirkulationen kommit tillbaka.
Vi fortsatte via Månzabanan till Universitetet och körde tillbaka till Hagaparken. Här avvek Maria då hon inte hade så många minuter kvar på sitt pass. Vi hade lite sträcka kvar innan vi kunde klappa oss på axlarna och känna oss klara. Vi körde runt Bellevueparken och sen en sväng via tennisbanorna vid Stallis.
Väl hemma blev det varma bad och upptining av mina händer. De hade inte blivit med cirkulation och värme där ute på Norra Djurgården, utan tvärt om. De hade tappat känseln.
En läskig känsla att inte kunna knyta upp skorna för att fingrarna inte hade någon styrsel. Imorgon blir det inköp av ett par nya vantar. Har fått tips om ett par som kan hjälpa.
Koppartälten i vårskrud. Längtar!
Nya kläder
Inspirerad av Petras inlägg om träningskläder så "råkade" jag shoppa lite på nätet. Jag skulle bara se om H&Ms sportbehå är något att ha och så råkade det bli lite mera.
Återstår att se om allt passar när det kommer hem.
Sportbehån
Ett linne
Och en byxa att ha i gymmet
Återstår att se om allt passar när det kommer hem.
Sportbehån
Ett linne
Och en byxa att ha i gymmet
lördag 2 januari 2010
Styrketräning med hopp
Gick sent till gymmet idag för att köra lite allmänstyrka. Trodde att den sena timmen och lördag skulle göra att det var lugnt. Nej då, full kommers i alla salar och delar av gymmet.
Jag fick till det jag skulle samt att jag fick hjälp av P att kontrollera att tekniken sitter som den ska. I draken ska jag justera höften så att den är mer parallell med golvet. Jag har en förmåga att tilta åt sidan. Brist på höftmuskler helt klart. Bara att jobba på.
Körde utfallsteg med viktskiva och rotation, djupmage i kombination med båten och viktskiva, axlar, draken, maq-rygg aka bokcirkel aka jorden runt, sidan av magen och avslutade med sittande rodd och enbensböj i benpressen. Lite plankor blev det också och ja just det latsdrag. Ska försöka öka på lite i vikt. Har mest kört fler repetitioner nu men känner att lite mer vikt skadar inte. Beach 2010 kommer snart.
Jag fick till det jag skulle samt att jag fick hjälp av P att kontrollera att tekniken sitter som den ska. I draken ska jag justera höften så att den är mer parallell med golvet. Jag har en förmåga att tilta åt sidan. Brist på höftmuskler helt klart. Bara att jobba på.
Körde utfallsteg med viktskiva och rotation, djupmage i kombination med båten och viktskiva, axlar, draken, maq-rygg aka bokcirkel aka jorden runt, sidan av magen och avslutade med sittande rodd och enbensböj i benpressen. Lite plankor blev det också och ja just det latsdrag. Ska försöka öka på lite i vikt. Har mest kört fler repetitioner nu men känner att lite mer vikt skadar inte. Beach 2010 kommer snart.
fredag 1 januari 2010
2009
Var året då jag gjorde maratondebut igen och insåg att det inte var så kul
Var året då jag sprang Lidingöloppet och insåg att jag blivit långsam
Var året jag bestämde mig för att satsa på löpningen igen och göra något strukturerat av det
Var det året då jag tog hjälp av två nya tränare
Var året då jag insåg att löpträning kan vara så in i bängen kul
Var året då jag bestämde mig för att satsa mer på yogan
Var året då jag sprang Lidingöloppet och insåg att jag blivit långsam
Var året jag bestämde mig för att satsa på löpningen igen och göra något strukturerat av det
Var det året då jag tog hjälp av två nya tränare
Var året då jag insåg att löpträning kan vara så in i bängen kul
Var året då jag bestämde mig för att satsa mer på yogan
Champagnegalopp i Hagaprken
För att sparka igång kroppen lite körde jag veckans andra intervallpass. Kanske inte världens bästa planering denna vecka men är huvudet dumt får kroppen lida.
På schemat stod 20 stycken 45 sekunders intervaller med 15 sekunders jogg/gåvila mellan. På snöiga vägar i Haga körde jag fram och tillbaka på "400-meters snutten". Folk såg lite undrande ut när jag plöste fram mellan barnvagnar och strosande.
Det kändes lite tungt i benen och kroppen men genomgående champagne i gårkväll gjorde sitt till. Dock så fick jag jobba bra och genomförde passet.
Mötte Cilla och Sanna i parken men hade inte tid att stanna och snacka nåt längre. Det blev de små, futtiga vilosekundrarna. Det är inte klokt vad 15 sekunder går snabbt, speciellt på slutet.
På schemat stod 20 stycken 45 sekunders intervaller med 15 sekunders jogg/gåvila mellan. På snöiga vägar i Haga körde jag fram och tillbaka på "400-meters snutten". Folk såg lite undrande ut när jag plöste fram mellan barnvagnar och strosande.
Det kändes lite tungt i benen och kroppen men genomgående champagne i gårkväll gjorde sitt till. Dock så fick jag jobba bra och genomförde passet.
Mötte Cilla och Sanna i parken men hade inte tid att stanna och snacka nåt längre. Det blev de små, futtiga vilosekundrarna. Det är inte klokt vad 15 sekunder går snabbt, speciellt på slutet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)