torsdag 30 september 2010

Trötttrötttrött

Igårkväll efter träningen blev jag så in i bängen trött. Hela kroppen skrek efter vila.

Jag misstänker att jag hade något skit i kroppen. För natten blev väldigt orolig och svårt att komma till ro. Min plan att komma upp och köra yoga på morgonen slog jag ur hågen. På det sättet fick jag en och en halv timme mer sömn och det behövdes.

Idag känns det bättre men inte tipptopp i kroppen. Så den planerade vilokvällen kommer väldigt lägligt. Så får jag gå på yogan igen imorgonbitti om kroppen vill.

Silverjoner

På väg till mitt arbete lyssnar jag vanligtvis på P1. Där var det för ett par dagar sedan ett inslag om silverjoner och deras eventuella påverkan på miljön.(det har varit flera inslag efter det också)

Silverjoner används som bakteriedödandemedel i bland annat kläder och då tillexempel frilufts- och träningskläder.

Jag blev inte klokare av det. Det hävdas att silverjonerna kan orsaka antibiotikaresistenta bakterier och är faligare än kvickslilver för vattenlevande djur och organismer. Men samtidigt så sa "andra sidan" att det inte alls var farligt och att silver var en naturlig del i kretsloppet och att det kan spara på miljön då man inte behöver tvätta lika ofta.

Hur ska man veta?

onsdag 29 september 2010

Mittiveckanlöpning

Nu börjar det bli mörkt på kvällarna men jag tog mig i kragen och släntrade ut bort mot Karlberg. Körde i spåren där och jag kan säga att konditionen inte är vad den varit.

Men det som jag blir glad över är att benen och kroppen känns starka. Det är inte där som den svaga länken sitter. Jag kunde trycka på ganska så bra i backarna även om lungorna gärna hade lämnat sin boning. Men jag försökte tänka positiva tankar om att jag faktiskt är ute och springer, att jag kan röra på benen. Även om det inte går lika geschwint som förut.

Jag genomförde ett litet test. Jag sprang runt "tusingen" och klockade mig. Jag tog inte i så jag ville krypa ur skinnet men det som jag kände var min tröskelansträngning eller strax där under. Jag kom in på ungefär 15 sekunder sämre tid än vad jag brukar springa den på. Så jag räknar med att min tröskelfart ligger på 4:30. Det är en jämn och bra siffra att börja med.

Men än så länge är det distanslöpning som gäller.

Jag genomförde som den duktiga rehabeleven jag är, ett intervallpass på cross-trainern. Det blev 10 stycken två minutare med 30 sekunders joggvila mellan.

Så totalt har jag konditionstränat 45 minuter ikväll.

tisdag 28 september 2010

På tisssda', på tissda..

Nä nu får det vara slutdeppat. Jag har ju egentligen ingen anledning att var ledsen.

Jag är frisk och har hälsan, jag har jobb och bra bostad och jag är inte ensam. Att jag då inte kan springa så mycket och så snabbt som jag vill är ett gigantiskt i-landsproblem.

I går var jag på min förra "arbetsplats" och körde ett gympapass. Det var inte på denna sidan av juratiden jag gjorde det senast. Men vad kul det var och jag inser vilken bra träning det är för löpare.

Det ger starka, smidiga ben, bra hållning och en massa rörlighet.

Hur ska jag få in det i träningsprogrammet på regelbunden basis? Det är i dessa lägen jag gärna skulle vara lyxhustru och ha möjlighet att träna betydligt mer.

För övrigt så har jag blivit lite starkare i kroppen. Det har lönat sig att köra mer styrketräning och yoga helt klart. Kanske inte helt bortkastat att bli skadad?

I morgonkväll blir det 25 minuter löpning. Funderar på att köra det på Karlberg. Det närmsta terräng jag kommer om jag inte ska ta mig allt för långt bort från hemmet.

söndag 26 september 2010

Höga berg och en liten sänka

Igår hade jag en toppendag med skön löpning och idag känner jag mig lite låg.

Samtidigt som jag blir glad åt alla bra och inspirerande resultat på Lidingöloppet är jag lite ledsen över att jag inte kan springa och springa fort. Men jag antar att det är en naturlig reaktion. Eller rättare sagt jag hoppas det.

Nåja, jag får hitta andra saker jag är bra på. Smulpaj till exempel. Det är min paradgren. Har svarvat ihop två stycken i helgen.

lördag 25 september 2010

Flyyyyt

Medan många av mina löparvänner laddade inför 15 eller 30 kilometer på Lidingön idag, gav jag mig av på  mitt egna långpass.

Jag startade med 10 minuter uppvärmning i form av utfallssteg, grodhopp och skipping. Efter det joggade jag iväg.

Planen var att springa lugnt och sansat då det var ett tag sedan jag sprang längre än 15 minuter. Ja det är nog 6 veckor sedan och kroppen behöver vänjas.

Morgonen var helt underbar och solen nästan tittade fram. Det var lite brittsommarkänsla i luften, även om det på något sätt var lite disigt.

Sprang och tänkte konstant på min fot i början men när den inte protesterade kunde jag koncentrera mig på att hitta ett flyt, att hitta känslan av att sväva fram. Och jag fick till det idag. Även om kroppen sa i från och undrade varför jag fortsatte springa efter 15 minuter. Men jag överlistade och lockade med frukost om den pinnade på och inte kände efter.

Det var mycket skönt att hitta rundheten i steget och att slippa känna mig kantig och ha ett stolpigt steg.

Så nu är veckans 50 minuter avverkade och jag ser fram emot nästa veckas 75.


torsdag 23 september 2010

Ikväll sprang jag Lidingöloppet

Det var lerigt, regnigt, soligt och varmt. Hela skalan av varianter. Loppet hade langare och publik. Det var folkligt, festligt och fullsatt.

Ja, alltså jag var på fik och pratade Lidingölopp med Petra. Jag delade med mig av mina bästa råd och tips och är inte lite avundsjuk. Jag tycker att det är det roligaste loppet.

Jag har stora förhoppningar på Petra och jag tror att hon kommer fixa loppet galant.

Väl hemkommen gav jag mig ut på ett pass. Planen var att köra söndagens långpass på 25 minuter. Men jag kunde bara köra 10 minuter innan det började göra ont. Lite ledsen började jag gå hem men tog mig samman och gjorde det bästa av situationen.

Det blev ett benstyrkepass. Utfallssteg, grodhopp och lite löpskolning. Då kändes det bra i foten och jag var bara tvungen att testa lite mer löpning.

Och se, ingen smärta. Ingen känning. Det verkar vara lite löpskolning och liknande som behövs för att mjuka upp foten.

(Foto Petra Månström)

tisdag 21 september 2010

Rusig

Måndagkvällen bjöd på 15 minuter löpning tillsammans med en grupp i Studenterna. Det var helt underbart att köra tillsammans med några. Jag var som en kalv på grönbete och skuttade runt på ystra ben under uppvärmningen.

Vi fick även till 10 minuter löpskolning i mittsträngen av Valhallavägen, så lite lätt kryssande blev det.

När jag vinkat av gänget hade jag 5 minuter kvar och jag älgade iväg hemåt. Det var underbart att få sträcka ut kroppen. Visserligen har jag tappat en del fart men jag kom upp i snitt på 4:2 minuter per kilometer i alla fall. En liten början.

måndag 20 september 2010

50 minuter

Precis så många minuter löpning har jag till mitt förfogande under veckan.

Tänkte lägga upp det som följer:

15 minuter idag. Kommer hålla i uppvärmningen i en av träningsgrupperna i FKS
10 minuter på onsdag. Eventuellt blir det en repris av måndagen.
25 minuter under helgen. Det är ju då långpassen ska ske enligt löpartradition. Springa halva Lidingötjejlopp?

Annars är det inget spännande som händer i träningsväg. Veckan kommer fyllas upp med styrketräning, yoga och vattenlöpning. Jo, men det glömde jag ju. Jag ska vara försökskanin på ett hoppåskutt-pass. Det var eoner av tid sedan jag körde ett sådant pass och det ska bli riktigt skoj!

Jag kommer inte vara med och heja ute på Lidingö under lördagen då jag ska trava ved och dra ut spik men jag hoppas att det blir en lagom temperatur och inte för mycket regn.

Från den tiden jag sprang LL (2009)

söndag 19 september 2010

Energiboostad

Efter att ha varit och utnyttjat min demokratiska rättighet kände jag ett stort kaffesug och styrde kosan mot favorit kaffet.

Där hörde jag mitt namn ropas och till min glädje var Coach Lisa i samma lokal.

Där fick jag ny träningsenergi och lite skvaller. Det var precis det jag behövde för att fixa att komma tillbaka. Att få höra lite tips och pepp var verkligen guld.

Hela dagen sen har jag haft bubblor i kroppen och känt mig sugen på att träna massor.

Fick även ihop en 5 liter svamp.

lördag 18 september 2010

Halvtid på helgen

Regnet öser ner utanför rutan och jag har inte det minsta lust att ge mig ut för 10 minuters löpning.

För att citera min vän Anne: "Jag är gjord av socker och papp, så jag tål inte regn."

Vad ska jag hitta på för kul då i stället? Fjollbollen är inte uppblåst ännu och gymmet i bottenvåningen är stängt idag.

Jag kanske skulle pilla mig i naveln och leta ludd .

Det är något fel på mig. Jag får alltid denna plåga på hjärnan när det regnar.

torsdag 16 september 2010

Världens lataste kväll

Egentligen skulle jag varit i bassängen idag och kört våtväst. Men jag passade.

Det blev en hemmakväll med stök och bakning. En äppelkaka och en äppelpaj. Jag har tydligen frdagsfikat imorgon. Men det gör absolulut inget. Det var bara skoj.

Här borde jag ha dåligt samvete men jag tänker inte ha det ett dugg. Jag har rört på mig i veckan och jag kommer ha en väldigt rörlig helg. Lite vila är aldrig fel och speciellt inte efter en ganska hetsig vecka, i mina mått mätt.

Ska bli riktigt skönt med helg, som kommer gå i yogans tecken.

Namaste

Äppelkaka från Allt om mat

En påminnelse till alla!

Nu börjar det bli mörkt, både på morgon och kväll.

Glöm inte reflexvästen när ni springer!

Bild från Löplabbet

tisdag 14 september 2010

Höstens planering

Jag har en plan. Jag har en plan som kommer ta en stund att genomföra. Men när jag har genomfört den så hoppas jag att jag kommer ut som en stark, frisk och redo person att möta den tunga grundträningen i vinter.

Planen har jag förankrat och fått lite input från Coach Lisa.

Min grundförutsättning är att innan jag blev skadad tränade jag löpning ca 250 minuter i veckan. På en höft, genomsnitt så där. Och då ska min första vecka av löpning innehålla 10 procent av den löptiden. Det vill säga 25 minuter. Och sen ökar jag med 10 procent varje vecka tills jag är uppe i den vanliga löpmängden.

Det kommer alltså ta 10 veckor det här. Men jag har tålamod och ett klart mål. Det är under 40 jag ska komma på 10 kilometer.

För att fylla upp träningen kommer jag fortsätta med min alternativträning. Det vill säga det blir vattenlöpning, cross-trainer, styrka och yoga. Dessutom tänker jag prova att cykla samt att köra lite löpskolning och se hur foten reagerar på det.

måndag 13 september 2010

Drill

Söndagkvällen spenderades på Krillan med tartan (nåja, det var kanske att överdriva när det gäller just Krillan), häckar och en P.

Jag hade lovat att bistå med råd, pepp och piska när löpskolning stod på schemat. Min tanke var egentligen inte att köra något själv men när jag gjort en övning och insåg att foten inte protesterade det minsta. Inte ens en liten känning så körde även jag med en massa övningar.

Ett gigantiskt öra hade jag riktat mot foten hela tiden så att minsta viskning om känning skulle höras.

Jag körde skipping, tripping, olika varianter på hälkick, tennsoldaten och "kuliga steget". Sen la jag på lite rörlighet för höftens olika riktningar och ländrygg. På toppen blev det diverse övningar med häckar för att visa att någon Kallur kommer jag aldrig bli.

Sen var benen ganska så möra och det hade gått drygt 40 minuter.

Det känns bra att löpskolning gick att genomföra för då har jag ytterligare ett moment att tillföra min träning just nu. Det är mycket testande och fixande känner jag innan återkomstplanen är helt lagd.

Och ikväll är den stora frågan: Vattenlöpning eller cross trainer?

lördag 11 september 2010

Så var det då dags

Hade fått rekommendation av naprapaten att testa att springa för första gången sen diagnos fastställdes, idag.

Det var med fjärilar i magen och viss oro i skallen. I mitt huvud fanns det inte på kartan att jag skulle ha ont och att läkningen inte gått som jag velat. Men samtidigt gnagde en känsla av att det skulle kunna gå åt skogen. Att smärtan inte försvunnit på dessa veckor.

Jag har haft löp-, cykel- och hoppåskuttförbud i tre veckor. Och om jag ska vara ärlig har jag följt det till punkt och pricka. Jag har varit ett föredöme för mig själv.

Tidigt på morgonen gav jag mig av från hemmet och promenerade ner till Kungsholms strand. Checkade att klockan hittat satelliter och skulle sätta igång. Men...hur gör jag nu igen? Hur springer man? Tänk om jag glömt bort hur man gör?!

Tillslut kom jag iväg och benen kändes lätta. Visserligen var andningen redan väldigt snart ganska ansträngd och pulsen ganska så hög. Men det spelade ingen roll. Jag hade båda fötterna lyfta från marken under delar av steget. Underbart!

Kände efter. Kände efter massor och visst fanns det en liten känning i hälen. Men ingen smärta. Fortsatte och kom ikapp en kille. Kom även om honom. Tittade på klockan och insåg att detta gick alldeles för snabbt för att vara en liten testlöpning. Men inte kunde jag sakta in nu när jag precis klivit om. Bara att fortsätta en stund till. Märkte dock att han använde mig som draghjälp - helt okej men just idag skulle jag ju bara tassa lite.

Jag stannade till efter 7 minuter och släppte om honom. Maskerade det hela genom att låtsas att det var intervall jag körde. Jag tror inte att han gick på det men jag lurade nästan mig själv i alla fall.

Lufsade hemåt och fortsatte 3 minuter till så jag kom upp i det bestämda antalet, 10.

Jag är en väldigt glad kvinna idag. En glad och försiktig. Jag måste hejda mig själv nu de närmsta 6 veckorna och inte öka för fort samt väl medveten om att det kan bli bakslag.

Jag tänkte fila på en plan. En del två. Sub40 före 40 - återkomsten

torsdag 9 september 2010

Stingslig

Jag är inte mig själv just nu. Det är något som fattas mig.

Jag går om kring med en känsla av frustration och irritation. Och det går tyvärr ut lite över mina medmänniskor. De får ta emot ltie snäsiga svar och taggiga frågor. Jag känner inte igen mig själv.

I måndags när jag träffade Annika pratade vi lite om att vara skadad eller andra anledningar till att man inte kan ge sig ut och springa. Då kom jag på att även om jag nu tränar och blir trött fysiskt så får min hjärna och själ inte den, för mig, välbehövliga löprundan. Jag blir inte tillräckligt tillfredsställd själsligt!

Jag har försökt att ge mig ut och promenera så mycket jag hinner för att få lite ljus och andra intryck då träningen bara bedrivs inomhus för tillfället. Men det är inte tillräckligt. Jag saknar flåset, svetten och locken för öronen.

Mitt humör är som denna lilla krabats, just nu.

onsdag 8 september 2010

Oväntat sällskap i bassängen

Imorse när jag med sömndruckna ögon hasade mig in i omklädningsrummet hörde jag ett glatt "Hej Ellinor!".

Tittar upp och ser L, som jag inte sett på bra länge. Det visar sig att hon också ska plaska runt i bassängen med flytväst och eftersom jag inte har några speciella pass jag promt ska köra hakade jag på hennes pass.

Och vilken skillnad det är att ha sällskap. Vi körde intervaller modell lite längre. Så det blev en slags stege med 2x5 + 2x4 + 2x3 minuter och kort vila. L fortsatte passet själv medans jag var tvungen att rusa hemåt till tvätten.

Nu tror jag att jag hittat min form av bassänglöpning. Att köra i grupp gör mig bara stressad och tvär men i en liten grupp så blir jag taggad och tycker nästan det är kul. Hoppas att L kan nästa vecka.

måndag 6 september 2010

5 dagar kvar

Idag har jag varit på Löplabbet med DrAnnika. Det var inte jag (för en gångs skull) som skulle ha nya skor utan mitt sällskap.

Och idag var det första gången som bemötandet på Löplabbet tjej var proffsigt, bra och tog sig ordentligt med tid. De kanske har lyssnat lite på den kritik som florerat på bloggar, forum och i andra sammanhang. Kul!

Efter det en liten promenad och så klart fika. Jag är en fikare i stora mått. Jag skulle nog kunna fika ihjäl mig om möjlighet fanns.

Jag gick hemåt via Humlegården, efter en härlig stund och en hel del kunskap rikare, och det ryckte fantastiskt mycket i löptarmen och tankarna gick till de pass vi körde i vintras där. Snömodd, kyla och mörker men fantastiskt roligt var det. Vill springa nu!!!

Hem och ett snabbt ombyte till träningskläder. Två dagar utan träning är för mig alldeles för länge. Egentligen skulle jag kanske ha kört vattenlöpning men cross trainern fick bli ett bra substitut. Körde en liten intervallstega på 1-2-3-4-4-3-2-1 minut med 30 sekunders "joggvila" mellan. Pulsen jobbade sig uppåt och höll sig runt stadiga 85% av min maxpuls.

Jag hoppas att jag inte tappar allt för mycket av min kondition genom att köra sådan här pass. Visserligen kommer min uthållighet att inte var så bra då passen nu tenderar att vara väldigt korta men det borde gå att jobba upp hyfsat snabbt sen.

En liten ros

fredag 3 september 2010

8 dagar kvar

Tills jag får provspringa och se om foten är bra.

Det ska bli väldigt trevligt. Vattenlöpning i all ära men det är liksom inte samma sak.

Det känns helt okej i foten när jag är och går så det är än så länge inga bakslag.

Kvällens stund i bassängen bjöd på lite tyngre intervaller. Jag verkar få mer och mer kläm på tekniken och kan ta ut mig bättre. Det blev totalt 30 minuter av högre ansträngning och in alles 45 minuter. Det enda som kändes obehagligt var det gigantiska blåmärket jag har på vaden efter naprapatens härjningar igår.

Jag har märkt att jag har tappat lite fokus på det här med träning. Morgonens yoga blev inställd på grund av trötthet. Jag har med ålderns rätt blivit klenare när det gäller sena kvällar och särskilt i kombination med lite vin. Men jag hade så urtrevligt igår på båten och fick så mycket energi att det var helt klar värt det.

torsdag 2 september 2010

Inget nytt under solen här

Igårkväll var jag funktionär på Stadion Open och det var riktigt kul.

Mina arbetsuppgifter var mycket blandade. Det var avprickning, dela ut nummerlappar, efteranmälan, ställa ut konor, vara varvräkningsansvarig, skriva upp målordningen och sen var det nog slut där.

Många fina tider och bra prestationer i sensommarkvällen, som var ovanligt kylig.

Imorse kände jag mig seg när jag steg upp och valde att promenera istället för att hoppa upp på cross trainern. Men efter att ha knatat i en 10 minuter ändrade jag mig och gick till gymmet. Jag fick till ett helt okej intervallpass. Det blev lite kort men en naprapattid hägrade.

Jag fick till 8x2 minuter med 30 sekunder "joggvila". 25 minuter effektiv träning där jag kom upp i helt acceptabla pulsnivåer för att inte vara löpning.

Naprapatbesöket avlöpte väl med en hel del smärta. Det är inte skönt med shock wave men det gör helt klart nytta. Jag fick löfte om att få provspringa nästa helg och se om ett tredje besök behövs. För hälen blir bättre och bättre.

Ikväll tar jag ledigt ännu en kväll för trevlig resa med S/S Saltsjön.

onsdag 1 september 2010

Självplågeri

Igårkväll tog jag en promenad till dagens andra yogaklass (!). Jag valde att gå längs med Kungsholmsstrand.

Det var tärande på mitt psyke. Bara en massa springande människor så långt ögat nådde. Mina ben ville springa och "bara känna efter lite", det kan ju ha blivit bra i hälen.

Men mitt huvud var klokt och ståndaktigt. Jag sprang inte en meter. Som med allt annat man inte får göra så är den förbjudna frukten den mest lockande.

Yogaklassen var av varianten Yin och det handlar inte om GT, som min käre make trodde.

Yinyoga är en väldigt lugn yoga där varje position hålls i 5 minuter för att komma åt bland annat senor och göra dessa mer mjuka och följsamma. Nu kan man lätt tro att det är vilsamt och behagligt men se det tyckte inte jag. Vissa positioner behöver jag lägga helt klart mer tid på för att mjuka upp mig. Det var aldrig smärtsamt men säg sweet pain.

På vägen hem hade jag väldigt lätta och glada ben och höfter i alla fall så gott gjorde denna lektion helt klart.