Och för siffernördarna:
Total träningstid 2010: Drygt 390 timmar som ger i snitt 7,5 timmar i veckan
Antal löpta kilometer: Cirka 2000 km som ger ett snitt på 38 kilometer per vecka. Helt okej med tanke på att jag inte sprang ordentligt på 12 veckor.
Antal löpta timmar: 178 timmar på 240 pass.
Antal yogade timmar: 126 timmar på 96 tillfällen.
Antal timmar jag styrketränade: 61 timmar på 114 tillfällen.
En är resten övrig träning så som spinning, dans och så vidare.
Nu ska här drickas skumpa och fira lite lagom.
GOTT NYTT ÅR ALLA!!!!
fredag 31 december 2010
torsdag 30 december 2010
Ytterligare en dag i snöpulsningen tecken
Men igårkväll var det i sällskap med Månströmskan som skulle prova att springa i skogen med pannlampa.
Vi samlades vid KTH-hallen och monterade på oss pannlamporna. Sen bar det av. Vi började med lite stiglöpning med hård, packad snö för att värma upp. Efter några minuter hittade jag ett fint harspår som vi följde. Det gick rätt upp i skogen och berget. Redan efter någon minut var pulsen rätt så hög och våra flåsande andetag hördes. Men det var egentligen det enda som hördes.
Det är fantastiskt att vi kan springa i en skogsdunge mitt i Stockholm och det känns som om vi är i en storskog i Värmland. Alldeles tyst var det och mörkret omslöt sig kring oss.
Snön gick till en bra bit upp över vaden och mjölksyran började susa runt i systemet. Vi följde ett ganska så färskt rådjursspår men själva djuret hade nog försvunnit längre in.
Att springa i skogen i mörker är speciellt, det är magiskt. Det är bara det som du ser i lampans sken som finns. Allt runt om kring räknas inte. Det är bara du och lampan.
Vi sprang ut på en väg bara för att skaka ut lite syra innan vi fortsatte in i nästa dunge. Långsamt jobbade vi oss framåt och det riktigt känns i benen att de blir starkare och snabbare.
Vi fortsatte bort mot Universitetet och skogsplättarna där innan vi avslutade med en 30 minuter lång vägjogg via kohagen vid Husarviken. Vi fick tyvärr inte se de håriga highland cattles som brukar bo där. De var nog inne i lagårdsvärmen eller grävt sig en bivack.
Jag rekommenderar lite skogslöpning både med och utan snö. Äventyr i vardagen.
Foto: Petra Månström
Vi samlades vid KTH-hallen och monterade på oss pannlamporna. Sen bar det av. Vi började med lite stiglöpning med hård, packad snö för att värma upp. Efter några minuter hittade jag ett fint harspår som vi följde. Det gick rätt upp i skogen och berget. Redan efter någon minut var pulsen rätt så hög och våra flåsande andetag hördes. Men det var egentligen det enda som hördes.
Det är fantastiskt att vi kan springa i en skogsdunge mitt i Stockholm och det känns som om vi är i en storskog i Värmland. Alldeles tyst var det och mörkret omslöt sig kring oss.
Snön gick till en bra bit upp över vaden och mjölksyran började susa runt i systemet. Vi följde ett ganska så färskt rådjursspår men själva djuret hade nog försvunnit längre in.
Att springa i skogen i mörker är speciellt, det är magiskt. Det är bara det som du ser i lampans sken som finns. Allt runt om kring räknas inte. Det är bara du och lampan.
Vi sprang ut på en väg bara för att skaka ut lite syra innan vi fortsatte in i nästa dunge. Långsamt jobbade vi oss framåt och det riktigt känns i benen att de blir starkare och snabbare.
Vi fortsatte bort mot Universitetet och skogsplättarna där innan vi avslutade med en 30 minuter lång vägjogg via kohagen vid Husarviken. Vi fick tyvärr inte se de håriga highland cattles som brukar bo där. De var nog inne i lagårdsvärmen eller grävt sig en bivack.
Jag rekommenderar lite skogslöpning både med och utan snö. Äventyr i vardagen.
Foto: Petra Månström
onsdag 29 december 2010
Snöintervaller
Känner just nu att jag är en sursippa och har mer eller mindre negativa inlägg på bloggen. Men så kan vi inte ha det!
Och för att slippa mitt gnat på modden här i stan får ni rapport från ett intervallpass där snön är huvudperson. Ingen snö, inga intervaller.
Som vanligt på tisdagar samlades Tolvans grupp vid KTH-hallen och vi sprang över skogen bort mot Stora Skuggans fina ängar. Snön räckte upp till knäna på ett ungefär och nu var det bara att sätta fart.
10 intervaller på 2 minuter vardera skulle vi köra och en gå/joggvila på 45 sekunder mellan.
Redan efter två intervaller så undrade jag hur jag skulle orka. Det var jobbigt, riktigt jobbigt trots att farten inte är hög alls. Jag tror att mina intervaller hade en fart på 9,5 minuter per kilometer. Men jag bet ihop och avverkade mina snuttar med snörök runt fötterna. Och jag hade gruvligt kul!
Passet gav fina tröskelintervaller med mycket löpstyrka som kommer göra benen starka på vårens tävlingar.
Sprang med pannlampa, men det hade inte varit nödvändigt.
Och för att slippa mitt gnat på modden här i stan får ni rapport från ett intervallpass där snön är huvudperson. Ingen snö, inga intervaller.
Som vanligt på tisdagar samlades Tolvans grupp vid KTH-hallen och vi sprang över skogen bort mot Stora Skuggans fina ängar. Snön räckte upp till knäna på ett ungefär och nu var det bara att sätta fart.
10 intervaller på 2 minuter vardera skulle vi köra och en gå/joggvila på 45 sekunder mellan.
Redan efter två intervaller så undrade jag hur jag skulle orka. Det var jobbigt, riktigt jobbigt trots att farten inte är hög alls. Jag tror att mina intervaller hade en fart på 9,5 minuter per kilometer. Men jag bet ihop och avverkade mina snuttar med snörök runt fötterna. Och jag hade gruvligt kul!
Passet gav fina tröskelintervaller med mycket löpstyrka som kommer göra benen starka på vårens tävlingar.
Sprang med pannlampa, men det hade inte varit nödvändigt.
måndag 27 december 2010
Summering av 2010.
Första halvåret var toppen. Jag tränade som ett djur och insåg att det fanns ett par växlat till att ta till. Det var en skön känsla att komma ut ur bekvämlighetszonen. Den sparken behövde jag verkligen. Lisa och Malin gjorde ett toppenjobb.
Resultatmässigt kanske jag inte fick ur mig det som jag egentligen hade i kroppen. Men så är det. Det är tävling som räknas. Fick i alla fall vinna Österåkersmilen och det var hiskeligt kul. Kände dock att det var något i träningen som saknades. Uthålligheten. Den ska jag bygga upp nu under vintern samtidigt som löpstyrkan och träningståligheten ska ökas.
Men under sommaren blev det lite för mycket banlöpning för min vänsterfot. Den tål helt enkelt inte allt för många varv på tartanen. Det är något som jag måste ta med mig och framför allt inte ignorera och tro att det ska går över av sig själv. Agera snabbt om det kommer känningar i kroppen.
Så slämsäcksinflammationen gjorde att jag inte löptränade på 8 veckor. Det var en massa alternativ träning i stället. Jag byggde upp starka ben på gymmet och jag försökte köra vattenlöpning men det var inte det roligaste jag gjort. Upptäckte Cross-trainern i stället och den blev min kompis under några veckor.
Det känns tungt och besvärligt och varje träningspass är en fight mot att ge upp och bara lägga mig på sofflocket och intaga praliner i mängder. Då kan man fråga sig om jag verkligen vill göra denna satsning och jag säger ja, det är bara det att jag och snö går inte riktigt ihop.
För jag skulle verkligen bli besviken på mig själv när jag ser i backspegeln om några år och inte gav mig själv en ärlig chans. Så jag trälar på i modden och försöker hitta ljusglimtar i tillvaron.
Fluff och stuffing
Jag är inte mig själv. Eller rättare sagt min kropp är inte sig själv. Sen jag kom hem från Australien har den exploderat i något som liknar ett barbapappatillstånd.
Den har växt på alla bredder och känns plufsig och dallrig. Det är inte skönt. Och jag vet inte vad som hänt. Eller jag vet att jag kan extraknäcka som kamel med mina vattendepåer men jag vet inte varför kroppen gör som den gör.
Så snälla kroppen, släpp vattnet och låt mig få tillbaka den rätta känslan i kroppen. Det blir inte bättre av att vi håller på så här och trilskas med varandra.
Den har växt på alla bredder och känns plufsig och dallrig. Det är inte skönt. Och jag vet inte vad som hänt. Eller jag vet att jag kan extraknäcka som kamel med mina vattendepåer men jag vet inte varför kroppen gör som den gör.
Så snälla kroppen, släpp vattnet och låt mig få tillbaka den rätta känslan i kroppen. Det blir inte bättre av att vi håller på så här och trilskas med varandra.
söndag 26 december 2010
Frusna, frostiga backvarv
Jag trotsade kylan och begav mig till hallen och klubbträningen i torsdags. Vi var 10 tappra som skulle springa istället för att griljera skinkor, slå in julklappar och annat julstök.
På programmet hade jag 2 backvarv efter 40 minuter distanslöpning. Som tur var hade jag Urban som draghäst så jag slapp att springa helt själv. Vi sprang lite längre än de 40 minuterna distans. Det blev hela 47 minuter men det är inom felmarginalen.
Sen satte vi av direkt utan paus och farten blev en aning snabbare än distans-ditoi början. Jag kände redan från början att detta skulle bli tungt men jag försökte inte att nedslås utan känna att passet skulle ge mig massor ändå.
Urban hade glömt sin klocka så jag lovade att ta hans varvtiden också. Och det var tur. Då hade jag en anledning att inte tappa allt för mycket på hans rygg. Jag måste ju se när han kom in för varvning så jag kunde knäppa av klockan.
Mitt första varv gick på 11:28, helt okej. Nu skulle jag bara försöka öka en skvätt och springa ungefär 10 sekunder snabbare på detta sista varvet.
Jag kämpade, jag jobbade och försökte att ha Urban i sikte hela varvet.
Det gick!
Jag klockade in på 11:18. Vilken grej, det kändes som om det gick långsammare än varvet innan.
Så nästa vecka blir det tre varv med samma upplägg.
På programmet hade jag 2 backvarv efter 40 minuter distanslöpning. Som tur var hade jag Urban som draghäst så jag slapp att springa helt själv. Vi sprang lite längre än de 40 minuterna distans. Det blev hela 47 minuter men det är inom felmarginalen.
Sen satte vi av direkt utan paus och farten blev en aning snabbare än distans-ditoi början. Jag kände redan från början att detta skulle bli tungt men jag försökte inte att nedslås utan känna att passet skulle ge mig massor ändå.
Urban hade glömt sin klocka så jag lovade att ta hans varvtiden också. Och det var tur. Då hade jag en anledning att inte tappa allt för mycket på hans rygg. Jag måste ju se när han kom in för varvning så jag kunde knäppa av klockan.
Mitt första varv gick på 11:28, helt okej. Nu skulle jag bara försöka öka en skvätt och springa ungefär 10 sekunder snabbare på detta sista varvet.
Jag kämpade, jag jobbade och försökte att ha Urban i sikte hela varvet.
Det gick!
Jag klockade in på 11:18. Vilken grej, det kändes som om det gick långsammare än varvet innan.
Så nästa vecka blir det tre varv med samma upplägg.
torsdag 23 december 2010
Julspinning i Kista
Då var det dags för årets julspinning med Anne. En helt fantastisk låtlista med kända och okända jullåtar och tappningar.
Vi började med en liten uppvärmning på 6 minuter och fortsatte med en gigantisk backe på hela 11 minuter. Kändes finfint i benen efter det.
En lätt återhämtning innan vi körde fartlek under 10 minuter. Blandade korta intervaller skulle jag säga att det var med hög kadens.
Toppade det hela med 4 stycken 70/20. Nu rann svetten i stora floder över min kropp.
Och strax kom en brantare men kortare backe på 4 minuter. Sög musten ur mina ben.
Vi avslutade med 4x30/30 + 1x45 sekunder. Sen dog jag.
Vi började med en liten uppvärmning på 6 minuter och fortsatte med en gigantisk backe på hela 11 minuter. Kändes finfint i benen efter det.
En lätt återhämtning innan vi körde fartlek under 10 minuter. Blandade korta intervaller skulle jag säga att det var med hög kadens.
Toppade det hela med 4 stycken 70/20. Nu rann svetten i stora floder över min kropp.
Och strax kom en brantare men kortare backe på 4 minuter. Sög musten ur mina ben.
Vi avslutade med 4x30/30 + 1x45 sekunder. Sen dog jag.
onsdag 22 december 2010
Långa trösklar i vinterland
Meningen var att det skulle bli ett pannlampepass i Hellas med Petra men det frös inne då tågen inte ville vara med hela vägen. Jag begav mig istället till KTH-hallen och tänkte springa lite distans med 12:an gänget.
Det var kallt, så för första gången i år blev det långdämpare under tightsen, fleece-BH, mamelucker och handledsvärmare. Här gällde det att vara rustad. Men ändå var jag naken. Jag hade glömt Garmiklockan. Samtidigt väldigt skönt. Det var bara att åka med och inte bekymra mig över farter, tider och annat otyg.
Vi satte av mot Radiohusvarvet och idag skulle vi springa 7:an. Förenklat en variant av marathonbanan (nya). 12:an-gruppen skulle köra tröskelintervaller av modell lång. Varvet skulle delas in i två så att varje intervall blev cirka 3,5 kilometer. Där emellan skulle det joggas 3 minuter.
Hur det nu än var så hade mitt distanspass blivit en kvalitetsträning. Hej och hå bara att susa med. Försökte att ligga på rulle men min vana trogen så är det svårt att ligga efter någon så jag var i täten av en liten klunga. Jag hade ingen koll på pulsen men det kändes kontrollerat jobbigt så jag kämpade på. Fick släppa lite på grund av halka. Kärringen Björk är väldigt harig och mesig på vintern men jag försökte att inte tappa för mycket utan borrade lite och tänkte på andningen och steget.
Joggade lite lugnt och sakta innan nästa intervall. Vi hade kommit fram i närheten av Bellmansro och Italienska ambassaden och det var nästan helt öde. Tittade ut över Ryssviken och njöt av utsikten. Benen trummade på och hakan hade nu blivit en isstod. Försökte ha halsbuffen över men den bara gled ned. Nåja, när hakan blivit tillräckligt kall så känns det inget.
Utanför Skansen halkade en löparkollega och gjorde en saltomortal och landade i en driva. Efter lite koll att armar och ben var i behåll fortsatte vi resan mot Djurgårdsbron och Radiohuset. Och där, då jag precis fått upp flytet och börjat samla mig för backen upp mot nämnda mediehus stannade coach P mig och tyckte jag kört tillräckligt med fart. Först blev jag lite snopen och nä men sedan glad att han kortat ner mina bravader. Ska skynda långsamt och inte förhasta mig. 12 veckors klok träning ska ”tas igen” och det gör jag inte i brådrasket.
Nedjoggen till KTH-hallen är alltid lång och jobbig. Det kan man inte tro men Valhallavägen sluttar en aning uppåt åt det hållet.
Glad och nöjd över passet men trist att jag inte hade handduk med i duschen eller att bastun var på.
Det var kallt, så för första gången i år blev det långdämpare under tightsen, fleece-BH, mamelucker och handledsvärmare. Här gällde det att vara rustad. Men ändå var jag naken. Jag hade glömt Garmiklockan. Samtidigt väldigt skönt. Det var bara att åka med och inte bekymra mig över farter, tider och annat otyg.
Vi satte av mot Radiohusvarvet och idag skulle vi springa 7:an. Förenklat en variant av marathonbanan (nya). 12:an-gruppen skulle köra tröskelintervaller av modell lång. Varvet skulle delas in i två så att varje intervall blev cirka 3,5 kilometer. Där emellan skulle det joggas 3 minuter.
Hur det nu än var så hade mitt distanspass blivit en kvalitetsträning. Hej och hå bara att susa med. Försökte att ligga på rulle men min vana trogen så är det svårt att ligga efter någon så jag var i täten av en liten klunga. Jag hade ingen koll på pulsen men det kändes kontrollerat jobbigt så jag kämpade på. Fick släppa lite på grund av halka. Kärringen Björk är väldigt harig och mesig på vintern men jag försökte att inte tappa för mycket utan borrade lite och tänkte på andningen och steget.
Joggade lite lugnt och sakta innan nästa intervall. Vi hade kommit fram i närheten av Bellmansro och Italienska ambassaden och det var nästan helt öde. Tittade ut över Ryssviken och njöt av utsikten. Benen trummade på och hakan hade nu blivit en isstod. Försökte ha halsbuffen över men den bara gled ned. Nåja, när hakan blivit tillräckligt kall så känns det inget.
Utanför Skansen halkade en löparkollega och gjorde en saltomortal och landade i en driva. Efter lite koll att armar och ben var i behåll fortsatte vi resan mot Djurgårdsbron och Radiohuset. Och där, då jag precis fått upp flytet och börjat samla mig för backen upp mot nämnda mediehus stannade coach P mig och tyckte jag kört tillräckligt med fart. Först blev jag lite snopen och nä men sedan glad att han kortat ner mina bravader. Ska skynda långsamt och inte förhasta mig. 12 veckors klok träning ska ”tas igen” och det gör jag inte i brådrasket.
Nedjoggen till KTH-hallen är alltid lång och jobbig. Det kan man inte tro men Valhallavägen sluttar en aning uppåt åt det hållet.
Glad och nöjd över passet men trist att jag inte hade handduk med i duschen eller att bastun var på.
tisdag 21 december 2010
Veckans träning
Då var det måndag i julveckan. Och fast det är julstök på schemat och en hel del jobb måste jag få in lite träning för att må bra.
Så här tänkte jag:
Måndag: Gympa med B och A + utgång (ja, när vi pratar utgång i detta sammanhang är det mat och snack på tapeten).
Tisdag: Styrketräning + löpning i skogen med Månströmskan.
Onsdag: Yoga och sen på kvällen göra sillsallad och äta lutfisk.
Dan före dan: Julspinning med Anne och sen löpning på kvällen
Julafton: Styrka och någon konditionsträning som inte är löpning.
Juldagen: Morgonjogg "När juldagsmorgon glimma, jag vill till stallet gå...".
Annandagen: Styrketräning och någon kondition.
Och sen en brasklapp...planer är till för att justeras.
Min status just nu:
Så här tänkte jag:
Måndag: Gympa med B och A + utgång (ja, när vi pratar utgång i detta sammanhang är det mat och snack på tapeten).
Tisdag: Styrketräning + löpning i skogen med Månströmskan.
Onsdag: Yoga och sen på kvällen göra sillsallad och äta lutfisk.
Dan före dan: Julspinning med Anne och sen löpning på kvällen
Julafton: Styrka och någon konditionsträning som inte är löpning.
Juldagen: Morgonjogg "När juldagsmorgon glimma, jag vill till stallet gå...".
Annandagen: Styrketräning och någon kondition.
Och sen en brasklapp...planer är till för att justeras.
Min status just nu:
måndag 20 december 2010
Intervju med Pekka Anderman
Hittade en intervju med Pekka Anderman, som tränar Anna von Schenk. Läs vad han och Lorenzo Nesi pratade om.
Här är den.
Foto från Friidrott.se
Här är den.
Foto från Friidrott.se
Gårdagens pass idag
Kände ändå att jag vill köra det pass jag planerat igår så imorse snörade jag på mig skorna och gav mig av.
Stockholm låg ganska så öde. Det var snöplogarna och industriarbetarna som var uppe med mig. Vägarna låg platta, nyskottade och hårda, innan de rivits upp av morgontrötta flanörer.
Det var stilla i luften och ingen snö som föll från skyn. Mina steg knarrade när jag lufsade framåt. Planen var att köra ett distanspass rätt upp och ner och inte komma över 80 procent av min maxpuls.
När jag rundat DN-skrapan och letat mig ner mot Mälaren var det nästan magiskt. Jag hade tur då parkbelysningen var trasig och det ledljus jag hade kom från staden runt om kring som reflekterade i snön. Då var livet härligt att leva!
Jag kom hem med kyliga ben och rimfrost i håret efter dryga 30 minuter och snittfarten blev 5:35 minuter per kilometer.
Stockholm låg ganska så öde. Det var snöplogarna och industriarbetarna som var uppe med mig. Vägarna låg platta, nyskottade och hårda, innan de rivits upp av morgontrötta flanörer.
Det var stilla i luften och ingen snö som föll från skyn. Mina steg knarrade när jag lufsade framåt. Planen var att köra ett distanspass rätt upp och ner och inte komma över 80 procent av min maxpuls.
När jag rundat DN-skrapan och letat mig ner mot Mälaren var det nästan magiskt. Jag hade tur då parkbelysningen var trasig och det ledljus jag hade kom från staden runt om kring som reflekterade i snön. Då var livet härligt att leva!
Jag kom hem med kyliga ben och rimfrost i håret efter dryga 30 minuter och snittfarten blev 5:35 minuter per kilometer.
söndag 19 december 2010
Ibland är det för mycket väder
Så jag stannade inne, gjorde korv och sjöng Christmas carols senare på eftermiddagen och glögg på det.
Latmaja!
Latmaja!
lördag 18 december 2010
Traktorhjulen går runt, runt, runt...
På programmet stod det hjärtbefrämjande åtgärder i form av spinning. Jag vill spara min löpning till imorgon för att få lagom mycket löpning denna vecka.
Innan spinningpasset körde jag styrka för hela kroppen. Började med lite pulshöjande "kliva upp på bänk" för att köra allt från axlar till mera ben via rygg och mage. Idag körde jag lite gamla oldies-övningar jag inte haft med på länge. Det var riktigt kul och ett litet sug att instruera core smög sig på mig där på mattan.
Spinningpasset var helt okej men instruktören hade en förkärlek för position 2, som jag inte är så förtjust i men det som är bra är ju att det går att välja själv hur man vill snurra benen. Annars blev jag lite skrämd när musiken hon spelade innan själva passet var Jill Johansson. Då hade jag funderingar på att avlägsna mig lite snyggt. Men som tur var jag kvar och musiken var helt okej.
Så mina ben fick sig en duvning och hjärtat pumpade på bra. En träningslördag är redan klar så nu blir det förberedelse inför korvstoppning.
Smaklösa får illustrera spinning idag.
Innan spinningpasset körde jag styrka för hela kroppen. Började med lite pulshöjande "kliva upp på bänk" för att köra allt från axlar till mera ben via rygg och mage. Idag körde jag lite gamla oldies-övningar jag inte haft med på länge. Det var riktigt kul och ett litet sug att instruera core smög sig på mig där på mattan.
Spinningpasset var helt okej men instruktören hade en förkärlek för position 2, som jag inte är så förtjust i men det som är bra är ju att det går att välja själv hur man vill snurra benen. Annars blev jag lite skrämd när musiken hon spelade innan själva passet var Jill Johansson. Då hade jag funderingar på att avlägsna mig lite snyggt. Men som tur var jag kvar och musiken var helt okej.
Så mina ben fick sig en duvning och hjärtat pumpade på bra. En träningslördag är redan klar så nu blir det förberedelse inför korvstoppning.
Smaklösa får illustrera spinning idag.
fredag 17 december 2010
Igår var en kväll med positiv känsla. Det började med att jag fick okej för löpning av kiropraktorn jag besökt på morgonen. Men försiktigt. Och det var helt klart min tanke med det underlaget samt att jag inte vill köra två kvalitetpass per vecka än.
Jag sprang med klubben som skulle köra 40 minuter distanslöpning och direkt efter 3 stycken backvarv i tröskelansträngning (det var bara att lägga ner tröskelfart-tänket). Min plan var distansen och sen ett varv runt banan som är ungefär 2,2 kilometer.
Vi satte av och ganska snart kände jag att det går för fort för mig. Jag kan inte ligga i 85 procent av min maxfart om jag sen ska försöka köra tröskelträning på det så jag hasade bakåt och såg mina klubbkompisar försvinna i fjärran. Ledsen? Nej, inte alls. Jag hade min plan och jag visste hur jag skulle springa. Mörkrädd är jag mycket sällan och att träffa på skumma typer ser jag som en liten pytterisk (ja, jag vet mamma, att vi har pratat om detta). Så humöret var faktiskt gott trots snögloppet.
Men då vände en klubbkamrat och inväntade mig. Andreas undrade hur det var och om allt kändes fint. Tummen upp blev svaret och att farten var för hög för mig för att kunna köra distans. Vi sprang och snackade och jag fick reda på Andreas bakgrund och resa från ”6 minuters-löpare” till att springa snabbare än vinden.
Den berättelsen fick mig att må bra och att allt går bara man vill. Så tack vare mitt uppehåll i träning (läs: jag fixade inte att springa med gruppen) fick jag med mig en historia som kommer göra min resa till Sub40 lite uthärdligare.
Jag sprang med klubben som skulle köra 40 minuter distanslöpning och direkt efter 3 stycken backvarv i tröskelansträngning (det var bara att lägga ner tröskelfart-tänket). Min plan var distansen och sen ett varv runt banan som är ungefär 2,2 kilometer.
Vi satte av och ganska snart kände jag att det går för fort för mig. Jag kan inte ligga i 85 procent av min maxfart om jag sen ska försöka köra tröskelträning på det så jag hasade bakåt och såg mina klubbkompisar försvinna i fjärran. Ledsen? Nej, inte alls. Jag hade min plan och jag visste hur jag skulle springa. Mörkrädd är jag mycket sällan och att träffa på skumma typer ser jag som en liten pytterisk (ja, jag vet mamma, att vi har pratat om detta). Så humöret var faktiskt gott trots snögloppet.
Men då vände en klubbkamrat och inväntade mig. Andreas undrade hur det var och om allt kändes fint. Tummen upp blev svaret och att farten var för hög för mig för att kunna köra distans. Vi sprang och snackade och jag fick reda på Andreas bakgrund och resa från ”6 minuters-löpare” till att springa snabbare än vinden.
Den berättelsen fick mig att må bra och att allt går bara man vill. Så tack vare mitt uppehåll i träning (läs: jag fixade inte att springa med gruppen) fick jag med mig en historia som kommer göra min resa till Sub40 lite uthärdligare.
torsdag 16 december 2010
Gott och blandat
De senaste dagarna har det varit yoga och styrketräning på programmet och en släng crosstraining. Detta då mitt ena underben triskats en del.
Rent ut sagt har det efter stilla sittande gjort sketaont. Det började redan under intervallpasset i måndags och idag på morgonen var jag på undersökning och fick lite råd och dåd. Det är helt klart en överansträgning som inte hunnit bli en inflammation. Jag ska testspringa lite lätt i kväll och se om det hjälpt. Så framöver blir det lungt på löparfronten. Gör det inte för ont kan jag springa men jag tänker köra en hel del alternativt så som spinning och cross. Jag tar inga risker. Just nu ska jag bara få igång hjärtat och blir träningstålig.
Steg för steg mot målet!
Rent ut sagt har det efter stilla sittande gjort sketaont. Det började redan under intervallpasset i måndags och idag på morgonen var jag på undersökning och fick lite råd och dåd. Det är helt klart en överansträgning som inte hunnit bli en inflammation. Jag ska testspringa lite lätt i kväll och se om det hjälpt. Så framöver blir det lungt på löparfronten. Gör det inte för ont kan jag springa men jag tänker köra en hel del alternativt så som spinning och cross. Jag tar inga risker. Just nu ska jag bara få igång hjärtat och blir träningstålig.
måndag 13 december 2010
Intervaller - Tjoho!
Som mitt tidigare inlägg antyder så har jag bestämt mig för att hänga kvar vid min dröm och se till att den går i uppfyllelse.
Jag ska subba förti!
Idag gick jag inomhus och körde tröskelintervaller på löpband. Det gick bra. Det vill säga jag fick den träningseffekt som jag önskade även om farten inte var något att skriva hem om. Ganska deprimerande kan jag också uttrycka det men ändå känner jag mig tillfreds och glad efter passet.
Jag är på gång uppåt.
Men åter till dagens pass. Det blev 3x2 kilometer med 2 minuter joggvila mellan. Farten satte jag till 4:40 per kilometer. Det var verkligen kontrollerat jobbigt. Jag kunde hålla ut för att jag visste hur länge jag skulle springa.
Imorgon fortsätter jag min yogaresa och hoppas att jag hittar andningen igen.
Jag ska subba förti!
Idag gick jag inomhus och körde tröskelintervaller på löpband. Det gick bra. Det vill säga jag fick den träningseffekt som jag önskade även om farten inte var något att skriva hem om. Ganska deprimerande kan jag också uttrycka det men ändå känner jag mig tillfreds och glad efter passet.
Jag är på gång uppåt.
Men åter till dagens pass. Det blev 3x2 kilometer med 2 minuter joggvila mellan. Farten satte jag till 4:40 per kilometer. Det var verkligen kontrollerat jobbigt. Jag kunde hålla ut för att jag visste hur länge jag skulle springa.
Imorgon fortsätter jag min yogaresa och hoppas att jag hittar andningen igen.
Eyo jag springer på från undergroundnivå
Jag siktar mot toppen så långt jag kan nå.
Jag kommer ut, rullar hårt i Stockholmsterräng.
Det är titeln jag vill åt, jag är SUB40kåt
Jag kommer ut, rullar hårt i Stockholmsterräng.
Det är titeln jag vill åt, jag är SUB40kåt
söndag 12 december 2010
Åsså en helg
Lördag och söndag i juletid. Finns det plats för träning då?
Jajemensan! Det har blivit gymmande, löpning och crosstrainer-träning i nämnd ordning.
Styrketräningen var som vanligt ett helkroppsprogram med en liten övervägning mot mage. Vill få tillbaka full styrka där snabbt.
Löpningen var runt Holmen och det var moddigt. Väldigt moddigt. Lite grinigt men bara att nöta på.
Idag körde jag inomhus på trainern och det var helt ok. Jag hade en bra spellista och kunde koppla bort det jag höll på med. Målet med träningen var att köra lugnt och få till en bra återhämtning. Körde en gnutta styrka efter bara för att och lite rörlighet.
Imorgon blir det nypremiär för yogan och jag hoppas att kroppen samarbetar med mig.
Jajemensan! Det har blivit gymmande, löpning och crosstrainer-träning i nämnd ordning.
Styrketräningen var som vanligt ett helkroppsprogram med en liten övervägning mot mage. Vill få tillbaka full styrka där snabbt.
Löpningen var runt Holmen och det var moddigt. Väldigt moddigt. Lite grinigt men bara att nöta på.
Idag körde jag inomhus på trainern och det var helt ok. Jag hade en bra spellista och kunde koppla bort det jag höll på med. Målet med träningen var att köra lugnt och få till en bra återhämtning. Körde en gnutta styrka efter bara för att och lite rörlighet.
lördag 11 december 2010
Jag + snömodd ≠ sant
I torsdagskväll sprang jag mitt första pass på 5 veckor på hemmaplan. Jag följde med tolvans grupp, FK Studenterna, som skulle springa 30 minuter följt av 3 stycken backvarv progressivt. Jag valde att bara göra ett backvarv då jag inte ville springa allt för länge.
Det hade blivit lite varmare (alltså några minusgrader) så saltet hade börjat slå till. Det var alltså moddigt på bra många ställen.
Jag kan kort konstatera att jag var helt slut som artist efter det passet. Jag fick kämpa för varje millimeter. Det är inte kul. Det räcker med att jag är fruktansvärt otränad. Jag behöver inte ett cherry on the top i form av mögel på vägarna.
Nåja, det är bara att bita i det sura äpplet och träna på men det kommer nog bli en hel del annan konditionsträning.
Det hade blivit lite varmare (alltså några minusgrader) så saltet hade börjat slå till. Det var alltså moddigt på bra många ställen.
Jag kan kort konstatera att jag var helt slut som artist efter det passet. Jag fick kämpa för varje millimeter. Det är inte kul. Det räcker med att jag är fruktansvärt otränad. Jag behöver inte ett cherry on the top i form av mögel på vägarna.
fredag 10 december 2010
Hur styrketränar jag?
Carina undrade lite hur och vad jag styrketränar och här kommer en liten redogörelse. Jag vill poängtera att detta är vad som fungerar för mig och vad jag tror är det som min kropp behöver för att kunna springa bra.
Jag utgår från mina svagheter som är rumpan och ben (framför allt baksida lår). De är inte speciellt starka och behöver stärkas upp. Det gör jag med div benövningar så som olika varianter på utfallssteg, enbenspress, benböj med boll och hamstringdrag på boll. Jag använder mig av hantlar, viktstänger och ibland bara kroppsvikten för att utmana och bli starkare.
Jag jobbar en hel del med rörligheten och det får jag främst när jag yogar men jag lägger också in det momentet när jag är på gymmet. Rörlighetsövningarna har jag plockat från MAQ.
Och sen kör jag en hel del av det som jag älskar. Bålstabilitet. Just för tillfället jobbar jag mycket med boll. Nästan alla övningar inbär att en stor boll ska finnas till hands. Här använder jag sällan vikter då det för mig räcker med att jobba med kroppsvikten och många av övningarna innehåller vridningar då de musklerna är viktiga vid löpning. Och om jag får säga det själv så är jag ganska så stark i bålen. Visst finns det mer att jobba på men är inte akut.
De maskiner i gymmet jag använder mig av är latsdrag och ibland sittande rodd. Latsen kör jag för där har jag svårt att få kontakt med ryggen om jag jobbar med bara kroppen.
Sen lägger jag oftast till en axelövning bara för att få lite snyggare shape på kroppen. Jag är lite fåfäng.
Jag utgår från mina svagheter som är rumpan och ben (framför allt baksida lår). De är inte speciellt starka och behöver stärkas upp. Det gör jag med div benövningar så som olika varianter på utfallssteg, enbenspress, benböj med boll och hamstringdrag på boll. Jag använder mig av hantlar, viktstänger och ibland bara kroppsvikten för att utmana och bli starkare.
Jag jobbar en hel del med rörligheten och det får jag främst när jag yogar men jag lägger också in det momentet när jag är på gymmet. Rörlighetsövningarna har jag plockat från MAQ.
Och sen kör jag en hel del av det som jag älskar. Bålstabilitet. Just för tillfället jobbar jag mycket med boll. Nästan alla övningar inbär att en stor boll ska finnas till hands. Här använder jag sällan vikter då det för mig räcker med att jobba med kroppsvikten och många av övningarna innehåller vridningar då de musklerna är viktiga vid löpning. Och om jag får säga det själv så är jag ganska så stark i bålen. Visst finns det mer att jobba på men är inte akut.
De maskiner i gymmet jag använder mig av är latsdrag och ibland sittande rodd. Latsen kör jag för där har jag svårt att få kontakt med ryggen om jag jobbar med bara kroppen.
Sen lägger jag oftast till en axelövning bara för att få lite snyggare shape på kroppen. Jag är lite fåfäng.
Och jag kör inte uppdelat utan kör igenom hela kroppen varje gång. Annars skulle jag tröttna och inte känna glädje med träningen även om det troligtvis skulle vara optimalare med uppdelning.
Sen är även yogan styrka. Fast på sitt sätt. En mer statisk styrka som utmanar pannbenet mer. Välbehövligt för mig.
onsdag 8 december 2010
Fundrar
På jobbet håller vi på med en undersökning om hur vi trivs med och på jobbet. Både i arbetsgruppen och på företaget i stort. Jag hoppas på denna undersökning och jag hoppas att vi kommer jobba igenom de förbättringsförslag som kommer upp i gruppen. För det är viktigt att trivas och känna att man har de rätta verktygen för att kunna göra ett fullgott jobb.
Enligt undersökningsföretaget finns det fem ord som krävs för att kunna genomföra en uppgift och det är följande
Jag vill – känna engagemang för uppgiften
Jag vet – upplever mig informerad om arbetet
Jag kan – upplever mig kompetent för uppgiften
Jag får – känner att jag har befogenhet och förtroende
Jag bör – känna ett ansvar för mina arbetsuppgifter
Och det är det som ska undersökas. Har varje medarbetare all fem orden med sig i sitt dagliga arbete?
Och jag funderade lite och kom fram till att det skulle gå att applicera detta på ett idrottsligt mål. Jag tar mig själv som exempel. Jag vill springa milen snabbare än 40 minuter. Målet är specifikt (sub40 på 10 km), det är mätbart (10 kilometer landsväg eller 10 000m på bana och tävling), jag har accepterat det (jag ser det som en utmaning jag vill göra) och det är rimligt och tidsatt (40 minuter är tufft men inte omöjligt att genomföra innan jag fyller 40).
Målet är satt och projektet startat. Men hur känner jag inför detta? Har jag alla fem komponenterna för att kunna genomföra uppgiften i tid?
Jag vill – genomföra en tävling och springa så snabbt
Jag vet – hur jag ska göra för att uppnå målet (genom coach och egen erfarenhet)
Jag kan – med lite mer träning och fler tävlingar
Jag får – både för mig själv och min familj. För det tar ju lite tid detta.
Jag bör – för att visa att det går för en ”tant” att springa snabbt trots heltidsjobb etc.
Och det är detta som jag funderar över. Har jag viljan? Vet jag verkligen hur? Och hur är det med ”böret”?
Det är lite frågor som kommer stötas och blötas de närmsta veckorna medans jag tränar upp mig efter de 5 veckornas förfall.
Planen under uppbyggnaden är att få till en 2-3 styrkepass i veckan och även få en 2-3 yogapass. Resten av träningen går till konditionen. Så där blandar jag högt och lågt. Löpning, spinning och kanske lite crosstraining om jag får med mig pannbenet.
Enligt undersökningsföretaget finns det fem ord som krävs för att kunna genomföra en uppgift och det är följande
Jag vill – känna engagemang för uppgiften
Jag vet – upplever mig informerad om arbetet
Jag kan – upplever mig kompetent för uppgiften
Jag får – känner att jag har befogenhet och förtroende
Jag bör – känna ett ansvar för mina arbetsuppgifter
Och det är det som ska undersökas. Har varje medarbetare all fem orden med sig i sitt dagliga arbete?
Och jag funderade lite och kom fram till att det skulle gå att applicera detta på ett idrottsligt mål. Jag tar mig själv som exempel. Jag vill springa milen snabbare än 40 minuter. Målet är specifikt (sub40 på 10 km), det är mätbart (10 kilometer landsväg eller 10 000m på bana och tävling), jag har accepterat det (jag ser det som en utmaning jag vill göra) och det är rimligt och tidsatt (40 minuter är tufft men inte omöjligt att genomföra innan jag fyller 40).
Målet är satt och projektet startat. Men hur känner jag inför detta? Har jag alla fem komponenterna för att kunna genomföra uppgiften i tid?
Jag vill – genomföra en tävling och springa så snabbt
Jag vet – hur jag ska göra för att uppnå målet (genom coach och egen erfarenhet)
Jag kan – med lite mer träning och fler tävlingar
Jag får – både för mig själv och min familj. För det tar ju lite tid detta.
Jag bör – för att visa att det går för en ”tant” att springa snabbt trots heltidsjobb etc.
Och det är detta som jag funderar över. Har jag viljan? Vet jag verkligen hur? Och hur är det med ”böret”?
Det är lite frågor som kommer stötas och blötas de närmsta veckorna medans jag tränar upp mig efter de 5 veckornas förfall.
Planen under uppbyggnaden är att få till en 2-3 styrkepass i veckan och även få en 2-3 yogapass. Resten av träningen går till konditionen. Så där blandar jag högt och lågt. Löpning, spinning och kanske lite crosstraining om jag får med mig pannbenet.
Denna vecka börjar jag med ungefär 2 timmar kondition, där jag springer i 1,5 timma totalt. Och nästa ökar jag upp till 2,5 och forstätter med 30 minuter per vecka till jag nått en 4-5 timmar kondition. Efter det kan jag börja kika lite på fartlek och liknande.
Står och funderar lite Foto: Micke Sjöblom
Hej!
”Välkomna hit till min blogg och till mitt första inlägg.
Jag heter Ellinor och jag tänkte i denna blogg berätta om min resa från soffpotatis till tränande via motionär.”
Just precis så känns det idag. Jag tog mig ner till gymmet i morse och körde ett träningprogram med fokus på helkropp. Ingen del av kroppen som fick mer fokus utan bara en genomkörare i största allmänhet. För en dryg månad sen skulle detta pass ha känts meningslöst och slöseri med tid men idag sitter jag bara och väntar på att träningsvärken ska komma.
Att det går så fort att tappa all styrka och kondition. Jag förstår nog för första gången hur nybörjare känner sig. Dock har jag försprånget att jag vet att det går att komma över den tröskeln och jag kommer inte att känna motstånd åt morgondagens träningspass.
Jag heter Ellinor och jag tänkte i denna blogg berätta om min resa från soffpotatis till tränande via motionär.”
Just precis så känns det idag. Jag tog mig ner till gymmet i morse och körde ett träningprogram med fokus på helkropp. Ingen del av kroppen som fick mer fokus utan bara en genomkörare i största allmänhet. För en dryg månad sen skulle detta pass ha känts meningslöst och slöseri med tid men idag sitter jag bara och väntar på att träningsvärken ska komma.
Att det går så fort att tappa all styrka och kondition. Jag förstår nog för första gången hur nybörjare känner sig. Dock har jag försprånget att jag vet att det går att komma över den tröskeln och jag kommer inte att känna motstånd åt morgondagens träningspass.
Jag är så lättvält!
Kollega kommer in med problem han vill att jag löser för en kund. Medger att jag är lite motvillig och att vi brukar inte göra detta för enstaka kunder.
Då sträcker han fram en godisskål med lösviktsgodis. "Fulgodis".
Jag är såld. Jag hjälper till och handen går nu som en symaskinsnål ner i skålen
/Singer
Då sträcker han fram en godisskål med lösviktsgodis. "Fulgodis".
Jag är såld. Jag hjälper till och handen går nu som en symaskinsnål ner i skålen
/Singer
tisdag 7 december 2010
Det finns mycket att göra nu när jag inte kan träna. Så min veckoplan ser ut som följer:
- Inhandla korvar och annat gott på Taylor and Jones samt beställa julkalkonen
- Baka minced pie
- Göra rullrån
- Prova att göra fudge – kanske med saffranssmak
- Göra Rockey road
- Baka mördegskakor
- Koka knäck
- Och sist men inte minst göra mormors Värmlandskôrv
måndag 6 december 2010
Lite reflektioner om träning "down under"
Nu var jag inte ute och tränade dagarna i ända men det jag såg var att det var fler som tränade löpning i städerna och att det fanns bra med löparrundor där. Nu var det i stort sett sommar i Australien och klädseln var där efter. Något jag noterade var att det var mer vanligt med kvinnorna som sprang i shorts än tights än hemma samt att männen inte riktigt kände sig bekväma i åtsittande klädsel. Mer baggy helt klart.
I Melbourne och Adeleide var det väldigt populärt med rodd och då inte bara studenter utan det var alla åldrar och kön. Det såg väldigt kul ut och jag är sugen att prova. Kanske skulle vara Cox, det verkar inte så ansträngande.
I övrigt så fanns det en hel del gym och så klart surfades det massor. Och cykling var stor lite över allt. Gärna i grupp och med följebil. Det såg riktigt skoj ut. Det fanns även lite utomhusgym i parkerna varstans och det glädjer mig. Lätt att använda och komma åt.
Ju mer norr ut vi kom desto mindre utomhusträning. Men det är klart. Det är tufft att springa eller cykla i 35 graders värme.
I Melbourne och Adeleide var det väldigt populärt med rodd och då inte bara studenter utan det var alla åldrar och kön. Det såg väldigt kul ut och jag är sugen att prova. Kanske skulle vara Cox, det verkar inte så ansträngande.
I övrigt så fanns det en hel del gym och så klart surfades det massor. Och cykling var stor lite över allt. Gärna i grupp och med följebil. Det såg riktigt skoj ut. Det fanns även lite utomhusgym i parkerna varstans och det glädjer mig. Lätt att använda och komma åt.
Ju mer norr ut vi kom desto mindre utomhusträning. Men det är klart. Det är tufft att springa eller cykla i 35 graders värme.
Hörrni!
Hur länge kan man ha ont i halsen egentligen? En vecka tycker jag är överdrivet länge. Rent av löjligt länge.
lördag 4 december 2010
Förkylt
Det är jag egentligen inte förvånad över att det kom en förkylning. Den har legat på lur ett tag och fick sen blomma ut när jag landade hemma hos bror med familj i Bangkok. Slappnade av och då fastnar bacillerna hårdare.
Men jag känner mig inte stressad alls. Lite ovanligt men väldigt skönt. Att lägga på ett par fem dagar på träningsvilan är ingenting, så jag sitter här och tittar på snöflingorna som singlar ner medan jag löser melodikrysset och dricker te.
Och samtidigt så funderar jag lite över framtiden. Hur ska jag träna? Hur ska jag göra med satsningen? Hur ska jag göra med bloggen? I alla dessa tre frågor får jag återkomma.
Men jag känner mig inte stressad alls. Lite ovanligt men väldigt skönt. Att lägga på ett par fem dagar på träningsvilan är ingenting, så jag sitter här och tittar på snöflingorna som singlar ner medan jag löser melodikrysset och dricker te.
Och samtidigt så funderar jag lite över framtiden. Hur ska jag träna? Hur ska jag göra med satsningen? Hur ska jag göra med bloggen? I alla dessa tre frågor får jag återkomma.
onsdag 1 december 2010
Is there anybody out there?
Jodå, än lever liket. Men det är knappt. I alla fall ur löpningssynpunkt.
Det här med träning och semester är för mig svårt att få till. Det blir inte mycket av den varan kan jag lova men tiden i Australien var väl värd den jobbiga återkomsten till hyfsad form.
Jag kommer med lite bilder senare, ska bara landa lite själv först.
Men tillbaka till träning och ledighet. För mig så är det väldigt svårt att få i hop det. Viljan finns men inte prioriteringen. Jag hade större prioritering för vinprovning, sjölejonspaning, koalakramning och liknande än att springa intervaller.
Dessutom har det varit varmt. Närmare trettio grader och där över under stor del av semestern.
Men det gör inget att träningen blev lidande. Jag har haft det underbart! Bilder kommer.
Det här med träning och semester är för mig svårt att få till. Det blir inte mycket av den varan kan jag lova men tiden i Australien var väl värd den jobbiga återkomsten till hyfsad form.
Jag kommer med lite bilder senare, ska bara landa lite själv först.
Men tillbaka till träning och ledighet. För mig så är det väldigt svårt att få i hop det. Viljan finns men inte prioriteringen. Jag hade större prioritering för vinprovning, sjölejonspaning, koalakramning och liknande än att springa intervaller.
Dessutom har det varit varmt. Närmare trettio grader och där över under stor del av semestern.
Men det gör inget att träningen blev lidande. Jag har haft det underbart! Bilder kommer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)