Rejvparty i Lill-Jansskogen

Det kändes som om jag var i en bubbla, i trance. Det var bara jag, mina andetag, mina starka ben som förde mig framåt, uppåt, utför.

Helt psykadeliskt i hela kroppen, i huvudet.



Varv på varv i Lill-Jansskogen. Högre och högre ansträngning. Ben som pinnade på med fokus, lungor som expanderade och komprimerades i en rytmisk takt och ett huvud som ville mer än kroppen.

En snabbdistans, en vanlig torsdag, i en vanlig huvudstad.


Lär dig stampa om du inte vill köra snabbdistans

21 Smurfar i en Humlegård

Igår fick jag äran att köra ett av mina favoritpass som är designat av Lisa Blommé.

Först 3 kilometer (eller rättare sagt 3 varv) runt Humlegården som ska gå progressivt till strax över tröskel. Igår körde vi upp till tröskel.

På det lägger man till valfritt antal allélöpningar upp mot Karlavägen respektive Engelbrektsgatan. Det ser inte mycket ut för världen på pappret.

Men det gör ont. Härligt, svettigt, underbart ont. Det blir lycka i kroppen. Lägg sen till att det kryllade av klubbkamrater runt i kring så att jag blev alldeles yr i bollen.

Känslan i kroppen var bra. Jag betade av ben, efter ben och tänkte genomgående på tekniken även om den blev lite slugerlik på slutet. Andningen jobbade på högtryck och det fina i kråksången är att pulsen hinner inte gå ner allt för mycket mellan då joggen ner ska gå i hyfsat tempo. Här erkänner jag lite att jag fuskade en aning och kanske vilade lite för mycket.

Men jag hoppas få göra om detta om några veckor.

Totalt blev det 12 kilometer och strax över timmen i träningstid. Hur varje varv gick vet jag inte då klockan hade fullt i minnet. Dags att rensa helt klart!

Känner mig stark

Precis som rubriken säger känner jag mig stark i kroppen. Den levererar det jag vill.

En skön känsla som jag hoppas kommer hålla i sig.

Av någon anledning så har jag lovat att fixa en äkta chins till den 1 maj.

Jamenherregudhurtänktejagdär??!!

Hittade en maskin i gymmet som man kan få hjälp av. Lassade på ett antal kilo som alltså ska avlasta mig så jag blir lättare än vad jag är i verkligheten, typ. Tror det kan ha varit 30 eller likande. Efter tre stycken så dog jag. Eller mina överarmar närmare bestämt. Då tyckte de att det var en himla dum idé att pyssla med sådana aktiviteter.

Så vid närmare eftertanke är jag nog inte så stark. Men än har jag inte gett upp. 12 veckor kvar!

Hur har det gått?

Nu har jag banatat i tre veckor och registrerat allt jag ätit och allt jag tränat.

Första två veckorna gick jag ner 4,5 kilo men sedan har det gått trögt. Det har bara blivit 3 hekto som kroppen ahr minskat. Visserligen har jag bett om en viktnedgång på 5 hekto per vecka för att inte riskera några skador eller liknande.

Men ändå.

Lite surt är det men jag hoppas att det händer lite mer under kommande vecka. Annars är risken stor att jag tröttnar.

Något jag märkt är att jag har inte samma sötsug och att jag längtar efter "riktig" mat när jag är hungrig. Förut var det nog bara mer ett sug jag hade efter godis och liknande.

Och sen undrar jag lite över kaloriförbrukning vid löpning. Enligt hälsovakten så bränner jag 387 kcal på en timmes löpning.

På min Garmin är det runt 850 kcal och letar jag på nätet är spannet ungefär mellan 600 och 1000 kcal.

Vad är mest rätt? Känns inte som jag kan lita på någon av siffrorna och det ger ganska så mycket mer mat 500 kcal på en dag.

Jag matar in Hälsovaktens kaloriförbrukning men undrar om jag får i mig för lite energi.

Söndag - den bästa dagen

I alla fall idag. Det är eftermiddag och jag har hunnit träna, promenera, fika, städa och nu kör jag ett gigantiskt slapparace.

På mitt program stod det långpass, det vill säga en liten skvätt över 90 minuter.

För ovanlighetens skull hade jag Ipoden med med Jens Lapidus "Aldrig fucka upp" i öronen. Jag har aldrig sprungit med en ljudbok utan hållit mig till musik. Men det var helt underbart.

Solen sken, underlaget bra (utom på andra sidan Brunnsviken vid Bergianska) och Jonas Malmsjö läste hur bra som helst. Jag ville inte att passet skulle ta slut.

Jag var helt i min egna bubbla. Vilken grej att kunna göra två flugor på smällen. Träna samtidigt som jag är kulturell. Toppen!

Totalt blev det 18,5 kilometer på 1:40.

Styrka och distans

Lördag betyder gymdag och distanslöpning. Ett ganska behagligt sätt att tillbringa en förmiddag på.

Lite frukost, lite hemmapyssel, sen hissen ner till gymmet för att trötta ut musklerna. Idag var fokus på benen (nästan som vanligt) och armar/axlar.

Började med knäböj med boll mot vägg och alternerade med axelpress.
Fortsatte med stående rodd och växlade med en annan axelövning där man drar upp stången till brösthöjd (vet inte namnet)
Efter det blev det utfallssteg med "bakfoten" på bänk, lite för magen blev det sen. Både sneda och raka. Körde även baksida lår med höftlyft. Sved fint. En skvätt latsdrag och stabilitetsövningar på det.
Avslutade med lite rörlighet för just baksidan och enbenspress i maskin.

Lunch och promenad innan det blev distanslöpning runt holmen. Höll på i 45 minuter och hade det riktigt trevligt. Det känns bra i kroppen.

Veckans backvarv

Jamenjodå. Visst blev det 3 stycken backvarv även denna vecka. Men skillnaden från veckorna innan förlängde vi distanslöpningen innan till 50 minuter.

I lugnt och skönt tempo avverkade vi dessa runt kring Lappis och Stora Skuggan. Möte några löpare som verkade köra långa intervaller. De såg taggade ut.

Väl framme vid backvarvsstarten körde vi igång direkt. Jag låg i bakvattnet som vanligt. Jag väljer denna position då jag känner mig för stressad och lätt dras med i, för mig, fel tempo.

Denna kväll hjälpte det inte. Jag hamnade i klungan efter en stund och kunde till och peppa för rätt utförslöpning.

Men jag tappade i backen upp till vattentornet. Precis som vanligt och kroppen kändes ganska så tung.

Planen var att köra progressivt för att avsluta ganska så hårt. Måltiden på första varvet var 11:28.

Det gick så där. 11:03, trots en trög känsla. Där och då reviderade jag passet då jag absolut inte kunde tänka mig att jag skulle kunna springa snabbare än så. Det fick helt enkelt bli ett snabbdistanspass.

Varv två sprang jag själv, mer eller mindre och klockade in på 11:09. Hade alltså tappat lite men kände mig ändå nöjd. Tyngden i kroppen hade börjat släppa och det kändes faktiskt inte så dumt.

Dundrade ut på sista varvet och vill komma närmre 11:03 denna gång för att bli nöjd.

Jag lyckade inte med det utan spannet till 11:03 blev större. 48 sekunder denna gång istället för tappade 6. Men åt rätt håll. 10:45. Jag bröt 11 minuters vallen!

Efter nerjogg kände jag mig bra mör. Totalt fick jag ihop 17 kilometer.

Och jag är stolt över mig själv för även om jag är toksist i gruppen kommer det inga negativa tankar om att jag är långsam och oduglig utan jag kan se att jag förbättrar mig ändå.

Det är inte på träning man ska vara snabbast.

Synder i Australien

Ger konsekvenser som måste åtgärdas.

Byxorna stramar efter för mycket mat i förhållande till träning. Jag trivs inte just nu i min kropp.

Den är klumpig och orörlig. Allt känns bökigt och varje steg är tungt. Och ja, det var en stor viktökning. 8 kilo för att vara exakt.

Och hur ska jag lösa det här problemet? Jag kommer faktiskt att medvetet genomföra en viktminskning, alltså banta. Hos många är det ett laddat ord. Men det är precis det jag ska göra. Minska min vikt genom att ta kontroll på allt mitt ätande.

Jag registrerade mig på Hälsovakten för att se hur mycket jag ska äta varje dag. Detta har jag gjort i drygt två veckor och jag har under den tiden gått ner 4,5 kilo. Det blev ett stort hopp nu i början men det verkar stabilisera sig och ske mer humant och enligt plan nu.

För jag vill inte gå ner för snabbt då jag tror att risken för skador ökar.

Hur har det då känts under den här tiden. Ganska så hungrigt många gånger men det känns inte konstigt. Jag har minskat mitt sötsaksbehov (eller jag har behovet men kan stå emot bättre) och hemma lagar vi mat mer medvetet.

Det är tufft, det känns annorlunda och det är inte kul men jag vill ha tillbaka min starka, rörliga (nåja) kropp!

Som ett sjölejon känner jag mig

Dags för januari/februari-skadan

Jajemensan, så kom löpbandsskadan. Jag glömmer alldeles bort att den brukar dyka upp men jag blir snabbt varse.

Det börjar som en liten, liten känning. Efter ett ögonblick har känningen gått över till en brännande känsla.

Sen kommer smärtan under foten och blåsan är ett faktum. Och då kommer jag ihåg att jag får det varje år.

Så här sitter jag med compeedplåster och ömmande trampdyna.

Att jag aldrig lär mig!

Eftersom det kommit en töfront hade det blivit halt på de flesta av mina löpstråk, så jag tog mig till gymmet och brände av mina intervaller.

Det blev 3x10 minuter i 4:40 minuter per kilometer-fart. Det var samma fart som förra gången jag körde ett liknande pass. Då var jag trött efter det men idag kändes det ganska så uthärdligt. Till och med så uthärdligt att jag bestämde mig för att köra 2 stycken till intervaller men då bara 1 kilometer långa och med en fart på 4:30.

Då hände det något i kroppen och framför allt i huvudet. Jag fick ett flyt, jag blev alldeles avslappnad och harmonisk. Det flöt bara på. Jag skulle kunna ha fortsatt några intervaller till men jag beslöt mig för att avbryta efter så många jag bestämt mig för innan.

För att behålla känslan. För att ha en positiv känsla i kroppen.
Imorgon ska tolvangruppen köra ett av mina favoritpass som Lisa Blommé lärde mig. Men då är jag i Sätra och ska vara funktionär på Vinthundsvintern. Kom dit och spring lite, vetja!

En lugn uppstart på tapeten

N uhar jag bestämt att jag är frisk. Inget i halsen och lite snuva i näsan.

Då går det bra att träna lite lungt. Jag har haft turen att inte ha någon feber denna gång så det känns som att det går fortare att bli frisk då. Kroppen har inte behvövt kämpa lika mycket.

Jag kommer springa med tolvans grupp när de kör uppvärmning inför backvarven. Själva backarna hoppar jag över och spar kvalitetsträningen till helgen. Ska damma av något roligt pass och köra.

Vardagsmat

Även om jag och min man inte har några barn att ta hänsyn till har vi problem att få middagarna att gå ihop. Inte så att vi inte äter eller enbart äter ute utan problemet är i första hand att komma på bra, nyttiga samt snabblagade vardagsrätter. På andra plats kommer möjligheten att handla maten.
Vi kommer nu under en tid att prova en av dessa leverantörer av matkassar med ingredienser för veckans middagar. Det finns en uppsjö av leverantörer av denna tjänst även om innehållet kan variera lite.
Jag har inte gjort någon större undersökning innan jag valde vår, Middagsglädje. Kollegor till mig har andra som de är nöjda med, Middagsfrid och Linas matkasse bland andra.
Jag gillar den variation som Middagsglädje har. Det är alltid en vegetarisk rätt och minst en fiskrätt. 2 av middagarna är snabba. De går att tillaga på 20-30 minuter, 2 är medelsnabba och det tar ca 30-40 minuter att tillaga och en middag tar lite längre tid att få till. Det är lite mer pyssel.
Och det stämmer faktiskt med tidsangivelserna. Det tar inte lång tid fast det aldrig finns halvfabrikat med. Nackdelen är att jag tycker det är lite lite grönsaker med. Det finns alltid någon grönsak i själva maten men det är inte alltid det serveras något bredvid. Så det kompletterar vi med. I övrigt är allt fräscht, säsongsbetonat och det finns en hel del ekologiskt och närproducerat med.
Den stora vinsten är dock att vi slipper tänka ut kreativa, roliga middagar och att det alltid finns råvaror hemma.
Mina kollegor gillar sina varianter där jag förstått att Middagsfrid har allt ekologiskt (om det är möjligt) samt en massa grönsaker både i och vid sidan om. Men där tar maten ganska så lång tid att tillaga. Allt görs från scratch.
Linas matkasse är ganska så likt Middagsglädje med snabbare rätter och där kan det till och med finnas halvfabrikat med för att snabba på processen, enligt min kollega. Jag tror att Middagsglädje och Linas Matkasse är ganska
Det får visa sig hur länge vi vill köra. Kollegorna är uppe i drygt tre år nu. Man kanske blir bortskämd?

En sjukstuga

Ja då hände det som jag fruktade skulle ske. Jag blev förkyld. Det är inte så konstigt då maken varit hemma förra veckan med snörvel och feber.
Dock verkar jag ha en lindrig variant då jag kan jobba och känner mig ganska så pigg. Men inte så pigg att det är läge att träna. Det får bli en kvällspromenad idag med.

För att bara sitta still känns inte som jag. Jag behöver min dagliga dos av rörelse annars kroknar det mentala.

Att inte träna innebär att det finns lite mer tid till annat och idag kommer jag ”ta med mig jobbet hem”. Inte för att jag ska jobba med det jag gör varje vardag, utan jag ska räkna och dona på priser för de klubbkläder jag är ansvarig för. I stort sett samma arbetsuppgifter med grossmarginaler, inköpspris, COGS och så vidare. Så det är bara att plocka fram Excel och de små grå.

Jag har läst igenom ett par av mina gamla träningsinlägg och vad kul jag hade det då. Och vad jobbigt det verkade. Det är den känslan jag ska sträva efter under vinter och vår. Bara roliga träningspass som leder mig framåt mot mitt mål.

Vårkänslor!

Vilket underbart väder idag. Solen lyser och det plaskar behagligt i stuprännorna. Det är helt underbart att få blöta skor när de touchar vattenpölarna.

Det blev bara en liten kort sväng idag på 25 minuter för att få ihop veckans beting. Innan hade jag varit på gymmet och kört en hel del ben och stabilitet. Det sved bra i berörda muskler.

Och idag behövde jag inte många minuter för att tjonga in i väggen. Gårdagen tog många kalorier och jag var slarvig med att mata kroppen. Jag får skylla mig själv och jag måste vara vaksam så det inte händer för ofta. Då kommer jag bli förkyld allra minst.

Under trettonhelgen har det varit blandad träning men mest löpning faktiskt. Det är härligt att börja komma tillbaka till marschlängd på passen och veckototalen. Jag känner att det är en vecka kvar av rehabiliteringstänket. Sen kan jag släppa det och köra enligt ett "riktigt" träningsprogram.

Dock har jag kvar att slipa på långpass länderna men där är jag inte stressad alls. Har tänkt att inte köra så långa pass nu under vintern. Dels för att tisdag och torsdag har ganska så långa pass i sig och dels att det inte är så kul med långpass på vintern i kyla och halka.

Haga i mitt hjärta!

Är det moddigt, massor med snö och allmänt jävligt i stan så kan man alltid lita på gamla Haga. Där plogas det och sandas fint. Inget salt så långt ögat når.

Idag körde jag veckans andra kvalitetspass som fick bestå av lite blandade intervaller. Ett liknande pass har jag kört med Malin och Lisa. Det består av tre delar.

Första delen består av en vanlig backintervall som är cirka 300 meter (10 lyktstolpar). Andra delen är 150 meter utförslöpning som görs efter lite jogg från toppen av backen.

Den tredje och sista delen är 2 stycken 400 meters intervaller som görs på platten.

Detta körde jag tre varv och fick således 12 intervaller med variation.

Det gick inte så fort som förra gången men jag fick upp pulsen på och lite över tröskel ibland till och med. Det var väldigt kul och inspirerande att köra lite annat än backvarven. Så nu klarar jag en omgång till sådana om jag måste.

Vägen hem var lång, det saknades lite energi i kroppen som jag nu med en dåres envishet försöker kompensera.

Snö i massor

Backvarvsdags igen.

Just för tillfället är träningen inte speciellt varierad så det är inte så mycket att skriva om och för att vara ärlig inte så kul att genomföra. Ska försöka få till mer varierat den närmsta tiden annars kommer jag dö av tristess.

Jag är fortfarande i uppbyggnadsfas och kör längre och längre pass. Denna vecka ska 4 och en halv timme avverkas löpandes. Snart kan jag nog få till ett långpass om det vill sig väl.

Igår körde jag 3 stycken backvarv. Ett varv mer än förra torsdagen och ansträngningen skulle bli tyngre och snabbare för varje varv. Och som jag gjort de senaste gångerna så lyckades jag pricka in 11:28 på första varvet. Jag är ganska så jämn. Däremot fick jag inte riktigt till det sista varvet. Det blev bara 3 sekunder snabbare än mitten varvet. Jag får vara nöjd. Däremot fungerar inte backlöpningen alls. Jag kommer ingenstans utan harvar på stället, känns det som.

Jag tycker jag jobbar med styrkan och jag försöker att inte springa allt för platt. Men det är klart. Slakmotor är ju min melodi. Lite lagom lutning som hjälper mig uppåt i stället för att stjälpa mig.

Nej, nu ska jag fundera ut några roliga pass att köra för att slippa harvandet.

Polarexpedition tjugo elva

Igår fick maken och jag för oss att vi skulle springa nu idag på årets första dag. Det vi missade var att kolla upp sjöväderrapporten ordentligt.

Det har varit kuling och rikligt snöfall hela dagen. Men det var bara att byta om till lämplig klädsel och trotsa vädergudarna. Som tur var skulle passet vara max 30 minuter och 5 kilometer.

Om ni har varit på Gotland under vintern, vet ni att vinden är inte att leka med och att kylan kryper ner under kragar och muddar. Det betedde sig precis som vanligt.

När vi rundat Högskolan och sprang parallellt med Kallbadhuset slogs vi nästan omkull av vinden. Vi stretade på och jag skrattade till högt. Det var inte klokt. VI var inte kloka. Galningar tänkte jag om mig själv medan vi sprang längs med muren och suktade efter lasarettet där vi skull vika in mot mer vindokänsliga marker.

Det var nog de mest vidriga 10 minuter jag upplevt som löpare. Men jag hoppas att vi blev härdade. Lite lättare blev det med vinden i ryggen så vi seglade nästan över Öster innan vi vek ner mot Söderport och hamnade i lä.

Vi avslutade rundan i samma motvind som vi startade i, bara för att kolla om det var så läbbigt som vi kom ihåg det.

Och imorgon gör vi om det!

På en betydligt varmare plats