Skogslöpning i solen

Tog mig i kragen och baxade ut kroppen på en lunchlufs. Ångrar mig inte. Underbart väder ute och härligt i skogen.

Dock gillar jag inte att mina vader gör ont när jag springer. Någon som vill byta?

I skogen vid Skavlöten

Styrketräning i grupp

Det har gått lite stå i min styrketräning på sista tiden så jag behövde lite inspiration och hittade av en slump ett litet anslag på gymmets anslagstavla.

Det bjöd in till styrketräning på gymmet i en liten grupp. Maxantalet var satt till 4 stycken.

Så i lördags hasade jag ner de elva trapporna från hemmet och hade egentligen inga förväntningar alls på det hela. Upplägget var som en liten cirkelträning men inte enbart med kroppsvikt utan vi använde oss av gummiband, skivstänger, viktskivor och bosubollar.

3 varv med totalt 8 olika styrkeövningar där jag fick utmana mig i flera av övningarna. Det kändes bra att ha instruktören nära till hands som kunde rätta och justera tekniken.

Gruppen var bra och vi peppade varandra till stordåd. Här kan jag tänka mig att det beror mycket på vilka som är med i den lilla fyrklövern och att man är beredd att bjuda på sig själv och inte ha någon prestige.

Kul var det och jag ser fram emot nästa gång.

En liten liten armmuskel

Tröskverket är igång!

Så där ja, nu har nästa fas inletts med snabbuthållighet. Här ska laktatgränsen utmanas och justeras uppåt.

Jag började mjukt med ett kort pass i tröskelansträngning. Dels för att vara snäll mot mig själv och dels för att tisdagspasset låg kvar en skvätt i benen.

Så det blev "bara" 5-10-5 minuter med 90 respektive 120 sekunders mellanjogg, som inte skulle vara allt för långsam. Behålla en viss puls och inte ha komplett återhämtning mellan intervallerna.

Det hade moddat på sig mera sen i tisdags och det var verkligen ingen idé att köra på fart utan det var helt och hållet på ansträngning. Jag har ett bra hum om var min tröskel ligger så för mig är det helt okej att springa så här.

Efter kände jag mig nöjd. Det gick enligt plan och jag hittade flytet i löpningen. Kunde nästan ligga och njuta i farten. För även om det inte ska vara apjobbigt så känns det att det är en annan jobbighet än till exempel 30kP-fart som jag kört i innan.

Lite smånöjd efter passet

Grundträning fas 1 - avslutad

Nu ligger jag svårt efter i rapporteringen av träningen och inga ursäkter har jag.

Men hur som haver, i tisdags var det grand final för grundträningsperiodens första del  och den firade vi av genom att springa 15 kilometer progressivt mot målfarten 30kP. Det vill säga den fart man håller på ett 30 kilometerslopp.

Totalt med uppvärmning och nerjogg kom passet att bli dryga 21 kilometer, innan vi var klara.

Och helt färdig var jag. Det låter inte så tufft på pappret men för mig som inte är det största fanet av långpass blir det en rejäl munsbit att ta tag i längdmässigt. Lägg sedan till att det bitvis går i hyfsad fart.

Början känns som en promenad i parken. Första 13 minuterna gick i 5:20-fart sen ökade farten med 10 sekunder per kilometer per 13 minuter. Och slutdelen skulle således gå i 4:30-fart för min del.

Det är intressant hur huvudet är funtat. Efter ungefär 30 minuter kände jag att nä det här kommer aldrig gå. Inte en sportkeps att jag kommer fixa resterande farter. Så flög tankarna i huvudet innan jag skärpte till mig och fokuserade på den pågående fartblocket.

För det är min räddning, att jag börjar kunna fokusera mer och mer på där jag är just nu. Att inte tänka (allt för mycket på) nästa intervall eller varv eller vad det nu må vara. Utan jag är mer här och nu. Så där härligt mindfullness-flummigt.

Så när jag fick bort dum-tankarna och kunde vända blicken och huvudet mot det jag höll på med just då gick det betydligt bättre.

Det var lite modd men betydligt bättre än jag kunde föreställa mig men det gav ändå en extra dimension av jobbighet och när passet var över kändes det rejält i "moddmusklerna".

Sista minuterna var näst intill vidriga och där ska ni veta låg även backen upp från Israeliska ambassaden, via Berwaldhallen mot Radiohuset. Inte så brant och inte så überlång men tillräckligt oskön för att ge lite småångest så där på slutet.

Men jag gjorde det, jag fixade hela passet och det gör mig så nöjd. Dock skulle jag aldrig kunna genomför det utan bästa träningssällskapet: Tolvangruppen.

Nu kan jag gå in i nästa fas med självförtroende och styrka.

Delar av Tolvangruppen

Min syster och jag

Jag har en syster. En lillasyster.

Jag och min syster runt 1982/83

För hugade spekulanter heter hon Jefanina. Men för er andra är dopnamnet Caroline.






Min syster är en glad, varm, omtänksam person med empati och förmåga att sätta sig in i andras problem. Och hon är klok som en pudel.

Ett gäng storpudlar: Rosina, Mimmi och Lisa

Min syster och jag är lika på många sätt. Vi har en kärlek till mat. Vällagad mat och dryck. Vi gillar att resa och se oss omkring. Böcker gillar vi också.

Men den största skillnaden är nog att vi inte delar kärleken till träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Till min glädje har Sis kommit in i någon slags 30-årskris och har börjat smyga runt på gymmet. Detta måste premieras.

Hon och jag ska springa ihop. En lagom lång runda på 5 kilometer.

Skärholmsloppet 19 maj

 Jag har en känsla av att jag kommer bli arvslös....

Dags att spotta i nävarna och kavla upp ärmarna

Förra veckan var en återhämtningsvecka.

Och som jag återhämtade mig. Det var slottshelg, vinprovning, utgång, hamambad och avslutade veckan med Svansjön på Dansens hus.

En helt otrolig vecka som gör mig rusig (inte bara från vinprovningen) och glad. Så denna sparar jag till hårdare tider.

Men nu är det vardag igen och dags att snöra på sig löparskorna lite mer på allvar. Låta kroppen komma ur det bekväma och känna på en lite tuffare träning.

Dags för fas två i grundträningen.

Fartleksstege

Fartlek i stegkonstallation. Lite motsägelsefullt då fartleken bör vara fri och obunden. Men min erfarenhet är att det blir lättare och bättre gjort med uppstyrd variant när man kör i grupp.

Vi  joggade iväg till Hagaparken och satte igång med stegen direkt. Jag vågade inte köra löpskolning med gruppen då jag bedömde risken för skador för hög.

Vi körde kuperat i 2-3-4-5-4-3-2 minuter och avslutade med 4 stycken korta 30 sekunders intervaller. Vilan mellan var jogg i ganska god fart under halva tiden.

Det kändes helt okej i kroppen. Den har varit lite tung och seg den senaste tiden och klippet i steget har lyst med sin frånvaro. Så min förväntning på passet var lågt ställt. Målet var att komma upp i 85% belastning under fartdelarna. Det gick bra och jag var lagom trött efter.

Denna vecka är en återhämtningsvecka så jag kanske hoppar över kvalitetspasset på torsdag och bara kör distans. Men jag får se vad som händer.

Känner mig lite gammal och trött

Mötte våren i Skåne

En liten löptur i bokskogen

I helgen var maken och jag på energiboost-läger. Ett tvåmanna läger där fokuset var på vila, rekreation och mat.

Vi bodde på Häckeberga slott, som jag varmt kan rekommendera. Inte bara för den fantastiskt goda maten och servicen utan även för läget.

Runt husknuten finns det massor med trevliga leder för vandring, cykel eller varför inte löpning. Vi provade på vandringen och löpningen men jag blev bra sugen på att åka ner med min MTB och lära mig cykla. För det var perfekta nybörjarslingor som fanns.

Vädret var toppen med strålande sol som värmde så där marslikt. Det var verkligen vår i luften.




Kvällarna spenderades i matsalen där en 4-rätters middag intogs under kristallkronorna. Kaffet framför brasan var pricken över i och fluffiga täcken och kuddar gjorde mig utsövd.


Nu är jag redo för oxveckorna fram till påsk. Som passeras via Semmelperioden. Kommer inte gå någon nöd på mig.

Kartan måste kollas så vi är på rätt väg

Längsta radiohusvarven

Kommer ikväll.

Jag mobiliserar kraft och energi.

15 kilometer progressivt med 5 kilometer upp- och nerjogg.

Våga lita på det du gör

Jag är fena på att hålla koll på alla andra. På vad de gör, hur de gör det och sen lägga in min prestation i det och jämföra.

Och detta när jag inte är ”lika bra” som de som jag jämför med. Det är ett väldigt destruktivt sätt att träna på.
Jag måste släppa kraven på mig själv när jag jämför med andra. Inse att de har en helt annan bild, ett helt annat pussel att lägga. Jag ska koncentrera mig på mina egna mål, min egen plan och mina egna prestationer.

Det viktiga är inte hur jag tränar jämfört med andra utan det viktiga är att jag hittar mitt bästa sätt att träna min kropp och skalle.

Inför denna säsong har jag ändrat lite på träningen och även ändrat lite fokus för att det ska passa MIG bättre. Och jag måste lita på att det jag gör är rätt för mig, våga lita på att min erfarenhet om mig själv är rätt och våga lita på att det ska ge resultat.

Så även om jag blir omsprungen av alla just nu så ska jag veta att det jag gör är rätt för just mig även om det känns tungt i skallen och tvivlet börjar komma.

Min tid kommer.

Vandring i Tyresta, Nyårsafton 2011

Dubbelpass på en söndag

Körde två pass igår. Det första var orientering.

På sommaren finns Sommarserien och nu under vintermånaderna finns Vinterserien. Man betalar en liten peng, får en karta och sen ut och hitta kontroller.

Igår kändes det okej men ändå gick det inte speciellt bra. Vet inte vad det var men en aning ofokuserad var jag nog och hamnade lite för snett på vissa kontroller. Men det är bara att bita ihop och komma igen till nästa gång som blir om två veckor.

Det andra passet blev vanlig plattlöpning runt holmen. Inget att skriva hem om egentligen utan det var bara att genomföra.

Totalt blev det 62 kilometer och det är bra. En mellanhård vecka blev just mellanhård.

Good feeling!

Dags för en hård vecka.

Nu kör vi!

Täby vinterspel 2012

Idag spenderade jag dagen i Sätrahallen och var grensekreterare i höjdhopp. En gren jag inte funktionerat i tidigare så det var lärorikt och intressant.

Nu har jag bara ett par längre kastgrenar att få erfarenhet i innan jag känner mig säker i domarrollen. Eller den kanske man aldrig blir riktigt säker i?

Ugglespaning på backvarvet

Då det var mer än lovligt halt i går kväll bestämde vi oss för att ändra dagens kvalitetspass från progressiva 8 kilometer till 8 kilometer backvarv.

Vi värmde upp på Hundudden på Gärdet innan vi joggde upp mot elljusspåret bakom Kaknäs.

Min plan var att inte gå för fullt utan hålla mig på eller strax under 85 % av maxpuls. Varvet är knappa 2 kilometer och har inte väldigt långa backar men de är många. Småkuperat hela tiden gör det till en trevlig historia.

Första varvet kändes bra men ändå så kändes det som väldigt många varv kvar. Andra varvet rullade på. Det var många människor ute med lösa hundar, dock var de förvånansvärt ointresserade av löpare. Det var väldigt skönt.

Strax efter varv två stod två kvinnor gestikulerande med blickarna högt upp bland träden. Hojtade till dem och frågade vad de tittade på. -En uggla, blev svaret och jag var bara tvungen att stanna för att glana.


Och vilken stor uggla! Inte den största uven vi har i naturen men säkert en kattuggla i alla fall. Såg den segla bort bland grenarna innan jag tog mig samman och fortsatte mina varv. Mäktigt att se en uggla mer eller mindre mitt i stan.

De återstående varven kördes med en massa ornitologglädje i kroppen och tjoande till damerna som undrade om vi inte var kloka som sprang varv på varv. Vilket vi kanske inte är.

Totalt blev det 13 kilometer och trötta ben. Precis som det ska vara.

Fartlek och den saknade pusselbiten

I gårkväll var jag väldigt, väldigt glad över att jag inte på i den västra delen av Sverige. Visserligen vill jag inte bo där annars heller, men ändå. Jag hade fått rapporter om total misär när det gällde vädret. Inte bara hårda stormvindar, det var regn, snöplask och näst intill drivis på Sveriges baksida.

Men vi hade det helt okej. Lite blåst och regn hängande i luften. Men inget mer. Trots ett bra träningsväder så kände jag mig inte taggad och pigg. Inte så som jag kände i söndags. Den stora tröttheten har slagit sig till ro hos mig.

Jag tror att jag egentligen skulle vara björn. Få gå i ide någonstans där i oktober/november för att vakna upp till vårsolens sken. Det passar mig perfekt. För även om jag petar i mig extra D-vitamin får min lilla tallkottskörtel tillräckligt med stimulans denna årstid. Men nog om det. Jag tog mig till träningen och jag genomförde passet precis enligt plan.

Så vad stod det nu i schemat? En organiserad fartlek från 1 minut upp till 5 minuter och sen ner igen. Vi avslutade med 6 stycken korta intervaller på 30 sekunder. Alla dessa fartdelar kantades av mellanjogg som var hälften av den föregående intervalltiden. Planen var att köra i 30kP, det vill säga den fart jag skulle hålla på ett 30 kilometerslopp och jag beräknade den till runt 4:30 minuter per kilometer och en belastning på ungefär 85 % av maxpulsen.

Och jag fick till det perfekt, om jag får säga det själv. Jag höll farterna på platten och belastningen var 85 % både på de snälla partierna och i de kuperade delarna (även om då farten fick tas ner).

För mig är det viktigt att genomföra passen enligt plan för att dels kunna återhämta mig tillräckligt mellan passen och dels för att syftet med passet ska bli rätt så att den pusselbiten kan läggas till övrig träning och bilda hela bilden tillslut.

För annars kan det ju bli som för stackars Jack Harris. Vilket trauma!