Rogaine 2009

Då var det dags för orienteringsårets höjdpunkt. Stockholm Rogaining.

Anna och jag träffades på Gullmarsplan för vidare transport med "Vilsna Smurfar",som skulle köra för andra gången. Årets tävling hade Hash house i Handen och hade deltagarrekord. Kul!

Anna och Olle (Vilsen smurf) förbereder sig innan start.



Vilsen smurf nummer två, Bellan



Timmen innan kartutdelningen användes för att packa ryggsäcken och peta i oss mat, fast kroppen inte ville ha någon mat just nu.


Massa prylar.



En del mat blir det.



Bara att trycka i sig



Äntligen blir det kartutdelning och vi kan börja planera hur vi ska hinna med så många kontroller som möjligt. Årets tävling bjöd på två alternativ för oss som inte kan ta alla kontroller under de sex timmar vi har på oss. Antingen kunde vi välja att springa mycket väg och ta lätta kontroller långt bort men med höga poäng eller så kunde vi få orientera och vara mer i skogen och då inte få så många poäng. Val mellan "toppstrid" eller "kul". Vi valde kul.

Planeringen i full gång.



Starten gick och vi följde plan. Ut till första klustret av kontroller. Gjorde en liten dum bom på en av kontrollerna men vi gnetade på och betade av kontroll efter kontroll. Fortsatte mot nästa kluster via transportsträcka. Vi började äta och dricka tidigt för att inte tappa energinivån för mycket. Det var att ganska så trist väder med regn och en del blåst. Risk för batteritorsk.

Andra klustret gick bra och vi tog ett par extra kontroller som inte var planerade och på väg mot del två i klustret fastnade vi bokstavligen i ett kärr och vi gjorde ett dumt vägval. Men slutligen släppte sumpdjuret klorna och vi kunde fortsätta med kalla ben och illaluktande skor.
Sen satte vi fart mot Rudan och de kontrollerna som fanns där. Lite klurigare då kartan var pytteytteliten och våra skumögda sinnen inte var helt allerta.

Vi tog dem och tranporterade upp oss mot "nattorienteringsområdet" där kontrollerna på pappret såg lättare ut men när vi väl kom fram så fick vi inte ihop det riktigt och två av kontrollerna var verkligen slumpen som gjorde att vi stämplade dem. Det var dock skönt att höra att vi var inte ensamma om att ha problem där.

Nu hade tiden börjat rinna i från oss så den högpoängare vi planerat att ta skulle vi inte hinna. Kommer man för sent blir det många minuspoäng. Den risken ville vi inte ta och vi hade även börjat bli lite trötta så vi styrde kosan mot hash house och mål.

Vi stämplade in cirka 20 minuter innan stoppsignal. Trötta och med glädje i kroppen. Det hade varit en toppendag och då gör det inget att vi fick sämsta placeringen under de år vi varit med i tävlingen.

Lite efterbilder...trötta och nöjda.