fredag 4 december 2009

Sub40 före 40, del 12

Då var det dags för torsdagens intervallträning med gruppen. Jag hade varit lite orolig under dagen då mitt knä/underben spökat lite. Jag förvarnade coacherna (Lisa var tillbaka, om än dock bara för att säga hej, då hon inte är springbar)att det kunde bli avkliv för mig om det skulle visa sig göra ont.

Kvällens plan var att springa 600 meters intervaller på Stadion. Två serier med fem stycken intervaller uppdelade på 400 meter och sen direkt 200 meter. Den första lite längre delen skulle köras i tröskelansträngning och den andra skulle maxas men under kontroll.

Så blev det inte riktigt. Stadions banor var för halkiga och frostiga så plan B sattes i verket. Vi körde bakom Stadion mot Sofiahemmet och bort på Klappjaktsstigen. Det blev inte helt kontrollmätta sträckor men det spelar ingen roll. Huvudsaken var att vi kom upp i ansträngning och kunde växla tempo mellan delarna.

Henrik var på plats och det kändes tryggt och lugnt att ha honom som sparring partner som vanligt. Det funkar bra och vi puschar vararndra.
Efter lite löpskolning och stegringslopp var vi klara för första intervallen. Vi släppte snabbfotarna lite före så vi kunde koncentrera oss på vår uppgift.

Jag försökte hitta flytet och att inte spänna mig, utan vara lös och ledig. Det gick bitvis men tyvärr har min pannlampa gått sönder, så det var inte helt lätt på de mörka partierna att få till ett bra löpsteg. Vid förutbestämt punkt försökte jag kicka i turbon och köra snabbare de sista 200. 60 sekunders vila var välbehövligt och det kändes nästan för kort men det vara bara att bita ihop och beta av.

Intervall efter intervall körde vi. Det var tufft och jag fokuserade på teknik när det kändes tungt. Och det behövdes för jag märkte att jag kom in i multisportsteget där det inte var upplyst. Satte mig än mer i steget och placerade blicken ett par decimeter från skorna. Inte så snyggt men det gjorde mig mindre flaxig. Nackdelen med det steget är att mina baksidor får jobba alldeles för mycket. Rumpan passar på att ta rast.

Serievilan kom och Henrik hade inte sin bästa dag. Han sackade lite men höll ändå en bra fart. Pepp, pepp och lite hojt.

Vi knegade som små djur och på slutet så kändes det som att jag hade tappat massor med fart. Jag tittade inte på klockan så jag hade ingen direkt koll utan jag gick på känslan och krigade mig till att försöka få upp ansträngningen och pulsen. Jag har sett att jag har en tendens att tappa den på slutet. Att mesa lite på de sista intervallerna, att inte bita i. Ikväll lyckades jag ända in. Och det var så skönt att höra snabbfötternas vrål när vi kom in på upploppet. Det lyfte mig och jag kom in på samma tid som i stort sett de andra intervallerna.

När jag tittar på mina tider och pulskurva så är ansträngningen jämn över och tiderna ligger och diffar ungefär 2 sekunder på de längre delarna och 1 sekund på de kortare. Jämt och fint.


6 kommentarer:

  1. Det är så snyggt att jag blir tårögd! Jag menar det verkligen! Kanonbra!!!! *stor kram till dig*

    SvaraRadera
  2. Maria är lite för blödig, jag sparar tårarna till du gör sub 40 :-)

    SvaraRadera
  3. Trist att jag inte kunde vara med och hjälpa dig igår. Hoppas att vi ses nästa torsdag istället. Skönt att knät fungerade! Inget fel på pannbenet heller...

    Kram

    /Clarence, har en pannlampa du kan låna.

    SvaraRadera
  4. Maria: kramar tillbaka. Stort tack!

    SvaraRadera
  5. Leif: Då gråter vi båda :-)

    SvaraRadera
  6. Clarre: Vad kul att du kommer tillbaka. Jag lånar gärna din axel då. Clarre till vänster och Henrik till höger. Omhuldad :-)
    Det är bara batterierna som blivit så där läckande. Det är syra utanför höljet. Men ta med lampan är du rar. Kram

    SvaraRadera