Plask å lek

Igår hade vi Workshop med Sub40. Kvällens tema var vattenlöpning. En träningsform jag inte provat på riktigt förut.

Träningen var i Running Swedens regi och ledare var Rubin McRae.

På med bälte och i den tre meter djupa poolen. Det skulle inte finnas en chans att kunna peta tån i bassängbotten.

Vi fick värma upp med lite stilla jogg under några minuter. Men sen bröt helvetet löst. Korta intervaller, långa intervaller, intervaller med bara amarna, intervaller med bara benen och armarna över huvudet (just denna övning kommer jag behöva öva mera på. Jag sjönk som en gråsten).

Passet avslutades med en intervallsekvens där vi körde benspark. Att det kan vara så jobbigt. Hängde över bassängkanten och tittade på Carina med apatisk blick. Som tur var hade hon och jag en deal. Sjunker man till botten hämtar den andre upp en.

Det var så jobbigt men ack vad jag kände att det var nyttigt. Men jag misstänker att vattendjuren Henrik och Mattias, som tränar/tränat simning kände sig lite mer hemma i det blöta elementet.

Vilka är det då som har nytta av denna typ av träning? Jag skulle säga alla. Det är en skonsam träning som ger en massa för både hjärta och muskler. Och om man är skadad och inte kan köra vanlig löpning så säger de som vet (har tyvärr inga källor här) att vattenlöpning är en god ersättare och att när skadan är borta har man inte tappat så mycket.

Jag ska försöka få in denna typ av träning i stället för ett styrkepass med jämna mellanrum. Jag måste få revansch för mina usla intervaller med armarna över huvudet.

Efter hade Catti fixat fika. Inte helt fel alls.