Premiärmilen

Jag hade inga som helst förhoppningar om denna tävling då jag prioriterade träningslägret och att få bra, meningsfull tid där.

Jag hade som plan att köra så bra det bara gick under det första varvet av två. Det vill säga 5 kilometer. Idag använde jag klocka för att kunna se och analysera loppet efter.

Träffade en del smurfar och mina Sub40-kompisar innan loppet och önskade lycka till. Bytte även några ord med Miranda.

I startfållan hittade jag coach Lisa som hoppades på en bra tid idag för egen del. Hon gjorde bra i från sig och jag hoppas att hon är nöjd.

La mig som ett plåster på Mattias i startfållan för att i alla fall ha hans rygg som referens när startskottet väl skulle gå.

Starten gick och jag försökte hitta flytet i löpningen utan att för den sakens skull hamna i ett bekvämt tempo. Pulsen kom hyfsat snabbt upp i över 90 % av maxpuls och känslan kändes bra och stabilt. Tempot låg på dryga 4 minuter per kilometer.

Men vid 4 kilometer började mina vader att protestera högljutt. När det gäller just vaderna kan jag inte tänka bort den smärtan och mitt steg blev stolpigt och ineffektivt. Där och då bestämde jag mig för att kliva av vid 5 kilometer. Det finns massor med millopp framöver och att bråka med vaderna i onödan då jag inte hade chans på Sub40 kändes för riskabelt.

Stannade och drack lite sportdryck vid 5 kilometer och snackade med Bellan en stund (visade sig bli 2 minuter). Men jag skulle ju ändå jogga ner så jag satte av i banans riktning. Såg ryggen på Miranda och bestämde mig för att kolla läget hur hon hade det. Bytte några ord men sprang sedan vidare. Tempot låg på ungefär 4:10 och vaderna ropade "Stanna, stanna". Saktade in lite. Andningen var med mig och piggheten i kroppen var helt ok. Pulsen låg ganska så lågt så det fanns mer att ta av. Vid strax efter 7 kilometer var Maria vid sidan om. Stannade och pratade en skvätt med henne bara för att verkligen markera för mig själv att det inte var någon tävling utan ett snabbdistanspass.

Maria schasade iväg mig och jag vek av in på grusvarvet. Här har det sprungits många intervaller genom åren och jag känner mig ganska så hemma.
Efter 4H-gården var det lätt utför men tyvärr bryts flytet av en tvär 90 graders sväng som dessutom går ganska så brant uppför. Elakt!

Sista kilometern kunde jag öka farten och pulsen kom fint upp igen i den härad den ska vara.

Jag landade på 44:26 (brutto) och om jag räknar bort de knappa 3 minutrar jag spenderade med kompisar så var det en okej tid med de vader min kropp hade försett mig med.

Känner mig inte missnöjd utan tillfreds med dagen. Fokus nu några veckor på tävlingar för att bli mer tävlingsvan. Nästa lopp blir troligtvis Påsksmällen i Enhörna.