söndag 26 september 2010

Höga berg och en liten sänka

Igår hade jag en toppendag med skön löpning och idag känner jag mig lite låg.

Samtidigt som jag blir glad åt alla bra och inspirerande resultat på Lidingöloppet är jag lite ledsen över att jag inte kan springa och springa fort. Men jag antar att det är en naturlig reaktion. Eller rättare sagt jag hoppas det.

Nåja, jag får hitta andra saker jag är bra på. Smulpaj till exempel. Det är min paradgren. Har svarvat ihop två stycken i helgen.

10 kommentarer:

  1. Du är världsabäst på smulpaj och du kommer bli världsabäst på löpning igen.
    Jag förstår precis hur du känner.
    Du är så duktig som tar det lugnt och du kommer belönas med en stark och tålig kropp sen när du är hel igen! Jag bara vet det!!!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Såg gott ut det där! Man kommer långt med att kunna baka också! Men du är snart tillbaka i löparspåret ordentligt....håll ut!

    SvaraRadera
  3. Maria: Raring! Kommer behöva torsdagen. Kram

    SvaraRadera
  4. Jenny: Tack för pepp. Jag försöker hålla ut. Min omgivning gillar dock tillståndet när de får äta paj :-)

    SvaraRadera
  5. Smulpaj skall aldrig underskattas, snart är du matbloggare oxå;)

    SvaraRadera
  6. Håller med övriga peppare - du är bra på det mesta! Så även smulpaj och löpning. Glöm inte Prag ;-)

    SvaraRadera
  7. danielfrilans: Ja det skulle vara något. En mat- och löpblogg. Måste se möjligheter inte bara problem :-)

    SvaraRadera
  8. Petra: Tack! Och Prag skulle vara ett trevligt mål i vår att ha under vinterträningen.

    SvaraRadera
  9. Smulpaj är fantastiskt gott. Jag åt det i söndags :-).

    Håller med övriga här, är helt säker på att du kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. All yoga och alternativträning kommer att göra susen!!

    SvaraRadera
  10. Carina: Jag tycker smulpaj är löjligt gott. Nästan lika gott som en semla. :-)

    Jag hoppas att jag blir stark och snabb när kroppen är mogen för det. Vi får inte glömma bort våra gemensamma intervaller!

    SvaraRadera