Den ena sidan är att jag blir taggad, känner att jag vill bli lika bra, jag hittar nya sätt att träna eller att få glädjas åt andras framgång.
Den andra sidan är att jag kan bli frustrerad, känna mig svag, långsam och att jag aldrig kommer att nå mina mål när jag läser på bloggar om tjejer som tränar allt mellan himmel och jord och ändå springer som om elden vore lös på sina löpträningspass. Den ena sidan av mig tycker det är jättekul att de går bra för dem och undrar vad de skulle göra på exempelvis milen om de skulle satsa på löpningen. Den andra sidan känner avundsjuka och missundsamhet. Jag vill också vara snabb, långbent och att alla pass ska gå "underbart, härligt och lätt".
Men jag vet ju att mitt träningsprogram jag har och följer är anpassat för mig och mina mål. Och att jag har en tidsplan på när saker och ting ska ske. Om jag ska kunna känna glädje i min träning och att inte gå sönder i någon trist löparrelaterad skada så måste jag ta saker och ting i ordning och inte låta varje träningspass bli en tävling där en sträcka ska få tiden kapad varje gång.
Jag vet allt detta men ändå poppar de negativa tankarna upp. Och då är jag glad över att ha bra (tränings )vänner som får mig på bana igen.
Foto:Arne Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar