Yoga - varför?

För ungefär tre år sedan började jag med yoga. Jag hade fått för mig att det skulle göra mig rörligare och starkare. Att yogan skulle göra min löpning snabbare och bättre. Men för att det inte skulle bli "för mesigt" bestämde jag mig för Ashtanga vinyasa, som är en variant av Hatha yoga. En kraftfull och fysisk yoga.

Jag tog det seriöst och gick kurser. En gång i veckan. Lärde mig mycket men fick inte den kick jag trodde jag skulle få och inte den Bolsjojbalettviga kroppen. Men jag kämpade kvar. Tänkte att det kommer nog lossna. Övade lite hemma men inte i den utsträckning som antagligen behövdes till den löpstela kroppen.

På mitt yogaställe blev det sommar och ett billigt sommarkort erbjöds. Jag hakade på. Ville verkligen hitta flytet och bli en yogi. Där, då jag la ner två till tre mornar i veckan hände det något. Jag förstod vad det handlade om. Jag hittade lugnet, harmonin och glädjen i att yoga. Det spelade ingen roll att jag knappt kunde sitta i skräddarställning, att jag inte nådde med handflatorna ner i marken. Det fanns något annat i yogan som blev viktigare.

Idag är jag fast och vill yoga åtminstonde två dagar i veckan. Jag har hittat hem och även hittat min träning när löpningen inte kommer fungera längre. Det känns skönt att inte alltid prestera eller pressa resultat utan bara vara där jag är just nu.