måndag 23 november 2009

Lite historik

Idag blev jag omnämnd (big time!) hos Roadrunner. Mycket hedrande och det var kul att se att han har samma mål.



I det inlägget ställer Roadrunner några frågor som jag tänkte svara på här. När jag startade denna blogg hade jag egentligen inte någon större tanke på att det skulle bli några utanför min kompiskrets som skulle läsa bloggen (om än de) och då var tanken på att presentera mig ordentligt inte så viktig. Men här kommer lite information om mig som löpare.

Jag har sprungit seriöst sen 2004 efter att ha varit en gymråtta under många år. Mest har jag tränat gruppträning och är utbildad gruppträningsinstruktör men även en hel del i själva gymmet har det blivit. På gymmet träffade jag kompisar som sprang en hel del och då mest i terräng. Jag hängde på dem och anmälde mig till Lidingöloppet 30 kilometer 2003 och det loppet sprang jag med alldeles för lite löpning i bagaget och fick löparknä efter 5 kilometer. Envis som en gris tog jag mig i mål på 2 timmar och 49 minuter.

Då insåg jag att löpning kanske inte var helt fel för mig. Bättre tränad sprang jag året efter och då på 2:30. Efter att ha velat fram och tillbaka vågade jag ta steget till att bli medlem i FK Studenterna. Då bestämde jag mig för att testa att springa en marathon.

Jag gick in för det med hull och hår, jag hade det tråkigt på jobbet, bland annat, så löpning och träning blev mitt liv för att använda en klyscha. Jag klarade av maran i Stockholm bra och hade efter det svårt att tända till men tvingade mig att träna vidare. Efter en intensiv höst och vinter klämde jag till med ett personligt rekord på en halvmara.

Stockholm marathon 2005



Sen blev det stopp. Jag ville inte, kroppen ville inte. Jag hoppade av och återgick mer eller mindre till gymmet. Jag fortsatte löpträna men inte lika mycket som tidigare och jag körde bara det jag kände för. Ingen direkt plan.


Men nu efter 3 år känner jag mig mogen att prova på att satsa på löpning igen men då lite kortare sträckor än marathon. Jag har saknat det och jag känner ett sug att se om jag kan komma under 40 minuter på en mil. Jag har tre och ett halvt år på mig och måste kapa drygt 3 minuter från senaste milresultatet...

2 kommentarer:

  1. Aha... på det viset. Det är alltid intressant att få reda på lite om sina medbloggares bakgrund, var de står idag samt vilka tidsramar som gäller för deras målsättningar. Om du tränar på som idag samt inte minst får vara skadefri så är jag övertygad om att du kommer att nå ditt mål. Kanske till och med redan innan du fyller 38.

    Att vi har samma mål visste jag ju redan men nu när jag vet att vi dessutom har ungefär samma träningsbakgrund blir din blogg ännu mer intressant att följa. /RR

    SvaraRadera
  2. Roadrunner: Skulle vara kul att lyckas redan då. Gymråttornas år nästa år?!

    SvaraRadera