Och vad det kan vända fort...

Körde distanspass igår och bestämde mig för att köra på känsla och inte titta på klockan något. Det fick ta den tid det tog. Jag vill hitta löpglädje och att det är kul att springa efter måndagens fadäs.

Massagen och yogan hade verkligen modellerat om min kropp - den var på topp! Allt stämde. Benen trummade på i maklig takt medans bröstkorgen hävde sig i lagom takt och andningen lät lagom mycket. Allt var bara mysigt fast jag sprang i mörkret i Haga.

Det var inte många människor ute så jag kunde bara vara i min egna bubbla utan att fokusera på vad anra gjorde runt mig.

Totalt harmonisk fortsatte jag till Atmajyoti och var med på en ashtangaklass där Sofia var lärare. Kvällens tema var andning.


Bild från Petri Räisänens bok