fredag 6 november 2009

Sub40 före 40, del 8

Nu duggar sub40-inläggen tätt. Igår var det dags att träffas på gymmet och köra intervaller ihop.
Fyra tappra deltagare och tre ledare. Lyx i kubik! Vi joggade tillsammans upp till Klappjaktsstigen bakom KTH och körde lite löpskolnin. Gruppen blir mer och mer sammansvetsade och mer och mer har vi att prata om. Bra och uppslupen stämning.
Idag var jag inte lika nervös som förra gången. Kanske berodde det på att det var tusingar med knorr på programmet. Jag känner mig hemtam och säker på den typen av intervaller. Visserligen kör jag aldrig med knorr men det tänkte jag inte så mycket på.
Vi skulle springa 5-6 stycken intervaller som startade med en backe på cirka 150 meter. Den sprang vi upp i god fart och gick/joggade ner till starten igen och direkt efter körde vi själva tusingen, som började uppför i samma backe. Sen planade det ut och sista metrarna var det utför. Vilan pågick i 90 sekunder. Och sen backintervall igen och tusing.

Jag hade en personlig hare idag i form av hjälpcoach Kerstin som peppade och stöttade. Det är skönt att bli manad och att även få höra att det såg starkt ut. Jag lyckades hålla hyfsat jämna intervaller och även inom intervallerna var det jämt. Jag hade inga direkta sträckor där det var lägre fart utan jag lyckades trycka på även när huvudet ville att kroppen skulle vila.

Under en av intervallerna lyckades jag göra Jens förvånad (gruppens ena snabbfot). Han skulle ut på sin tusing och jag skulle springa min backintervall och vi for iväg samtidigt. Jag tror inte han riktigt märkte att jag körde tillsammans med han och Malin. När vi kom upp till krönet tittar han storögt på mig och hade ett uttryck i ansiktet som sa "Va! Hur kom du hit??!!" Lite kul att kunna våga trycka på och inte tänka på konsekvenserna. Jag kunde ju lika gärna ha blivit väldigt trött av det och inte orkat fullfölja.

På sista intervallens sista 500 meter så uppmanade Kersin mig att "tänka medeldistans". Jag försökte få min kropp att komma upp riktigt högt i steget och jobba mer med armarna. Jag tror jag lyckade okej med det. Jag kände mig snygg!

Det är skönt att ha många coacher som ropar och tjoar. Malin, Clarence och Kerstin jobbade bra på den biten och att även få pepp av de andra deltagarna betyder massor.

Nöjd med kvällens pass lufsade vi hemåt. Jag var inte riktigt lika trött (illamående) som jag brukar vara efter ett torsdagspass. Jag kanske mesade lite. Får testa till helgen. Då är det 3x15 minuter i tröskelfart som bjuds.

En harskramla att användas vid klappjakt

4 kommentarer:

  1. Malin skriver att Kerstin var en kollega från elittiden, men jag kommer inte på någon Kerstin. Borde jag det?

    SvaraRadera
  2. Blir riktigt avis på din träning! Längtar efter lite fart.

    SvaraRadera
  3. Leif: Jag vet bara att Kerstin springer/sprang för Spårvägen. Jag är inte så duktig på idrottsprofiler.

    SvaraRadera
  4. Jim: Snart får du också farta. Men först lugnt och fint.

    SvaraRadera