Redan på förmiddagen började jag tänka på passet och fundera ut var och hur jag skulle springa det. Tankarna fortsatte snurra och jag kände hur jobbigt det skulle bli. Det är inte någon bra början på ett pass. Kommer det in lite lätt negativa tankar redan innan passet har startat är det inte konstigt att det blir jobbigt.
Att inte fundera för mycket på kommande pass måste jag lära mig. Det sliter kan jag lova.
Hur som haver, hemkommen från landet (som vi säger i Stockholm) snörade jag på mig skorna och gav mig ut i mörkret. Platsen för dramat blev Kungsholms strand. En lagom lång uppvärmning skulle det bli innan jag gjorde fyra stegringslopp och mentalt laddade för den första intervallen.
Sex minuter i tröskelfart/ansträngning. Satte av i ett lagom tempo (tyckte jag). Efter cirka 3 minuter så undrade jag varför tiden gick så långsamt. Det var jobbigt. Men jag betade av de återstående minutrarna och fokuserade på teknik och snyggt steg istället för att se det som jobbigt. 90 sekunders vila sen fyra minuter tillbaka. Gick lättare. Jag har kört en del "tusingar" så det är mer hemtamt och hanterbart i min värld. Flåsade som en brunstig Dovhjort och fick tillslut vila i 60 sekunder innan den sista intervallen på första serien avverkades under två minuter.
60 sekunder går fort. Nästan för fort. Nu var huvudet tungt. Ytterligare en sex-minutare. Guuud vad jobbigt sa knoppen och skickade de signalerna till kroppen. Denna intervall gick långsammare och tyngre. Men jag fick lite pepprop av en löpare jag passerade. Han tyckte i alla fall jag var duktig. Det värmde och jag fick lite mer energi att springa nästa intervall. Gick lite lättare för att det "bara" var fyra minuter. Den sista 2:an betade jag av i bara farten.
Nu var huvudet lite mer positiv. Sista långa intervallen. Sex minuter. På't igen ba. Kunde kriga mig iväg och bort. Yes! Äntligen var den varianten slut. På nästkommande fyra hände en incident som gjorde att jag stannade av för en sekund eller två innan jag kunde sätta fart igen. Lite störande och det tog en 15, 20 sekunder innan jag kunde släppa det. Pinnade på och sprang om folk som jag mött på vägen ut mot Stadshuset. Det är gött att springa om. En ynka, kort intervall kvar. Försökte ligga högt i steget och se ut som en vinnare. Jag vet inte om jag lyckades men jag gjorde ett försök.
Joggen hem gick inte fort. Det var sirap i benen. Överlag så är jag nöjd, utom med mitten-sexan som gick mindre bra men ansträngningen var där den skulle. Kontrollerat jobbigt.
Dock vet jag inte om jag har utvecklats. Jag kanske står still eller så tittar jag på fel siffror och tider. Jag ska nog helt enkelt inte titta för mycket på det förgångna utan leva i nuet och göra det bästa av det jag har just nu. Ja så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar