tisdag 9 februari 2010

Stockben och hare

Hade bestämt träff med Sub40-Mattias. Det var dags för veckans första intervallpass.

3 serier med 6-4-2 minuter med respektive 90-60-60 sekunders vila mellan. Platsen för dramat var bestämt till Månzabanan med förlängning.

Redan under uppvärmningen kändes det tungt och benen var inte med idag. Det kan ha berott på att jag körde lite styrka i morse men det är egentligen inget att nämna. Har jag varit så dum att jag körde rumpstyrka samma dag som intervaller får jag svälja det och inte gnälla.

Första serien var bara att sparka igång. Inget att be för.
Jag lät Mattias stuffa iväg då han är starkare och ska ligga en 10 sekunder före per kilometer. Man jag hade honom före som en fyrbåk att följa och peppas av. Jag försökte hålla ihop tekniken och att flyta ovan på snön.

Det gick ganska så bra och jag låg hyfsat på plan (analys av farten kom efter passet) och pulsen låg där den skulle (nu under vintern har jag bara kört på puls och struntat i farten. Den säger ändå inget)

Den mellanlånga intervallen gick likasamma som den långa. Började kännas i benen. Lite småsyrig så där. Jag härdade ut på den korta och valde sen att gå ner lite i fart.

Eller rättare sagt, kroppen valde åt mig idag att gå ner. Jag hade inte riktigt skalle att kriga.

Jag tappade lite på lång- och mellanintervallen men shapade upp farten på den korta under serie två.

Den sista serien gick ungefär som den andra men där lyckades jag klämma till med den snabbaste korta.

Jag berättade för Mattias att vår sista tvåa skulle gå på Premiärmilens upplopp och att det var dags att visualisera vår, kortbrallor, linne, sol, tävling och 39:XX.

Mattias rejsade iväg som ett jehu och kom på 39:23. Jag nöjde mig med 39:45.

Nerjoggen var en trött historia från min sida och jag var mycket glad över att Mattias hade tid att springa med mig. Hade jag sprungit själv hade jag nog vikt ner mig totalt och lagt mig i en snödriva i närheten av Stora Skuggan.

Men jag känner mig tillfreds med passet. Inget tipptopp-pass men absolut helt okej.

En galen bild från annat träningstillfälle

10 kommentarer:

  1. Men vad ger din inte att träna med andra liksom! Ger lite extra styrka helt klart! Snygga 39.45 ;) Premiärmilen får gärna stava 44.XX för mig.

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt pass. Jag måste nog se till att springa mitt intervall pass med draghjälp snart. Skulle vara intressant att se om det är lättare att hålla tempo.

    Ska bli jättespännande att följa dig på Premiärmilen, tror det kommer gå superbra, du är så jäkla fokuserad!!

    SvaraRadera
  3. Galen bild = årets understatement. Tack för ett bra pass, jag tror du är sub 39:45 som du sprang idag, speciellt sista 2an.

    SvaraRadera
  4. Man kan inte se annat än smått galen ut med pannlampa på! :-)
    Bra jobbat!!!!!
    Jag visualiserar vår, kortbrallor, linne, sol, solisar minus tävling och dit är det bara 6 veckor!!!!!!!
    YES!!!!

    SvaraRadera
  5. Miranda: Just intervaller är det skönt att ha sällskap tycker jag. Jag pressar mig mer då och är inte lika vek.
    44:xx...jag tror inte på den siffran. (jag tror den är för fegt satt):-)

    SvaraRadera
  6. Carina: Kan varmt rekommendera sällskap. Försök hitta någon som är jämn eller en aning snabbare. Det kommer underlätta för dig.
    Tack! Jag hoppas hålla fokus ända in.

    SvaraRadera
  7. Mattias: Jag lovar att ta med kameran och ta en jäkla massa snygga bilder på oss :-)

    SvaraRadera
  8. Maria: Och en paraplydrink!!!! :-)

    SvaraRadera
  9. Bra jobbat, du är grym! Jag ska ta tag i den där milen sen...

    SvaraRadera
  10. Petra: Tack! Du har all tid i världen, unga kvinna. :-)

    SvaraRadera