I just can't get enough

Långa intervaller idag. Jättelånga. Sprang på löpbandet då Sub40-Mattias är på sportlov och jag ville ha koll på farten. Jag behöver bli bekväm i högre farter och lita på mig själv och min förmåga.

Vis av erfarenhet så tejpade jag under vänster fotsula så att inte eventuell blåsa skulle skapas.



Helt utan sällskap var jag inte. Jag hade David Gahan, Martin Gore och Andrew Fletcher i lurarna och de fyllde hela mitt huvud.

Den första intervallen var 20 minuter lång och skulle gå så snabbt jag bara kunde. Jag valde att köra på 15 kilometer i timmen. Det kändes helt okej men efter cirka halva tiden började det komma lite spöken i huvudet. Som tur var kom följande låt men den underbara textraden:

"Will you take the pain
I will give to you
Again and again
And will you return it..."



Det ingjöt mod i mig och jag kunde fortsätta. Det var väldigt skönt att komma till 20 minuter och få jogga under 3 innan nästa satte igång.

Nu var det bara hälften. 10 minuter av jobbig löpning. Jag började få flyt. Det kändes bra. Jag höjde ett snäpp på hastigheten och hamnade på 3:58 minuter per kilometer. Den sista minuten av intervallen höjde jag ett par snäpp till.

Jag är på rätt spår. Jag känner mig stark.



Joggar en stund (2 minuter) innan den sista intervallen på 5 minuter. Jag känner mig stursk. Ökar upp farten till 3:55. Det känns som om jag flyger fram. Även här höjer jag den sista minuten, till 16 kilometer per timme. Jag tror det är ungefär 3:45 minuter per kilometer.

Trött och glad joggar jag ner efter några minuters pustande. Fick beröm för min fart av en kille som väntade på löpbandet. Sådant stärker.