Att springa långt och länge är något jag provat på och gjort en hel massa och det är inte främmande för mig.
Det som däremot imponerar på mig, som facinerar är att springa en kort sträcka hiskeligt fort.
Att kunna vara explosiv och fånga hela kraften som finns i en kropp och omvandla den till rörelseenergi under en kort stund. Att lyckas få den samlade kraften framåt, det är läckert.
Det känns oövervinnerligt för mig. Och det är nog det som får mig att bli imponerad.
Men du är ju SNABB!!! Känner igen, jag läste någonstans häromdagen om att fastna i "Gubbtempot" strax över tröskelfart och oj vad jag känner igen mig. Nu kanske mitt gubbtempo runt 4:30-4:40 är ganska snabbt men oj vilken skillnad det blir att bara höja farten 15 sekunder/km. Er sub40-träning vore verkligen något för mig!
SvaraRaderaJag imponeras nog mest just nu av dem som orkar springa även ganska långt i hiskeligt snabbt tempo! Trevlig helg!
Staffan: Gubbtempo sammanfaller det samtidigt som risken för gubbvad ökar? :-)
SvaraRaderaSub40-träningen har varit helt fantastisk för mig att ta mig ur "gummtempot". Jag är inte framme än men jag har lyft mig massor.
Det finns många och mycket att imponeras av.
Trevlig helg tillbaka!!
Ha ha, den kopplingen har jag inte gjort innan. Excentriska tåhävningar har hjälpt vaden men inte tempot. Har lovat mig själv att höja intensiteten i vår för att äntligen få lite resultatutveckling. Vi får väl se hur det går och OM det blir vår någon gång.
SvaraRaderaStaffan: Excentriska är helt rätt. Jag gör dessa också (gummvad?) men tyvärr inte allt för ofta.
SvaraRaderaNÄR (vill inte tänka något annat) det blir vår kommer det kännas betydligt lättare att försöka trycka på och träna snabbhet
Kan bara hålla med. Har väldigt svårt att pressa mig till mjölksyragränsen på kortare distanser. Två mil i iskyla är bra mycket lättare!! Men jag borde se till att lära mig springa kort och snabbt också, det skulle verkligen gynna min utveckling!!
SvaraRaderaCarina: Vi får öva, öva, öva :-)
SvaraRadera