Men till min förvåning stod en ny bekantskap där. Alexandra. Löpsugen och intresserad av hur Humlegårdsintervaller skulle gå till.
Vi började med den första delen och joggade runt varvet. Jag förklarade och försökte vara pedagogisk. Viktiga att utgå från sin egna förmåga och springa på sina egna värden. Inspireras av andra och få lite draghjälp men ändå bara tänka på sig själv.
Vi startade den första intervallen. Min plan var att inte ha för hög puls första varvet utan ha lite att plocka på varv två och tre. Det gick hyfsat. Ingen superfart men pulsen var med mig, varv två gick snabbare och pulsen ökade. Började kännas och ut på varv tre var jag tvungen att fokusera för att inte tappa. Pulsen jobbade upp sig på hög och stabil nivå.
Tempo:
Varv 1 - 4:38 minuter per kilometer
Varv 2 - 4:30 minuter per kilometer
Varv 3 - 4:27 minuter per kilometer
Väntade in Alexandra som sprang fint. Första intervallpasset för henne sen december och då börja med ett sådant här grispass. Respekt!
Nu var det dags för alla allér. Totalt blir det 20 backar men det är så tungt att tänka på. Det räcker att tänka 10 varv.
Jag förklarade hur de skulle springas sen satte vi av. Det är luriga intervaller för de första 3-4 varven känns väldigt lätta. Sen, plötsligt händer det. Backarna försöker ta överhanden, försöker dra ner dig i vilaträsket.
Men si, det gick inte idag. Jag var stark. Jag var drottningen av Humlan.
Jag kommer ihåg första gången jag körde dessa intervaller och hur slut jag var. Lika trött idag men ändå med en mer positiv känsla i kroppen. Backarna ser inte lika branta ut, inte lika jobbiga.
Det tar jag med mig från passet.
Tack Alexandra för sällskapet. Det betyder mycket att ha någon i närheten. Det gör inget om man inte är helt jämna, det är peppande i alla fall.
Dagen till ära kompressionsstrumpor. Mina vader vill gå i pension
Ohh ville så gärna vara med men jag fick jobba idag! Trodde jag bara skulle dit och skriva på papper men visade sig bli en hel arbetsdag. Själv invigde jag mina nya DS Trainer med ett snabbpass på ynka 7km.... kul du fick nytt sällskap!!
SvaraRaderaJosa: Låter som ett nytt jobb. Kul och grattis!
SvaraRaderaSnabbpass på 7 km är inte ynka. Bra jobbat.
Skoj att ni blev två i alla fall! Två är ju en grupp :) Du kan räkna med mig efter Prag och en kall pilsner efteråt låter himla nice!! Grymt bra jobbat i modden!
SvaraRaderaPetra: Tack! Var egentligen riktigt bra underlag (ja alltså i vintermått mätt)Härligt!
SvaraRaderaVa häftigt! Måste vara "nya och oväntade löparsällskapsdagen". Kul! Jag hittade en ny löparkompis som körde 10x250m backe idag, samma tidpunk och på samma plats och nästa exakt samma pass som jag. En orienterare, snabb upp och snabb ner. Nästan jämnstarka, bra sparring. Hade aldrig sett tjejen förut och så kommer hon när det är som kallast och blåsigast en helt vanlig misäriskt träningsdag. Heja heja de oväntade löparvännerna!
SvaraRaderaVad bra att du fick sällskap!
SvaraRaderaViktigt att ta med sig dom där känslorna från passen då man känner att:"visst jag var lika trött efter passet men ändå så var det något i passet som gjorde att det kändes "lättare" än förra gången"!
Det visar att man kommit en bit på väg mot sitt mål! Träningen har gett resultat!
Bra jobbat!
Frida: Vilken flax du hade som hittade en i backen. Och ännu roligare att ni kunde sparra varandra. Igår var det så där kul ute. Det drog lite (minst sagt) men efter känns det bra. De där orienterarna är duktiga på backlöpning.
SvaraRaderaMaria: Tack. Känslorna packas ner till Monte G och tas fram om behov finns. Men jag misstänker att bara vara där gör att livet känns lättare. Böcker måste med också. Om inte annat så vi kan köra MAQ :-)
SvaraRadera