tisdag 6 april 2010

All time high

Söndagens distanspass gick bra och jag hade ett ovanligt avslappnat steg som kändes fint. När jag vaknade på måndag morgon och möttes av stora, blöta snöflingor blev inte humöret på topp men jag lät mig inte nedslås.

Styrde Yarisen mot Enhörna och kom fram i alldeles lagom tid innan start. Värmde upp med ett par klubbkompisar och det kändes helt ok i kroppen.

Nervös var jag förstås och på frågan om det var idag ”DET” skulle ske kunde jag lugnande säga att så inte var fallet.

Underlaget var efter omständigheterna bra och det var inte halt eller att det fanns oro till släpp under sulorna. Bara stå på och köra.

Starten gick och jag hade en bra position. Jag försökte hitta det avslappnade steget men det gick så där. Lite spänt och kantigt kändes det. Första kilometern gick på 3:50. Aningen för snabbt men helt okej.

Efter några hundra meter fick jag sällskap av en smurf och han höll samma fart som jag. Jag var lite ego och hakade på hans axel. Vi hade en bra synk med ungefär lika långa steg och andningen funkade också. Låter kanske lite konstigt att dra upp den men mitt taktsinne blir stört om det felar för mycket.

Då kom vi till den första backen. Det var som om luften bokstavligen gick ur mig. Jag kunde inte växla om och trycka på utan jag såg R försvinna i fjärran. Irriterad på mig själv stretade jag på men någon extra växel fanns inte. Jag kom inte upp i den puls jag ska ha på sånna här lopp. Det fanns i-n-g-e-n-t-i-n-g att hämta.

De första fem kilometrarna (första varvet av två) hade en sämre tid än Premiärmilens första dito. Jag var väldigt frustrerad och irriterad. Jag ville bara åka hem. Funderade på att bryta men det skulle inte göra mig gladare. Utan planen var att i alla fall få upp pulsen och göra mitt jobb.

Lyckades inte alls. Ungefär samma puls som varvet innan men farten sjönk med 15 sekunder per kilometer.

Jag kommer inte upp för backarna fast jag använder mig av de tips jag fått från Coach Lisa. Jag fastnar och skulle behöva en truck som förflyttar min lekamen. Det känns verkligen hopplöst.

När det är ungefär 200 meter kvar till mål står LN och peppar. Försöker få till ett par graciösa kliv men nä…det är som förgjort.

I mål på 43:34 och jag tror det är den sämsta tid jag sprungit milen på och det värsta är att jag inte vet vad som är fel. Nu måste en stor analys till och hjälp att komma upp ur diket.

Frustrerad är mitt mellannamn.

9 kommentarer:

  1. Som du själv varit inne på var nog söndagens lite för snabba distanspass boven i dramat, som gjorde att du inte var tillräckligt utvilad. Kanske ska testa nåt i stil med helvila två dagar innan loppet, sen en lätt jogg dagen innan för att vara maximalt utvilad.

    SvaraRadera
  2. Hittar heller ingen annan förklaring än möjligen för lite vila innan, sprang du inte två pass i påskhelgen varav ett progressivt??

    Utan att känna dig men efter att ha läst din blogg ett tag tror jag du har tekniken och medvetenheten om hur du ska springa, det handlar nog mest om att toppa formen till rätt dag, det kommer fler chanser.

    Med hjälp av Nezeril sov jag som en klubbad säl i nio timmar inatt så förkylningen är faktiskt lite lite bättre idag, så pass bra så jag lockas lite av en lågpulsjogg ikväll faktiskt...

    I helgen ska vi till Örebro på innebandycup och det går faktiskt ett millopp där på lördagen...får se om vi får in det i schemat...

    SvaraRadera
  3. medeldist: Tack för din input. Jag får ta och prova olika uppladdningar och se vilken som passar mig bäst. Jag ska även passa mig för män i pastell.

    SvaraRadera
  4. Staffan: Vad skönt att förkylningen är på bättrningsvägen. Ju mer jag övar på att tävla desto bättre borde jag bli på både uppladdning och utförande. Som coachen säger: Tänk inte, bara gör

    SvaraRadera
  5. Även om jag inte alls har nån koll egentligen tror jag att tidigare talare kanske har lite rätt. Nästa gång det dyker upp en pastellman dagarna före ett sub40-försök får du låta honom löpa eller klubba ner honom ;)

    SvaraRadera
  6. Petra: Då skickar jag honom till dig! :-)

    SvaraRadera
  7. Sen är det ju som vi pratat om förut frågan om vilket syfte ett lopp har och vilken förberedelse du gör med nedtrappning/vila etc.

    SvaraRadera
  8. Per: Ja, det har du helt rätt i. Påsksmällen var inte superprioriterad men jag trodde det skulle gå bättre. Full steam ahead!

    SvaraRadera
  9. och dessa träningstävlingar bör ju knappast förberedas då de har ett annat syfte

    SvaraRadera