Krönika från Citytidningen

Orginalet hittas här och är skrivet av Fredrik Backman.

Joggare – det mest vidriga av vårtecken

"Alltså. Jag har egentligen inga problem med att ni är ute och joggar. Spring om ni vill. Spring ihjäl er. (Allra helst.) Men kan ni inte sluta göra en så satans stor grej av det?

Aktiviteten består alltså, konkret, av att promenera jävligt fort. Okej? Och ändå måste det hållas en förbannad föreläsning om det i fikarummet? Herregud. En svartsminkad 14-årig högstadietjej har inte ett andetag på uppmärksamhetsbehovet hos en 35-årig joggare.

Följaktligen kan de därför givetvis inte hålla sig i löpspåren (där ser ju ingen en), så nu ska varenda trottoar i hela stan invaderas av de här spandexklädda dårarna med astmaandning och vägägarkomplex större än småbarnsmammor i en ny suv. De är värre än de förbannade cyklisterna.

Vid varenda rödljus står de i horder och hoppar upp och ner som kissnödiga bokstavskombinationer och kollar på digitalklockor stora som brunnslock och suckar irriterat. Varför flyttar sig inte världen? Va? De är ju faktiskt ute och s-p-r-i-n-g-e-r här.

Det intressanta är att alla joggare hävdar att de inte gör det här av fåfänga, utan för att ”det är så skönt att bara få komma ut i naturen och tömma huvudet”. För det första: Vi är många som önskar att ni skulle tömma huvudet. Med något Bofors-tillverkat, allra helst. För det andra: Vet ni var det finns skitmycket natur? I skogen! Vad gör ni mitt i stan?

Och vad är grejen med kläderna? Måste man kränga på sig kroppsstrumpa i storlek 12-årig rumänsk gymnast bara för att man ska ut och springa? Allvarligt? Man måste klä ut sig till OS-laget i rodel? Är det för att minska det enorma luftmotstånd som ni skapar när ni stapplar fram i elva kilometer i timmen? No offense, men ni är inte direkt en Lamborghini Murcielago, om man säger så. Ni får bara det distinkta utseendet i midjepartiet av ett glasspaket som någon smält och sedan fryst igen.

Precis lika irriterande är den offentliga stretchningen. Kom igen. Du har inte direkt bestigit K2. Du behöver inte fläka upp dig i gynekologstolsställning över hela gatan bara för att bevisa för grannarna att du har motionerat.

Men allra värst är klassificeringen. Joggarna vill inte bli kallade ”joggare”. De vill bli kallade ”löpare”. (Lite som 17-åringar i Thailand som inte vill bli kallade ”turister” utan ”backpackers”.)

Håll käften. Kenyaner som springer tolv mil till skolan barfota i 150 graders värme utan att bli svettiga är löpare. Ni andra är joggare. Lär er leva med det.

Och håll er i skogen. För helvete.

Det är skitsvårt att få loss spandex från stötfångaren."

Jag skrattade högt på kontoret så att kollegorna kom in och undrade vad som hänt.