måndag 10 maj 2010

Krönika från Citytidningen

Orginalet hittas här och är skrivet av Fredrik Backman.

Joggare – det mest vidriga av vårtecken

"Alltså. Jag har egentligen inga problem med att ni är ute och joggar. Spring om ni vill. Spring ihjäl er. (Allra helst.) Men kan ni inte sluta göra en så satans stor grej av det?

Aktiviteten består alltså, konkret, av att promenera jävligt fort. Okej? Och ändå måste det hållas en förbannad föreläsning om det i fikarummet? Herregud. En svartsminkad 14-årig högstadietjej har inte ett andetag på uppmärksamhetsbehovet hos en 35-årig joggare.

Följaktligen kan de därför givetvis inte hålla sig i löpspåren (där ser ju ingen en), så nu ska varenda trottoar i hela stan invaderas av de här spandexklädda dårarna med astmaandning och vägägarkomplex större än småbarnsmammor i en ny suv. De är värre än de förbannade cyklisterna.

Vid varenda rödljus står de i horder och hoppar upp och ner som kissnödiga bokstavskombinationer och kollar på digitalklockor stora som brunnslock och suckar irriterat. Varför flyttar sig inte världen? Va? De är ju faktiskt ute och s-p-r-i-n-g-e-r här.

Det intressanta är att alla joggare hävdar att de inte gör det här av fåfänga, utan för att ”det är så skönt att bara få komma ut i naturen och tömma huvudet”. För det första: Vi är många som önskar att ni skulle tömma huvudet. Med något Bofors-tillverkat, allra helst. För det andra: Vet ni var det finns skitmycket natur? I skogen! Vad gör ni mitt i stan?

Och vad är grejen med kläderna? Måste man kränga på sig kroppsstrumpa i storlek 12-årig rumänsk gymnast bara för att man ska ut och springa? Allvarligt? Man måste klä ut sig till OS-laget i rodel? Är det för att minska det enorma luftmotstånd som ni skapar när ni stapplar fram i elva kilometer i timmen? No offense, men ni är inte direkt en Lamborghini Murcielago, om man säger så. Ni får bara det distinkta utseendet i midjepartiet av ett glasspaket som någon smält och sedan fryst igen.

Precis lika irriterande är den offentliga stretchningen. Kom igen. Du har inte direkt bestigit K2. Du behöver inte fläka upp dig i gynekologstolsställning över hela gatan bara för att bevisa för grannarna att du har motionerat.

Men allra värst är klassificeringen. Joggarna vill inte bli kallade ”joggare”. De vill bli kallade ”löpare”. (Lite som 17-åringar i Thailand som inte vill bli kallade ”turister” utan ”backpackers”.)

Håll käften. Kenyaner som springer tolv mil till skolan barfota i 150 graders värme utan att bli svettiga är löpare. Ni andra är joggare. Lär er leva med det.

Och håll er i skogen. För helvete.

Det är skitsvårt att få loss spandex från stötfångaren."

Jag skrattade högt på kontoret så att kollegorna kom in och undrade vad som hänt.

26 kommentarer:

  1. Haha! Den var bra :)

    /medeldist - ej bloggjoggare.

    SvaraRadera
  2. Men det är ju sant :-) Igår sprang LK och jag ett milspår med stenar och rötter och såg inte till en enda joggare/löpare.

    SvaraRadera
  3. Hahahaha så jäkla bra! :)

    SvaraRadera
  4. Hahaha!! Tur jag är ensam på jobbet idag så jag kunde skratta ifred... :)

    SvaraRadera
  5. Men fantastiskt roligt!!!
    Tack för att du gjorde min dag!

    SvaraRadera
  6. Ha ha!!! Riktigt riktigt bra!!!!

    SvaraRadera
  7. Frågan är om det är roligt för att jag har självdistans eller om jag garvar för att jag tycker att jag borde ha självdistans.

    Men jag garvar. Högt!
    /Rolle

    SvaraRadera
  8. medeldist: tartanbloggare? :-)

    SvaraRadera
  9. Leif: Jo, jag håller med. Väldigt få löpare i skogen. Eller beror på var. I Hellas är det många ute, både i spåren och OBT.

    SvaraRadera
  10. Andréa: Tydligen har han som skrivit krönikan fått en massa arga mail på grund av den. Underbart med människor utan självdistans
    /Hon med smält glasspaket runt midjan. :-)

    SvaraRadera
  11. Tolla: Så lite, så. Kred till Sub40-Mattias som tipsade om denna.

    SvaraRadera
  12. Staffan: Sånna är vi. Studsande bokstavskombinationer :-)

    SvaraRadera
  13. Rolle: Spelar nog ingen roll. Huvudsaken skrattet kommer. Då blir du gammal

    SvaraRadera
  14. Ja, varför ska man tvunget ut och springa på våren för? Och varför duger inte kläder i poplin längre?

    SvaraRadera
  15. Hihihi - känner igen varje liten del. Undrar om det är därför som skogen har börjat att locka mer och mer :)

    SvaraRadera
  16. Helt otroligt skön krönika!

    SvaraRadera
  17. Grymt välformulerat och jag känner mig tillintegjord av träffsäkerheten (förutom att jag av ren lättje inte stretchar nåt vidare)
    /Joey

    SvaraRadera
  18. Erik: Alldeles för lite poplin nu för tiden. Annat var det förr!

    SvaraRadera
  19. Marie är mitt namn: I skogen kan man även hoppa och skutta som man vill utan att bli kallad kissnödig :-)

    SvaraRadera
  20. hehe, den var riktigt bra!! Älska skogen och lugnet!!!

    SvaraRadera
  21. Sofia: Kan bara hålla med :-)

    SvaraRadera
  22. Joey: Det är alltid sunt att kunna skratta åt sig själv :-)

    SvaraRadera
  23. Karin tri RW: Kan bara hålla med :-)

    SvaraRadera
  24. Carina: I skogen kan ingen höra dig skrika ;-) Skogen har allt (utom rödlyse)

    SvaraRadera