Veckans intervallpass

Förra veckan innehöll bara ett intervall pass då coachen och jag tyckte att mina ben var för slitna efter tre tuffa pass/tävlingar på 6 dagar.

Jag passade på att köra passet på Lidingöloppets sista mil då maken skulle köra distanspass där.

Tyvärr hade jag glömt mitt pulsband så jag fick gå mer på känlsa. Jag skulle absolut kunna köra på fart men det kan bli missvisande då det är ganska så kuperat. Sista milen är väldigt snäll men dock finns det lite toppar och dalar.

Så känslan för dagen fick bli flåsa så att jag skulle kunnat väcka upp döda.

Vi började med en kort uppvärmning på 7 minuter innan jag körde igång. Att börja med Grönsta backen är allt annat än angenämt men det är bara att försöka göra det bästa av situationen. Strax efter Pulsbacken var det dags att öka farten under 10 minuter.

Försökte köra klokt och inte bränna allt krut på en gång. Men ändå inte mesa utan jobba på både uppför och utför. Jag kom ända förbi Kyttingeviken (Norra Sticklinge) innan de 10 minuterna hade passerat. 2 minuter gåvila bakåt i löpriktningen för att vinna några extra meter. Jag hade ingen lust att varvet skulle ta slut innan träningen var över.

Det kändes bra i kroppen och jag flåsade sås om jag skulle. P kom ikapp och fick ett försprång på någon minut.

Sen var det dags för intervall två som skulle köras under 6 minuter. Jag satte av och efter ett par minuter så inser jag att Abborrbacken kommer ingå i dessa minuter.

Ja, men hurra. Vad kul. Verkligen.

Och precis hela backen lyckades jag få in. Benen stumma, syra upp till öronen, trött. Sprang om maken men han kom snabbt i kapp. Vilade i 90 sekunder och sen skulle jag bara i väg 2 minuter. Ingen tid alls. Och jag fick utförslöpa en bra bit. Skönt men ändå aktivt och inte vilsamt alls.

Hade kommit till Södra Sticklinge utan att komma ikapp P. Jäklar, nu har jag att jaga. Gåvilade i 90 sekunder innan nästa set skulle börja med 10 minuter. Såg en hök under vilan och de är ju inte direkt ljudliga av sig. Glider fram genom luften.

Resten av banan är nu verkligen snäll med ett par små backar men annars väldigt platt och fint. Jag kunde mörsa på i god fart och benen var med mig. Jag fick denna gång Golfbanebacken (Karins backe?)som en trevlig avslutning. Jag kom i kapp P och fick lite blodad tand. Nu skulle här springas.

2 minuter går fort ibland men nu var det ju nära. Knappa 2 kilometer till mål. Skulle sträckan räcka? Intervall 2 i andra set började och jag körde för allt var tygeln höll. Jobbigt, jobbigt men jag grisade upp för backen vid vattentornet. Kom fram ett par hundra meter efter 1 km-skylten.

Nästan i mål. Lite vila sen slutspurt i utförsbacke. Det var bara att låta benen pinna på och hålla ordning på fötterna. Lite mesig sista intervall men det kändes helt okej. Det hade varit en del upp och ner innan.

En mikroskopisk nerjogg på 39 sekunder.

Ytterligare en bild från LL-07. På bilden är min ciceron Joey med. Notera våra fina Team-buffar. Väldigt passande med badande kor.