Spottar i nävarna

Igår var det Sommarspelen och 5000 meter på Stadion. Härlig sommarkväll med värme och sol.

Jag började kvällen med att vifta med flaggor vid längdhoppsgropen och rodda ihop den delen. Det gick bra och jag hade kul.

Starten skulle gå 20:50 men blev ungefär 40 minuter fel på grund av tekniska fel. Det är sådant som händer och det är lika för alla.

Jag var väldigt nervös men fick pep av Coach Lisa och Sub40-Joachim innan start. Det är 5 år sedan jag sprang en bantävling sedan och jag hade inte full koll på hur proceduren är. Det är tur att det finns funktionärer och snälla medlöpare.

Nåväl, skottet brann av och vi rörde på oss. Trångt som värsta marastarten men det var bara att försöka ta för mig. Jag körde på och såg efter 200 meter att jag sprang aningen för fort men kom in i tempot. Jag låg bakom Charlotta och hade det bra där. Allt kändes fint i kroppen, steget lätt och farten kändes helt okej.

Första kilometern sprang jag på 3:55 minuter/kilometer. Fortsatte på kilometer två. Klev om Charlotta för att det kändes bra och gick upp och drog. Det skulle jag nog inte ha gjort för bara några varv efter ville kroppen inte vara med. Den var inte syratrött utan bara matt. Och det fanns ingen extra växel att lägga i.

Kilometer två sprang jag på 3:59. Och nu hasade jag verkligen runt. Jag hade bryttankar i stort sett hela tiden men jag lyckades vända tankarna till att det i alla fall skulle bli ett bra träningspass. Att träna på att tävla hjälper mig en hel del och att få 5 kilometer snabbdistans bara så där är inte fy skam.

Kilometer tre på 4:08 minuter per kilometer. Två kilometer kvar och jag försökte samla ihop den lilla spillra som fanns kvar av mig. Charlotta hade försvunnit i fjärran och jag hade inte orken att hänga på när hon tuffade på.

Näst sista kilometern hamnade på 4:11 och jag hade verkligen tappat sugen då. men när det återstod en kilometer försökte jag spotta upp mig och lätta på fötterna en smula så den hamnade på 4:06 minuter per kilometer. Ett litet uppsving om inte annat.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att denna tävling gick sämre än senaste banpasset på 5 kilometer. Det passet körde jag på 20:17 och hade en helt annan känsla i kroppen. Jag borde ha kunnat samla ihop mig, speciellt med tanke på att jag hade helt sanslös uppbakcning med Coach Lisa, Rubin och Clarence som hejade, peppade och beodrade. Det är inte varje dag som supporten är i den kalibern och jag känner att jag borde ha nyttjat den mer.

Slutiden ligger runt 20:20 och är dock ett pers men riktigt nöjd är jag inte.

Jag spottar i nävarna och tar tag i träningen seriöst nu om det ska bli något. En förklaring till sista meningen är att jag inte kännt som att jag fokuserat 100 procent på träningen utan det har varit mycket annat som figurerat i min hjärna men nu ska jag tillbaka till fokuset.