Roslagsnatta

Hur gick det då igår med mina mål att hålla ihop även efter 3 kilometer och att träna på klungkörning?

Som vanligt väldigt nervös innan men försökte att ta det lungt och prata med föräldrarna, som var på plats. Jätteskoj att ha supporters längs banan.

Uppvärmningen kändes tung och steget var väldigt stolpigt. Jag hoppades att det skulle släppa och att det bara var min skalle som spelade mig ett spratt.

Banan verkade ganska så platt och gick i en slags åtta eller två öglor, där den första öglan sprangs två gånger.

Det var många duktiga på plats och som jag tror är mer specialister på kortare distanser än vad jag var så min plan var bara att uppfylla mina mål och att strunta helt klart i placeringar och så vidare.

Starten gick i den vackra sommarkvällen och som vanligt blir det en tjurrusning. Jag försökte hålla mig kall och inte få för mig att öppna i för snabbt tempo utan hålla mig runt 4 minuter per kilometer. I ett kort ögonblick hade jag rygg på Dace Landström från Vallentuna men hon var alldeles för snabb för mig och det skulle bara bli pannkaka idag om jag försökte hålla hennes rygg.

Men strax kom två tjejer upp vid min sida och denna gång skulle jag inte släppa. Det var en tjej från Vallentuna och en från Rånäs (reservation). Och jag la mig bakom dessa två en stund. I en liten knix upp vägrade jag att ge upp utan visualiserade grusvarvsbacken från i tisdags. Det gick faktiskt hyfsat och jag var fortfarande med. Den första kilometern gick på 3:50.

Sen var det en vändning och vi var tillbaka mot målområdet som vi bara snuddade vid innan vi fortsatte in i ögla två. Här, under kilometer två blev det en lucka men då kom jag på vad coach Lisa sagt. Spring i kapp och sen lägg dig på rulle. Du kommer inte att bli för sliten av det. Sagt och gjort, sprang ikapp och ja, Lisa har rätt. Det var lite jobbigt just under själva "rycket" men sen var det bara att glida med.

Kilometer två gick på 4:02.

Jag var tillbaka hos tjejerna. Nu kom den enda egentliga backen på banan och det gick väldigt fint. Trampade på och hade grusvarvsbacken på näthinnan och Lisas ord "Spring bra i backen, det som händer sen får bli vad det blir".

Den lilla trion sprang om ett par tjejer här (och killar men de räknas inte) och det kändes helt okej. Jag gick upp och drog en stund efter backen och jobbade på. Denna kilometer gick på 4:14 så det var en aning för långsamt ändå. Men jag höll ihop den tredje kilometern och jag hade min lilla grupp att jobba med.

Tillbaka till målområdet och ut på den första öglan igen. Supportergruppen med föräldrar och make stod strategiskt så att de såg mig 3 gånger. Bra hejande och lite fotande. Men jag sprang tydligen inte snyggt. Maken sa efter att redan på väg ut på slinga två såg jag väldigt tung och trött ut och att han trodde tiden var vädligt dålig och att jag skulle klappa igenom. Nåja, jag kan inte vara snygg jämt men intressant att det ser lika ut som det kändes. En tung kropp helt enkelt.

I början av Socitetsparken kom Vallentunatjejen upp och drog. Rånäs låg axel mot axel med mig. Än så länge var vi tillsammans.

Nu var det bara 2 kilometer kvar och jag hade klarat det första målet. Bara att bita mig fast i Vallentuna och jobba med benen. Det var jobbigt, det var slitigt och pulsen var uppe på knappa 95% av min maxpuls. Nu strax var det dags för den lilla lutningen uppför och en kilometer kvar. Jag hade inte spruttet i benen så kilometer 4hamnade på 4:10.

Jobba, jobba, jobba gick om i utförsbacken ner mot Piren och trampade på. Försökte öka och få till en bra avslutning. Tjejerna hängde inte på och jag kämpade själv den sista biten. Vallentuna kom ikapp när det var säg 300 meter kvar och spurtade kalasfint om och jag hade absolut inget kvar att ge. Hatten av och en sluttid på 20:26 (egen klocka). Jag är ändå nöjd då mina båda mål uppfylldes. Sen kanske tiden inte riktigt speglar min träningsförmåga men bättre än så här är jag inte just nu.

Mer att jobba på och för varje tävling kommer jag lite närmare målet.