onsdag 6 oktober 2010

Skogslöpning

Igår på lunchen sprang jag med ett par kollegor. Jag hade lovat att visa lite skogslöpningsstigar de kunde köra på för att variera sig.

En skön dag och det var skönt för kroppen att springa på stigar och känna höstdofter. Min häldjävel kändes dock lite mer än vanligt men det var också lite mer kuperat än vad den är van vid. Dock ingen ko på isen.

Vi körde i lungt och sansat tempo och övade på att sätta fötterna rätt och träna bålstabilitet med hjälp av det ojämna underlaget.

När vi kom ut på grusvägen igen ökade vi farten något. Och fortsatte så tills det var en kilometer kvar. Då föreslog jag en liten högre växel bara för att testa. Det gick väldigt bra. De var inte så pratsamma just då men de kämpade väl och kom upp i en bra fart. Vi var och snuddade vid 4 minuter per kilometer under en kort period innan de la sig ner och dog.

Det var ju inte meningen att döda mina adepter men det gick att skaka liv i dem efter en stund.

En av adepterna

6 kommentarer:

  1. Man blir ju inte så pratsam i 4min tempo. Jag testade idag, det blev mest flås.

    SvaraRadera
  2. Och vem har adepten dödat och tryckt in i den mystiska metallröret?

    SvaraRadera
  3. haha, härligt!! kör hårt med dina adepter!! Skönt att läsa att du kunde dra på lite och att hälen höll sig i schack. Ser såååå fram mot att få köra intervaller med dig när vi båda är på banan igen!!

    SvaraRadera
  4. Anna: Ja, det blir ju det. Frustande och stånkande på toppen av det :-)

    SvaraRadera
  5. Carina: Ja, vi bara måste få till det där passet. Nu får vi skynda på rehabbandet

    SvaraRadera