Kände ändå att jag vill köra det pass jag planerat igår så imorse snörade jag på mig skorna och gav mig av.
Stockholm låg ganska så öde. Det var snöplogarna och industriarbetarna som var uppe med mig. Vägarna låg platta, nyskottade och hårda, innan de rivits upp av morgontrötta flanörer.
Det var stilla i luften och ingen snö som föll från skyn. Mina steg knarrade när jag lufsade framåt. Planen var att köra ett distanspass rätt upp och ner och inte komma över 80 procent av min maxpuls.
När jag rundat DN-skrapan och letat mig ner mot Mälaren var det nästan magiskt. Jag hade tur då parkbelysningen var trasig och det ledljus jag hade kom från staden runt om kring som reflekterade i snön. Då var livet härligt att leva!
Jag kom hem med kyliga ben och rimfrost i håret efter dryga 30 minuter och snittfarten blev 5:35 minuter per kilometer.
Låter som helt perfekt att byta dag på passet med tanke på vädret igår! En magisk morgon såhär i december är bara att njuta av!
SvaraRaderaMaria: Kändes så rätt! Är glad idag att jag har vilodag. Lite för kallt för mig känns det som.
SvaraRadera