Först 3 kilometer (eller rättare sagt 3 varv) runt Humlegården som ska gå progressivt till strax över tröskel. Igår körde vi upp till tröskel.
På det lägger man till valfritt antal allélöpningar upp mot Karlavägen respektive Engelbrektsgatan. Det ser inte mycket ut för världen på pappret.
Men det gör ont. Härligt, svettigt, underbart ont. Det blir lycka i kroppen. Lägg sen till att det kryllade av klubbkamrater runt i kring så att jag blev alldeles yr i bollen.
Känslan i kroppen var bra. Jag betade av ben, efter ben och tänkte genomgående på tekniken även om den blev lite slugerlik på slutet. Andningen jobbade på högtryck och det fina i kråksången är att pulsen hinner inte gå ner allt för mycket mellan då joggen ner ska gå i hyfsat tempo. Här erkänner jag lite att jag fuskade en aning och kanske vilade lite för mycket.
Men jag hoppas få göra om detta om några veckor.
Totalt blev det 12 kilometer och strax över timmen i träningstid. Hur varje varv gick vet jag inte då klockan hade fullt i minnet. Dags att rensa helt klart!
Åh! Att läsa sånt här gör inte min abstinens mindre driekt.. Men du är väl värd att äntligen kunna köra på för fullt!!
SvaraRaderaRoligt svettigt pass!! Köra kvalitetsträning i Hum hum hum humlegården!! Roligt!
SvaraRaderaSer fram mot att se dig en tisdag med Running Sweden!!
Andréa: Snart så kan du oxå Humla lite. :-)
SvaraRaderaCarina: Ja det känns lite speciellt att springa intervaller mitt i stan :-)
SvaraRadera