Det blev 3x10 minuter i 4:40 minuter per kilometer-fart. Det var samma fart som förra gången jag körde ett liknande pass. Då var jag trött efter det men idag kändes det ganska så uthärdligt. Till och med så uthärdligt att jag bestämde mig för att köra 2 stycken till intervaller men då bara 1 kilometer långa och med en fart på 4:30.
Då hände det något i kroppen och framför allt i huvudet. Jag fick ett flyt, jag blev alldeles avslappnad och harmonisk. Det flöt bara på. Jag skulle kunna ha fortsatt några intervaller till men jag beslöt mig för att avbryta efter så många jag bestämt mig för innan.
För att behålla känslan. För att ha en positiv känsla i kroppen.
Imorgon ska tolvangruppen köra ett av mina favoritpass som Lisa Blommé lärde mig. Men då är jag i Sätra och ska vara funktionär på Vinthundsvintern. Kom dit och spring lite, vetja!
Vad roligt att det kändes så bra! Ban brukar annars ha en tendens att helt förstöra självförtroendet, iaf för mig :)
SvaraRaderaHärligt, du är verkligen på väg tillbaka igen!
SvaraRaderaAndréa: Ja, det kändes fint. Om det inte var så förbenat tråkigt skulle jag kunna trivas på band.
SvaraRaderaCarina: Nu ska vi inte ropa hej än men självförtroendet är inte lika stukat längre :-)
SvaraRadera