tisdag 8 mars 2011

Omkastad vecka

De som följt mig ett tag vet att jag vanligtvis kör kvalitetspass på tisdagar och torsdagar men denna vecka ska jag vara mer av instruktör på kvällens pass än deltagare så jag la in ett eget pass på måndagkvällen.

För att inte krångla för mycket körde jag ett ”rakt upp och ner-pass” med 10 stycken 2 minuters intervaller och joggvila mellan.

Benen kändes helt okej under uppvärmningen och jag fick till en bra progressivitet men jag glömde stegringsloppen på slutet.

Vid starten på min tusing på Kungsholmsstrand startade jag första intervallen. Här kändes det att jag inte blåst ur benen innan. Lite kantigt och knöligt. Jag hade en dröm om att intervallerna skulle gå i 4-fart och att jag därmed skulle komma 500 meter. Det var en jämn och fin sifferkombination.

Och sen en liten jogg på det innan det var dags för nästa. Som nästan alltid så undrar jag under andra och tredje intervallen hur jag kommer orka detta. Kroppen är inte helt med i matchen och det känns som att det är oändligt många kvar att köra.

Men på något konstigt vis betar jag av en efter en och jag försöker verkligen att vara här och nu i varje intervall. Att fokusera på just det jag håller på med. Jag försöker jobba med steget och få tekniken att sitta. Dels har jag något att fokusera på och dels så går det åt mindre energi för samma jobb.

När jag kommit fram till Norrmälarstrand kom motvinden. Jag var förberedd på att den skulle uppenbara sig just där (hade kollat på flaggorna hemmavid innan avfärd). Men jag krigade på bra och försökte ignorera att farten bedarrade. Nu var det bara ansträngningen som gällde. Det var den som var viktig i sammanhanget. Att det skilde cirka 10-20 sekunder åt ena hållet jämfört med andra var inte relevant.

Tillslut hade jag avverkat mina 10 intervaller och 20 minuter av hög fart. Tyvärr kom jag inte upp tillräckligt fort till arbetspuls så det blev bara 10 minuter där pulsen var där den skulle. Nåja, svårt när det är korta intervaller. Får köra 4 minuters varianter en annan dag för att vänja kroppen vid hög belastning under längre tid. Nästa gång, kanske redan på torsdag.

Hemvägen var en plåga. Jag var trött. Riktigt trött så passet var ett bra pass. Det tog där det skulle.

Jamen tiderna då? Jo det var allt från 3:46 till 4:12 minuter per kilometer. Lika svajigt som vinden.

2 kommentarer:

  1. Älskar trötthetskänslan efter ett bra träningspass. Bra jobbat!!

    SvaraRadera
  2. Runningskirts-Suzanne: Tack! Ja det är något visst med den tröttheten. En nöjd trötthet.

    SvaraRadera