Det som blev annorlunda var att jag hade glömt min klocka. Jag skulle springa i blindo. Som tur var inte ensam utan jag hade dussingruppen med mig. Och den är så bra, för att vi är jämna.
Planen för kvällen var att haka på Leif. Bita mig fast i hans axel (bildligt) och grisa till sista svettdroppen.
Nu blev det inte riktigt så.
Vid startplatsen för intervallerna väntade en överraskning i form av Sub40-Mattias. Det var hans första kvalitetspass efter sin skada så han skulle ta det lugnt. Sa han.
Intervallpasset var upplagt som en stege med 1-2-3 kilometer på varandra, där vilan var 60 sekunder joggvila respektive 60 sekunder stå/gåvila. Jag var orolig för mina vader som inte varit med i matchen den sista veckan. Det kunde gå men det kunde lika gärna sluta i tårar i ett dike vid Lilla Skuggans gård.
Första intervallen kändes stabil. Jag gick på känsla och lyckades dra iväg själv med Mattias i hasorna. Joggade tillsammans och sen körde vi de två återstående axel mot axel.
Det var riktigt kul att träna ihop igen. Det funkade kalasbra och vi hade ett bra flyt. Jag kände mig lätt i steget och jag låg högt upp med bra tryck. Andningen var med och det var en riktigt skön känsla att bara ligga med. Inte tänka tid, fart eller puls. Jag skulle ta mig från punkt A till punkt B på bästa sätt utan att krascha.
Sista och längsta intervallen var tuff. Det började kännas lite i vaderna men jag försökte tänka bort det onda. Lyckades med det men det onda i kombination med trötthet gjorde att jag tappade Mattias när det var 200 meter kvar. Men jag försökte att jobba mig ikapp. Måste jobba på svagheten. Upploppet. Jag är för kass på det. Tänka bort det onda, tänka bort det som varit. Här och nu!
Kom tillslut i mål ett par tre sekunder bakom Mattias. Mycket nöjd med insatsen och att springa utan klocka tänker jag göra nu och då. Det var vad jag behövde för att den mentala spärren skulle släppa och kontrollbehovet.
Får symbolisera ståvila
Va?! Finns det fler Leif? Men kanske inte Leif_A
SvaraRaderaLeif_A: Det finns många Leif men bara en Leif_A
SvaraRaderaMin första tanke när jag läste det här var att löpa utan klocka är som att spela utan noter. Man försöker släppa kontrollen och fokusera mer på känslan.
SvaraRaderaJim: Ja, det låter ganska så lika på ett sätt. Det är en frihetskänsla och precis som du säger, kontrollsläpp!
SvaraRadera