Tröskel fick stänga veckan

Veckan som gick var en bra vecka. Till och med en riktigt bra vecka. En sån där vecka som ger en nöjdhet i själen och en tillfredställelse i kroppen.

Och det var en tung träningsvecka som gav mersmak. Det var länge sedan jag var över 80 kilometer på en vecka. Och fortfarande känner jag mig löpsugen.

Det pass jag är extra nöjd med är faktiskt gårdagens långa tröskelintervaller. De påbörjades strax efter 19 på kvällen och jag förlade dem i Haga för att få en lätt kuperad runda. Jag försöker att inte springa allt för platt jämt utan variera mig med banprofil som kan liknas med ett landsvägslopp.
Min plan var att springa 1x8 minuter och sen 1x10 och avsluta med 1x12 minuter. Riktigt så blev det inte. Jag planerade fel och fick bara ihop 6 minuter på den första innan röd lyset vid Norrtull kom. Visst hade jag kunnat köra vidare längs med Norrtullsgatan men hjärnan kom inte på det för än efteråt.

Nåväl, joggade 90 sekunder innan jag brassade iväg på den planerade 10:an. Fick kämpa rätt så rejält med skallen men övervann och lyckades ta mig i mål med en ansträngning som var kontrollerad. Farten blev 4:20 i snitt och med tanke på kroppens tillstånd och ensamlöpning är jag nöjd med det.

Joggade upp för backen mot Koppartälten, för jag hade ingen lust att börja i kraftigt motlut (joggvilan blev minuten längre än förra). Lite fegt, lite mesigt men ibland får jag vara det. Nästa intervall blev också 10 minuter. För jag kom på att jag kunde köra en sista efter denna och göra den 4 minuter lång så att totala tröskeltiden blev 30 minuter, precis som ursprungsplan. Kunde hålla steget någorlunda och hålla ihop på en sittfart runt 4:15 minuter/kilometer.

Jag avslutade alltså med 4 minuter efter 60 sekunders ståvila. Kunde trycka på lite mer för att det var så kort. 4:10 minuter/kilometer slutade klockan på.

Det går att genomföra mentalt tuffa pass själv och det är nyttigt att göra det då man oftast är helt ”själv” även på tävling. Det går inte att förlita sig på konkurrenterna och att de ska göra jobbet åt en. Men visst är det enklare och roligare att springa ihop.

I övrigt är jag nöjd med att inte starta på Vällingbymilen. Det hade varit en ledsam historia. Och det behöver jag ingen just nu. Tjo och tjim är mer min melodi.

Kommande vecka innebär en lugnare tillställning och då ska jag passa på att göra saker som vanliga människor gör. Shoppa, promenera och bara njuta.