onsdag 13 juli 2011

Boostat självförtroende

Trots födelsedag blev det klubbträning igår. På programmet var det 3x1000 + 10x200 + 3x1000. Jag var helt inställd på att det bara skulle vara 2 stycken tusingar på slutet så det blev en smärre chock när det andra upplägget uppenbarade sig. Bara att bita i det sura äpplet och leverera.

Teamade upp med Jakob så att jag hade en sparringpartner. Planen var att hålla 4:10 minuter per kilometer och med den erfarenhet jag har med denna dryga tusing visste jag att det innebar en sluttid på 4:20 till 4:25.

Vi brakade iväg och höll en anständig fart. Vid kontrollpunkten, 0,5 kilometer skulle klockan visa 2:05. Det var något fel på våra klockor och Jakob utbrast ett Hoppsan! 1:55 sa de och vi mosade på. Kroppen kändes bra och det var ingen syra i benen alls. Klockade in på 4:05.

Vilade i en minut sen på det igen. Denna gång skulle vi vara mer sansade. Vara kloka i vår löpning. Vid kontrollpunkten 1:53. Går ju bra det här med att vara sansad. Men kroppen kändes bra och andningen inga problem. Bara att kötta på. 4:00 på den.

Jag började ana, om inte stordåd, så en liten personlig skräll på tisdagskvällen. Det gick väldigt bra.

Ut på den sista i första setet. Bara att jobba på och hålla steget uppe. Personligen är det som natt och dag om jag kan hålla kroppen högt och inte säcka ihop. Då går det bättre och jag blir inte lika trött. Kroppen fortfarande med och huvudet glatt. 4:02.

Drickapaus och transport till rundbanan vid fotbollsplanen. Dags för etapp 2.
Då vilan var kort, endast 30 sekunder så gällde det att komma upp i puls men att inte överdriva det hela så att det blev pannkaka efter ett par tre stycken för att pulsen inte gick ner tillräckligt. Vi sprang på men jag fick släppa Jakob efter ett par då han gasellade iväg på lätta ben samt att min mage började bli kall och därmed skapa övertryck. Fick ordning på den och kunde långsamt men säkert försöka komma ikapp.

De korta intervallerna kändes okej och de sprangs på 40-41 sekunder. Inga rekordtider men helt okej.

Så tillbaka till tusingarna. Tre stycken. Okej, Ellinor, beta av dem en i taget. Låtsas som att det bara är den du springer just nu som räknas. Tänk inte framåt. Vi satte av och det kändes okej. Det stretade lite mer i benen nu och jag fick kämpa än mer. Men jag fixade halvvägsskylten med samma tid som innan de korta intervallerna, 1:53. Det bådade gott. 4:00 på den första.

En aningen längre vila nu för jag väntade in Jakob så att vi hade sällskap ut på intervall två. Nu var det krig med kroppen. Tänka högt steg, tänka teknik hela tiden. Inte tappa. Jobba, jobba, jobba. Slappna av i överkroppen, ha starka ben uppför, inte slappna av för mycket nedför, utan stå på. Jag kom in på glada men trötta 4:02.

Och så sista intervallen. Nu var det skallen som fick jobba rejält. Men det som fascinerar mig är att trots att det känns segt och tungt och trots att känslan i kroppen är att det går bra mycket långsammare än intervallerna innan så blir det i stort sett samma tid. Halvvägs så hade jag runt 1:53-1:55 och jag kom in på, ja just det, 4:02.

Så i snitt så låg mina intervaller ungefär 20 sekunder snabbare än vad de gjort tidigare. Inte dumt alls för självförtroendet!

Lite barfotajogg på nyklippt gräsmatta och sen hem för födelsedagsmiddag och champagne. Livet på en pinne!

8 kommentarer:

  1. Sådärja! Vilket skönt och snabbt pass du fick till, njut av kvittot på god form :-)
    4-fart på 1000-ingar med 1 minuts vila, det känns som du närmar dig sub40 med stormsteg!

    SvaraRadera
  2. Verkar sjuuukt jobbigt men på samma sätt underbart. I alla fall efteråt. Hur som helst grymt bra jbbat! Och grattis!

    SvaraRadera
  3. Härligt pass! Det tar jag nog efter någon gång. Kul med 200-ingar som lite variation mellan 1000-ingarna

    Hoppas att du nu befinner dig på ett såkallat "trappsteg" där du förbättrar dig snabbt :-).

    MVH

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat, tjejen!!!!
    En härlig födelsedagspresent från dig själv till dig själv! :)

    Kram

    SvaraRadera
  5. Hempa: Jag hoppas du har rätt och att det inte bara var en engångsföreteelse. Men det känns finfint just nu

    SvaraRadera
  6. Anna. Inget semesterpass direkt men gör görgott för själen (ja, och kroppen då förstås)

    SvaraRadera
  7. Lennart: Jag gillar när det är lite blandat på intervallerna. Då går det lättare att fokusera på delarna. Jag är så lättlurad :-) Jag hoppas att det var ett trappsteg jag klev upp nu

    SvaraRadera
  8. Maria: Bättre kunde jag inte få :-) Kram

    SvaraRadera