måndag 25 juli 2011

Gotland-Ellinor 1-0

Det här med att orientera på Gotland har för mig alltid varit ett irritationsmoment, min akilleshäl.

Jag har helt enkelt aldrig lyckas bra med att hitta kontrollerna och känna mig nöjd.

Men kanske skulle det gå bättre denna gång. Maken hade hittat en motionsorientering söder om Visby, på Tofta skjutfält och det passade in i vårt schema (eller vi såg till att schemat passade in i orienteringen).

Kommer dit och det är massor, jag säger massor med folk. Alla sorter och modegenre. Både öbor och fastlänningar. Härligt!

Jag valde en röd bana då det var väldigt fattigt på både höjdkurvor och annat trevligt på kartan, som kunde vara bra att ha för orienteringen. längden var 3,8 kilometer och det kändes lagom efter gårdagens urladdning på tävlingen.

Rensade pinne, checkade och sen startstämpling och iväg. Å hej en kompassriktning direkt. Hålla koll på stigarna som ska passeras och sen en liten glänta.

Men vad f...jag bara fastnar, jag kommer ingenstans. Allt är trögt och segt. Jag kämpar mig verkligen framåt och orienteringen går som den ska här på kalkstenshawaii. Lite hit, lite dit och lite runt men jag hittar skärmarna och kan stämpla in.

När jag sprungit ungefär häften tittar jag på klockan och ser med fasa att tiden verkligen har sprungit i från mig. Det här känns konstigt. Visserligen har det gått segt och visserligen har jag inte gått helt rent men att det tagit så lång tid att springa 1,9 kilometer är inte möjligt. Jag känner mig nedstämd efter konstaterandet att 34 minuter redan avverkats.

Men jag fortsätter och gör sedan en praktbom. En liten sträcka på 100 meter och ska ligga 50 meter från en säker beståndsgräns. Den bara finns inte! Efter att ha krypit sträckan fram ett par gånger går jag lite mer åt höger och där ligger den!

Arg som ett bi avverkar jag de sista 4 kontrollerna i ett rasande tempo. Eller det är i alla fall rasande.

Väl i mål kommer P fram och berättar att kartorna var fel. Det var inte 10 000-del utan 15 000-del. Så banorna var 50% längre än angett. Inte konstigt att det gick segt, konstigt och att stora bom-kontrollen gick som den gick. Men det är bara att skratt åt och glädjas åt att det blev fler kilometer och träningstid i dagboken.

Så fortfarande har jag inte slagit Gotland när det gäller orientering.

4 kommentarer:

  1. haha, men vad klantigt av tävlingsledningen att ge ut felaktiga kartor!

    Med rätta kartor hade du slagit Gotland!! :)

    SvaraRadera
  2. Är detta möjligt? Men man brukar ju nästan se vilken skala den är ritad i. I alla fall i 08 och i Dalom. Men jag har hört att Gotland är lite annorlunda. En klubbkompis i min ålder, en tjej som älskar svartare än svarta banor, sa att ja på Gotland måste man ju använda kompass!

    SvaraRadera
  3. Carina: Ja lite festligt var det. Nja, det är jag inte så säker på :-)

    SvaraRadera
  4. Leif_A: De som kan terrängen såg nog det men jag som är helt rudis på så detaljfattiga kartor var lost in space :-)Ja det är verkligen kompassriktning som gäller (jag brukar mkt sällan anv kompass på det sättet så det är verkligen spännande att släppa ut mig i de gotländska skogarna)

    SvaraRadera