fredag 8 juli 2011

Roslagsnatta

Jag kände att jag behövde träna mer på att tävla och Roslagsnatta låg bra till i planeringen samt att det är ett lopp jag gillar.

Kom dit efter en tur ut på ön. Hade lite dödtid mellan jobb och start så jag passade på att köra storhandlingen en dag tidigare så att jag kan njuta mer av fredagskvällen istället.

Men åter till tävlingen. Anmälde mig och hämtade ut nummerlappen och genast började pulsen gå upp och fjärilarna flyga runt i magen. Men det är denna typ av KBT-träning jag behöver. Att bli lite mer avslappnad på tävling.

Jag hade bestämt mig för att verkligen ha en lång uppvärmning denna gång så att jag kunde ta det lugnt i början och inte känna mig stressad.

En timme innan start började jag således att jogga. Ställde mig i toakön efter en 10 minuter och sen körde jag lite snabbare löpning under några minuter.Rörlighetsövningar och några korta varianter av löpskolning.

Efter det var det dags för mig att springa upp mig till tänkt tävlingstempo och köra det under en 4-5 minuter. Jag har upptäckt att det är det som får mig bäst uppvärmd. Att få in kroppen i tävlingsfart redan innan start.

Känslan i kroppen var inte bra. Benen kändes tunga och jag visste inte var som kunde hända på trevarvsbanan. Men det var dags att byta om till tävlingslinne och snabbfötterna.

Och där hände något. Helt plötsligt kändes benen inte alls blytunga och steget blev lättare. Nu försökte jag inte dra några större växlar på det utan hoppades att resan runt skulle bli en bra om än inte behaglig resa. Målet var att hitta en fin rytm, kunna ligga på och att känna mig genomtrött när jag kom i mål.
Det började närma sig start och jag slängde några ord med Lennart och Linus och önskar lycka till.

Försöker hitta en position i startleden för att inte hamna allt för mycket i trängseln. Det gick bra när startskottet väl brann av. Jag fick fart på benen och hittade en rytm. Vi svängde ut på första kringlan ut mot gästhamnen (?), började redan här springa om några och sådant känns alltid bra. Kikar på klockan för att se farten. En aning högt tempo men jag tänkte att jag skulle försöka hålla det så länge jag bara kunde.

Vid varvningen började jag höra ett flåsande i örat. Jag visste inte vem det var men hörde att det var en tjej. Det fortsatte och i backen upp undrade jag inte om det inte var dags för fröken att kliva om då mina ben började stumna. Men det gjordes inte. Då började jag tända till. Inte skulle jag låta henne ligga på rulle i allsköns ro. Jag försökte få upp steget och öka farten en aning. Men nej, hon var kvar bakom. Nåväl, jag tänkte att jag använder henne som kofösare och jag ska nu ha som mål att inte släppa om henne.

Vid varvningen ut mot sista öglan kom en tjej om i rosa tröja. En liten, nätt historia som såg ut att ha pigga ben. Ett tag tänkte jag att det var hon som legat på rulle den mesta av tiden men min sparringpartner var kvar bakom.

Då gjorde jag något som P skulle vara stolt över. Jag hakade på rosa tröjan och gick upp i rygg. Något som jag nog aldrig gjort förut. Det var lite jobbigt, ja visst men inte jobbigare än att ligga själv. När jag upptäckte det var det som en ny värld öppnade sig.

Ja men det är ju så här det skall vara!

Sista backen upp innan vändning och nedförrull. Rosa tröjan började krokna och jag fick än mer känning på hennes rygg. Nästan så att jag klev om där men jag sansade mig. Min okända sparringpartner hade släppt. På vägen ner mot platten fick rosa tröjan en lucka men väl nere kände jag mig stark så jag vågade mig på en ökning.
Jag trampade om och tänkte att nu får det bära eller brista. Även om hon kommer klå mig i spurten så har jag i alla fall verkligen försökt och kämpat bra på upploppet. (och jag skulle slippa pikar från P)

Men hon kom aldrig. Jag lyckades hålla undan och jag var väldigt nöjd med hur jag hade tänkt under loppet.

Min okände kofösare var inte alls okänd när det kom till kritan. Marika hade den goda smaken att piska på mig och det ska hon ha stort tack för!

Jaha, vill ni ha en tid också. Det blev 20:12 och ett nytt pers.

18 kommentarer:

  1. Snyggt! Du kan ju även på tävling!

    SvaraRadera
  2. Very good! Stort grattis till pb! :-)

    SvaraRadera
  3. Härlig berättelse och ett jättegrattis till det nya perset! Otroligt bra gjort och det var kul att ta del av hur du tänkte under loppet! Inte långt ifrån sub 20 min nu :-).

    Jag har faktiskt lärt mig en sak av dig som jag utnyttjade igår. Du skrev någon gång att Malin (eller Lisa?) hade sagt att "om det är 5-10 meter fram till en löpare så spring ifatt och ta rygg, det kostar på men det som händer sen, händer sen...". Jag tänkte så många gånger igår och lyckades ta flera löpare. Det fungerade :-).

    MVH

    SvaraRadera
  4. Wow, fint tid!! Och härlig race report också. :)

    SvaraRadera
  5. Grattis Ellinor, starkt jobbat i Norrtälje!

    SvaraRadera
  6. Riktigt fin tid! Snart är du under 20 och då är det inte långt kvar till sub 40...

    SvaraRadera
  7. Så jäkla snyggt! Du är grymmast :-)

    SvaraRadera
  8. Instämmer i hyllningskören, grattis till fint pers!! Det blir sub20 i år!

    SvaraRadera
  9. Suveränt bra gjort och starkt!!!!

    SvaraRadera
  10. Leif_A: Tack! Ja, det kanske finns en sub20 där någonstans.

    SvaraRadera
  11. Lennart: Det är ju sant men ack så svårt att tillämpa tycker jag. Huvudet tänker för mycket och tror att det är superjobbigt. Men du har bevisat att det stämmer. Jag ska öva på det!

    SvaraRadera
  12. LinusN: Tack! Du pinnande på bra du med!

    SvaraRadera
  13. Medeldist: Tack! Och du hade en fin (om än dock varm) resa på Muskö?

    SvaraRadera
  14. Jonas: Tack. Steg för steg. Bit för bit närmar jag mig.

    SvaraRadera
  15. Petra: Tack! En liten viktväst på det där :-)

    SvaraRadera
  16. Staffan: Tack! Vi får hoppas på under 20. Ska leta lite efter en trevlig femma

    SvaraRadera
  17. Maria: Tack! Var nog frustrationen från onsdagen som gjorde det :-)

    SvaraRadera