Det börjar närma sig

till årets final för många.
Hässelbyloppet. Det är om en liten dryg vecka och brukar bjuda på bra tider för de flesta.

I torsdags körde vi, Tolvangruppen, ett pass inför det loppet. Det är dags att springa lite i tävlingsfart.

Det blev 2x1 kilometer + 4x800  meter + 2x1 kilometer, där tusingarna skulle gå i tävlingsfarten på milen och de något kortare intervallerna en 5 till 10 sekunder snabbare per kilomter. Vilan var 60 respektive 90 sekunder.

Det kändes att jag inte sprungit så mycket intervaller. Benen var inte riktigt med och jag hade svårt att få till ett bra löpsteg. Men det var härligt att i mörkret köra medan vinden och regnet piskade på. Det är verkligen höst nu.

Och det var befriande på något sätt att få kämpa lite, att jobba med skallen och få den att inse att det bara är att mata på. Att det finns mer att ge i kroppen än vad huvudet tror.

Mantrat var två för kvällen: Ligg högt, ligg högt och starka ben, starka ben. Jag använde dem flitigt för att inte tappa allt för mycket till gruppen, som sprang som små gaseller över Månzabanan.

Även om jag på ett sätt redan har tagit säsongsvila och så ska jag springa nästa söndag och verkligen göra mitt bästa.