Hemma tillslut

Ja, rubriken syftar på min cykel jag cyklade till jobbet med för en två och ett halvt år sedan. Det var en solig försommar dag och fåglarna sjöng "ta mig, ta mig" sånger för varandra.

Sen vet jag inte vad som hände. Jag utförde aldrig träningspasset som skulle ta cykeln tillbaka hem.

Men så plötsligt hände det. Jag packade ner vindtäta kläder och varma handskar i ryggsäcken då det varnas för kallare väder och halka senare i veckan. Då såg jag min chans. Jag har ju även säsongsvila för tillfället.

Det betyder för mig att jag inte springer ett enda steg under minst två veckor och att jag drar ner på övrig träning.

Dock slutar jag inte helt med träning utan jag tänker byta ut ett par tre löppass mot annan träning. Så som det blev idag. Alltså cykel.

Jag behöver detta. Dels fysiskt att låta kroppen få återhämta sig ordentligt och framför allt psykiskt. För mig betyder det massor att få ha fokus på helt andra saker under en period. Det tar ändå en del tid att träna varje vecka. Och då inte bara själva passen utan det är planering, uppföljning och utvärdering som ska göras.

Idag har jag sorterat sommarkläder för nedtag i källaren. Bara en sån sak. Brukar annars hända lagom tills sommarkläderna ska upp igen.