Jag skulle igår köra ett pass som inte kändes speciellt
blodigt ut på pappret.
Men vad fel jag hade. Det var inte passet som var jobbigt
eller knöligt utan det var min kropp som inte svarade. Den trilskades med
seghet, trötthet, andnöd och allmänt missäraktig.
Passet var progressivt och jag valde att köra 10 minuter i
varje fart. De första 15 minuterna gick väl okej även om det inte var en
toppenkänsla. Men sen gick det rätt ner i källaren.
Jag var gråtfärdig och ville kasta in handduken (om jag hade
haft någon). Jag tänkte verkligen att jag skulle gå hem med det var för långt
så jag avbröt passet och lufsade hemåt.
Nya tag en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar