Satan i gatan-backar

Tisdag innebär kvalitetspass och jag var där hos Tolvangruppen. Vi körde 75 minuter distans där vi skulle spränga in ett gäng sprintbackar. Dessutom körde vi lite tuffare löpskolning med spänst och styrka.

Uppvärmning i 15 minuter sen körde vi löpskolning ungefär lika länge. Tågång, hälgång, indianhopp, tågång med hälkick, grodhopp, skridskohopp, utfallssteg sen så var vi tillräckligt möra för att fortsätta springa i 45 minuter. Vi körde upp i Lappis sen mot grusvarvet vid Stora Skuggan, bort mot Storängsbotten och rundade Stadion innan vi vek av mot Maskinbacken via vattentornet.

I mitt program stod det att jag skulle springa 10 stycken sprintbackar á 8-10 sekunder. Det låter inte så mycket men jag kan meddela att träningsvärken sitter som en smäck i häcken idag. Jag tar mig fram till kaffemaskinen på jobbet med väldigt stela och krumma ben. Ser ut som en tomtegubbe från Viktor Rydbergs dikt.

Som en extra smällkaramell lade coachen in ”piafflöpning” upp för backen. Satan i gatan som en viss Maggio skulle ha uttryckt det. Den visste var den tog.

Sen blev det nerjogg en 10 minuter innan jag lämnade in handduken och hoppade in i duschen.

Vanligtvis brukar jag inte skriva om mina middagar men jag gör ett undantag. Igår blev det helstekt rödning med skirat smör och pärar. Det var mumma för själen.