Då var det dags för intervallträning. Det skulle springas
långa backar i kombination med plattlöpning. Och allt i tröskelansträngning.
Joggade bort till Hagaparken och den så kallade
Studentbacken som går från Finnstugorna upp mot Koppartälten.
300 meter backe upp. Det såg bart ut och ingen is. Najs! Men
se det varade inte hela backen och jag är värdelös på is/slaskkörning så där
tappade jag fart men ansträngningen var helt okej i alla fall.
Trött jogg ner till startpunkten och sen på’t igen
ytterligare tre gånger. Benen blev tyngre och tyngre, precis som jag ville. Jag
slet med ispartiet och försökte göra det till min vän och liksom flyta ovanpå
det hela. Men det är inte lätt att få till då jag är mer av en jordfräs.
Sen blev det förflyttning en 400 meter till startstället för
de platta intervallerna. Huåhej, 5 stycken av den gamla klassikern 70/20. 20
sekunder är ingen lång tid. Pulsen hinner knappt vända en aning ner innan nästa
intervall. Men det är härligt att sträcka ut steget och det känns faktiskt
ganska så lätt i jämförelse med backarna.
Som en gasell flög jag över grusvägen. Snitsade mig runt
vattenpölarna och kände mig flygande.
Men flygandet tog slut i den avslutande tredjedelen av
passet. Ytterligare 4 backar skulle springas.
Som ett gnisslande ställverk kasade jag mig upp för berget.
Ja, Studentbacken hade omvandlats från en liten kulle till ett berg. Minst i
K2s klass. Minst!
Men jag betade av en intervall efter den andra. Inte tänka
framåt bara vara här och nu. Bara den här backintervallen som var viktig. Inget
annat.
Och tillslut fick jag jogga hem till duschen, maten och
sömnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar