En kompott av löpning

Den här veckan är det jag kallar för en medelhård vecka. En vecka som för tillfället ska innehålla ganska mycket mängd och hyfsat  långa och halvhårda kvalitetspass.

Så i torsdags pep jag i väg och brakade av ett progressivt pass på totalt 17 kilometer där 12 kilometer var själva passet med stegrande fart.

Det var riktigt skönt att känna barmark under fötterna. Rullgruset är inte några problem. Bara jag slipper halka och modd. Allt annat kan jag leva med. Och det var nästan så varmt att jackan kunde slängas av. Men bara nästan.



Passet gick helt okej. Det var lite tungt att få ner luften. Den lilla klumpen störde en aning men om jag "juckade" farten lite upp och ner samt tänkte på att springa avslappnat i axlar och rygg fick jag till det hyfsat. Dock kunde jag inte pressa upp pulsen nåt vidare värst. Men så är det och inget jag kan göra något åt i efterhand. Det kändes i alla fall som om kroppen var uppe och nosade på tröskel.

Om det tidigare i veckan var glest med löpning så tar jag igen det nu på slutet. Distanslöpning i solen igår, där jag var tvungen att kavla upp benen på tightsen för att inte förgås. Visserligen inga vackra spiror då de är så vita att de ser blå ut. Men än då.

Och idag när solen hade gått ner, blåste tagit i och temperaturen krupit ner mot nollan bestämde jag mig för att springa veckans långpass. Jag är inte riktigt kompis med långpassen så jag hade preparerat mig med en P3 Dokumentär om Gryningspyromanen. Kan rekommenderas. Den var riktigt intressant. Stackars människor som fick leva i ovisshet om huset skulle brinna ner eller inte.

Och huxflux hade en timme gått utan att jag funderade så mycket över att det var rätt trist att springa när alla andra jag mötte såg ut att vara på väg till en fest.

I hissen på väg upp i tillvaron