Det här med att gå ut i ledning

I fredags var det Team sprint i orientering.

Det var första gången jag sprang en sådan tävling och jag kan redan nu säga att jag gör gärna om det igen. Det gick snabbt, det var fart och fläkt genom hela tävlingen. Och riktigt urskoj!

Start och mål var inne på Borggården på KTH. Lite läckert att springa ut och in genom portalerna i denna anrika och tidstypiska byggnad från 1917.

Från klubben var det tre lag anmälda i mixklassen. Och det var snälla smädesord om vilka som var det bästa laget innan start. Jag fick den äran att springa med Niclas och jag var en smula nervös inför detta då han är en duktig orienterare med snabba fötter.

Annars hade UK gjort ett bra jobb och tagit ut jämna lag på pappret. Och det gjorde det hela än mer spännande.

Starten gick och Niclas, Sanna och Björn satte av tillsammans med en horder andra orienterare. Det skulle inte gå så långt innan växling men ändå var banorna ganska så långa. Den första var 3,7 kilometer och sträcka två 2 kilometer.

Strax efter 20 minuter kom förste löpare in. Och det var Niclas. Men herre jösses vad är detta!? Bara att gilla läget och springa det allra snabbaste jag kunde. Och som jag sprang. Visserligen kunde jag inte hålla undan utan tappade ner till plats 6 men jag lovar att jag sprang för allt vad jag var värd.

Blodsmak i munnen och en andning som värsta porrskådisen (som min vän Petra skulle uttryckt sig). Banan gick en skvätt ut i spenaten men de flesta kontroller satt inne på Campus och var nåbara med asfalt under sulorna.

Växlade ut till Niclas och väntade på min tur. Denna gång med cirka 10 minuters vila. Syran hade inte lämnat benen och kroppen innan det var dags för den längre banan på nästan 4 kilometer. Niclas hade plockat en placering till 5:e.

Men vad det var svårt att få igång benen efter detta. De ville inte vara med. Jag misstänker att jag borde joggat under väntan men det var svårt på Borggården, ska dock ta med mig det i läropeng. Jag slet som ett djur på banan som gick mer i skogen denna gång och försökte hålla undan för Rolle som jag visste låg efter mig. Bommade lite på ett par kontroller. Kände mig stressad.

På väg ut från en kontroll mötte jag Rolle som låg i runda slängar ett par kontroller efter mig. Nu fick jag eld i baken och bara flög fram. Kämpade mig uppför berget. Gav allt jag hade utför och lyckades hålla undan för hans långa älgkliv.

Team Hausken lyckades bli bästa Skarpnäckslag och det var ruggigt jämt mellan oss tre. Tur jag inte
visste hur nära Channa var. Då hade jag sett ut som ett stirrigt rådjur i skogen.

Det här var en riktigt rolig tävlingsform. Nästan den roligaste jag stött på. Rekommenderar det varmt!

Dock fick jag syratungaben och inser på kvällen att jäklar, jag ska ju springa Kolmårdstrailen imorgon.