Tre gummor på Stora Skuggan

Intervalltisdag och rejäla sådana. Det blev en start med extra twist efter helgens urladdning.

En hederlig intervallstege med halva intervalltiden som joggvilan mellan. 1-2-3-4-5-4-3-2-1 minuter där de kortare intervallerna skulle gå i snabbare tempo än de längre.

Jag och två teammedlemmar gav oss av till Stora Skuggan via KTH-terrängspåret och Fiskartorpets dito.

Min plan var att 5 minutersintervallen skulle gå i tröskelfart och att jag skulle minska 10 sekunder per intervall således skulle den första minuten gå i runda slänger i 3:40 minuter per kilometer.

Vi tuffade på och jag fick fin draghjälp av Marthe Helen och Jenny var steget efter mig. En liten orm av löpare. Joggvila i 30 sekunder och det var knappt att jag fick ner pulsen men på't igen och dubbla tiden till 2 minuter. Hej och hå. Fokus på teknik och att känna lätthet i steget.

Kändes helt okej och jag var på. Jag hade känt tveksamheter under dagen då jag inte visste hur jag stod efter veckor av mer orienterings och skogslöpningskaraktär. Mina ben kändes ovanligt starka och jag hade mer schvung i påkarna än vanligt. Visar hur stark man blir av obanad terräng.

Resten av intervallerna gick med samma känsla. Glad kropp, starka ben och sinnet på topp. Ja visst var det jobbigt men samtidigt kändes det bra.

Efter att stegen var avklarad hade vi 10 stycken intervaller kvar. Dock "bara" 30 sekunder var men det räcker och blir över när vilan bara är 15 sekunder. Benen får jobba som små trumpinnar och hjärtat hamrar som på en ångslup. Jag tog mig lite vatten över huvudet på den första och det tog ett par tre intervaller innan det hade släppt helt och jag kunde köra på med god teknik och lagom fort.

En riktigt slöjogg hem fick det bli sen. Trött och nöjd.

Snabba, starka ben