Jag skriver massor med roliga inlägg i skallen men det blir liksom inte av att pränta ner dem.
Men vad har hänt sen sist?
Jag har kört intervaller. I tisdags hade jag dubbeldate med två adepter på Karlberg. De hade supertusingar på schemat. Vi värmde upp tillsammans och jag drillade dem i löpskolning.
Sen stannade de kvar på rundbanan medan jag joggade bort till terrängspårsstarten. Planen var att köra 4 stycken 1500 meters intervaller med 60 sekunder gåvila mellan. Satte av och hade planen att få till 4:20-fart men att ha koll på pulsen så att den inte vare sig skenade eller låg på mystemposlag.
Jag ville även hitta känslan. Den där härliga känslan av att ligga ovanpå marken. Att nästan flyga fram utan att ta i för kung och fosterland.
Intervallerna startar med en svag uppförslutning vilket passar mig bra. Då får jag in tekniken på ett bra sätt och jag rusar inte iväg mellan stock och sten. Lugnt och sansat men med driv. Sen så blir det en utförslöpa där det bara är att rulla på innan det svänger ganska tvärt med en fin liten knix uppför. En liten kort platt sträcka innan en backe och sen platt. Backe upp, backe ner, backe upp och tjo så var varvet slut. Klockade in på 4:15 minuter per kilometer. Bra!
Pulsen låg där den skulle. Gick runt och sen på't igen. Samma sträckning och fortfarande var jag fokuserad på känslan och att inte gå stum. Hittade en bra rytm men på slutet började jag längta efter att det skulle ta slut. Alltså hela passet. Aningen för tidigt så jag ändrade strategi att inte titta på farten alls utan bara gå på hur det kändes i kroppen samt snegla på pulsen.
Min erfarenhet är att jag blir mer avslappnad när jag slipper tänka på fart och tid. Det stressar mig.
När jag hade kört mina fyra intervaller kollade jag de olika farterna och konstaterar att de låg inom 2 sekunder. Helt okej känsla.
Joggade ner till grabbarna och hejade på dem på deras sista serie. De lyckades finfint.
 |
| Grabbarna Grus! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar