Vålådalens tredagars - Etapp 2

Nu var det dags att styra kosan mot Åre och köra dagens etapp som var sprint. För mig som varit borta från sporten under en lång period är sprint något nytt.

Korta banor i stads/parkmiljö där verkligen varje sekund räknas. Där det är en lite annan orienteringsteknik och dessutom andra regler som gäller.

Eller som Asplövet uttrycker det.

Så det är därför jag gillar sprint.

Vanlig startprocedur, greppa kartan och ta ett snabbt beslut vart jag skulle hän. Skalan betydligt mindre än vanligt så en centimeter på kartan är 40 meter i verkligheten. Fort går det och snabba beslut måste jag ta.

När jag stämplat vid kontroll ett och var på väg till tvåan var jag tvungen att stanna till för att verkligen se hur jag skulle springa. Det var ett stråk av förbjudet område som jag ville ha koll på. Och mina ålderstigna ögon behövde stillhet för att kunna fokusera.

Här stod hejarklacken och skrek sig blå utan att jag hörde ett dugg. Bra där Ellinor. Du kan ju fokusera.

En kontroll till sen bar det uppför mot Tott. Åre är faktiskt ganska så backigt. Rejält backigt om jag får säga det själv.

Men det var bara att ligga i och göra det bästa av situationen. På väg till kontroll 6 bommade jag och kom för högt i slänten. Missade en minut på den manövern. Inte bra. Inte bra alls.

Kämpade mig vidare och försökte så på så mycket som möjligt utför för att försöka komma ikapp det jag bommade.

På vägen till sista kontrollen hörde jag äntligen hejarklacken och jag försökte springa det snyggaste jag kunde.

En minut före tvåan idag så till morgondagens jaktstart går jag ut knappa 9 minuter före. Måtte jag hålla undan och inte stöka till det för mycket på kalfjället.