måndag 27 augusti 2012

"Våga ha tråkigt"


Idag kom hösten. Kyligt, grått och som en käftsmäll. Och det blir inte bättre av att jag har gått ner i en motivationssvacka. Inte det att det inte är kul att träna, för det är det. Utan för att min kropp verkar ha gått i baklås.

Så morgonens pressevent från Asics satt som en sportkeps. Morgonjogg och frukost med Lisa Nordén. Bättre morot för höstens träningar kunde jag inte komma på. Glida runt på Skeppsholmen med en silvermedaljör.

Och vilken hit! Genomtrevlig, varm och glad cyklade Lisa bredvid oss som joggade och svarade på frågor.
Jag frågade henne om återhämtningen. Visserligen så är henens jobb att vara triathlet men att ändå hinna återhämta sig mellan passen, som totalt blir mellan 25 och 30 timmar i veckan, måste vara tufft.

Lisa sa att det viktiga var för henne att få i sig rätt mat vid rätt tidpunkt. Hon jobbar mycket med timingen av näringen. Och att ha småtråkigt mellan passen. Att på så sätt vila kroppen och skallen.

Där tror jag att vi med ”vanligt” jobb kan lära oss lite. Att anpassa träningen till hur mycket vi snor runt som skållade råttor. Är vi väldigt aktiva på jobbet eller privat så kanske det är att föredra att dra ner på träningen ett par timmar i veckan för att ge kroppen en chans att återhämta sig.

Vi diskuterade även om det var möjligt att vara världselit i triathlon och samtidigt bo i Stockholm. Några andra deltagare sa att det nog skulle vara möjligt men jag hävdar att det inte skulle vara det. Inte med de vintrar vi ändå har här. Att sitta på trainer eller liknande timme ut och timme in skulle få den mest triggade att skjuta ut sig i omloppsbana. Och att det inte är lika accepterat ”bland folk” att satsa på sin idrott, speciellt om det är en snorsport det handlar om. 

Vad beror det på? Varför kan man inte heja på idrottare som vill ge sin gren en chans. Nu måste man antingen ha stöd av SOK eller plugga för att kunna satsa till hundra procent. Alltså måste man redan ha presterat bra för att få stöd.

Men tåget har gått för mig för länge sedan så nu tänker jag bara använda morgonens pepp till att komma igång igen på glad tävlingsmotionärsnivå.


2 kommentarer:

  1. Kul att du är igång och bloggar igen :-) Det var en fantastiskt inspirerande morgon med Lisa! Och håller med dig om det där med att våga ha tråkigt. För en elitlöpare handlar det kanske om några timmars vila mellan passen. Men för oss som heltidsarbetar kanske det innebär ett par dagars andrum mellan duvningarna. Mycket tänkvärt!

    SvaraRadera
  2. DU är tillbaka! Jag tycker hon har en vettig åsikt där med timingen, både vad gäller mat och vila. Som du skriver kan man ju inte träna som mest den veckan man har som mest att göra på jobbet eller privat, det håller varken knopp eller kropp för!

    SvaraRadera