lördag 22 september 2012

Pensionerar mig

Det har varit tyst på bloggen ett bra tag. Och det finns en anledning.

Som jag har antytt har jag haft andningssvårigheter när jag springer och då speciellt vid intervaller. Det har tagit stopp och det har känts som om luftstrupen krampar.

Ett flertal tillfällen har jag spenderat på vårdcentralen och husläkaren. Men när astmamedicinen inte har hjälpt gav jag tillslut upp och sökte mig till en speciallist.

I fredags var jag på undersökning där de stack ner en lång slang genom näsan och tittade mig i halsen.

Allt såg strålande fint ut. Och jag har fått se mina stämband. Små rosa historier som flärpar fram och tillbaka lite när jag andas.

Så fick jag andas lite mer ansträngt och snabbare. Som om jag sprang fort.

Då betedde de sig inte som de skulle. Det blir liksom felkopplat så de drar ihop sig och gör passagen för luften pytteliten när jag andas in.

Så det är inte konstigt att jag får svårt att andas.

Detta är inget som går att medicinera bort eller operera utan det handlar om andningsteknik och att inte känna stress och press.

Jag har en tid framför mig där jag måste testa mig fram hur jag tränar på bästa sätt och hitta mina metoder för att slippa andnöden.

Därför har jag beslutat att lägga ner min satsning mot sub40. Jag har ingen lust att pressa mig och hela tiden vara orolig för att inte få luft (även om det inte är farligt).

Det är med sorg jag skriver detta då drömmen har gått upp i en liten blå rök.

Å andra sidan har jag nu tid att träna andra och att kanske börja dansa igen. Dansa är kul. Faktiskt väldigt kul. Och att träna andra är galet spännande.

I och med detta så kommer även bloggen läggas ner. Troligtvis kommer jag inte kunna hålla mig från att skriva. Men det blir inte här och det blir med annat tema. Jag lovar berätta var och när om det händer.

Stort tack till er alla som läst bloggen och delat min resa som inte räckte fram till målet.

Visare och  med lättare hjärta lämnar jag er med vetskapen om att min nya frisyr gör att jag ser ut som Clownen Manne när jag springer med keps.

17 kommentarer:

  1. Supercoola, supersnabba och supersnygga Ellinor! Tack vare din blogg har jag lärt känna dig och det är jag väldigt glad för! Kommer följa dig både irl och i cyberspace var du än hamnar :-) Stooor kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Petra: KRAAAAAM! Försten till dessertbordet :-)

      Radera
  2. Det finns så många drömmar att uppfylla och jag är inte ett dugg orolig för att du inte hittar något annat roligt. Kram E!

    SvaraRadera
    Svar
    1. maramackan: Jag tittar på en symaskin. Kram!

      Radera
  3. Inga nyheter, tyvärr. Du har ju inte fått ut på tävling det du egentligen har haft. Säger en som sett din rygg på träning men som haft häng på tävling. Och som känt glädjen att ha haft dig som hare på LL-träning och på Kalle Berg. Du är suverän på att peppa andra, fortsätt med det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leif_A: Hojta så harar och peppar jag!

      Radera
  4. Jag lider med dig! Usch och fy för en dum hals. Men jag tror du ska göra som du säger, träna andra (det kan du verkligen!) och dansa mera (det är ju verkligen superkul!). Kommer däremot att sakna bloggen, men jag läser var du än skriver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. OrienterarEmma: Jag får dansa mellan kontrollerna. Saknar redan att inte skriva så det dröjer nog inte länge innan ny blogg kommer.

      Radera
  5. Så tråkigt att höra. Men jag hoppas att du får ordning på andningen och att du dyker upp på annat ställe i bloggvärlden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andréa: Det kommer lösa sig med allt. Jag får bli grym på annat.

      Radera
  6. Trist E! Men superbra att du verkar ta det på rätt sätt och redan ser nya utmaningar. Kram Joey

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joey: Jodå, inget att hänga läpp för allt för länge. Har haft riktigt roligt i tävlingsspåret bla med din hjälp. Kanske kommer tillbaka snabbare än vad jag hinner säga löpskolningsövning. Kram

      Radera
  7. Inte kul för dig eller för oss som läst din blogg och hoppats att du skulle lyckas. Du får se fram emot nya utmaningar där maxpuls inte gäller. Hoppas vi ses på någon OL tävling/tränig. Där är det ju inte alltid farten som är den viktigaste. //Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar: Jag ska abslout försöka tävla i OL för som du säger där går det inte så snabbt (för mig) alldeles ypperligt att vara en så kass orienterare som jag i detta läge. :-)

      Radera
  8. Hoppas du får bukt med andingsbesvären, det ska idag inte vara ett hinder med t ex moderna luftrörsvidgande behandling om du nu VILL fortsätta din drömsatsning mot sub40. I vilket fall är du en härlig ambassadör för löpning och har mycket tillföra och jag hoppas du hittar ett sammanhang där du kan fortsäta vara det, som domare/funktionär, tränare och bloggare eller som löpare även fortsättningsvis med eller utan målsättning att springa snabbt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Staffan: Jag kommer försöka hitta ett sätt där stämbanden inte jobbar "tvärt emot" så jag får in luft. Tyvärr hjälper inte luftrörvidgande för denna åkomma. Men jag kommer absolut finnas med som periferi löpare som hejjar, tränar och dömer.

      Radera
  9. Tråkigt att höra. Hur är läget nu? Bloggar du någon annanstans?
    Mvh bajaren

    SvaraRadera