fredag 23 oktober 2009

Sub40 före 40, del 5


Då var det dags för backintervaller. Backen i fråga var den för mig kända ”Studentbacken” i Hagaparken. Där har jag kört mer eller mindre alla mina backintervallpass sen jag började springa mer seriöst.
Planen för kvällen var 10 stycken långa intervaller uppdelade i två serier. De första fem skulle springas upp till toppen av backen (cirka 270 meter) och de resterande fem upp till toppen och sen fortsätta 20 meter för att träna på att växla tempo och steg. Att våga trycka på även om man är trött och benen skriker för att få vila. Den varianten var ny för mig och nu i efterhand så var det en bra träning att få öva på den typen av tänk.

Sen till träningen var jag på grund av EU-mötet. Det brukar verkligen inte ta 60 minuter in till Östra från Täby med bil. Stressad anslöt jag mig till gruppen och vi joggade (jogga i 4:45 tempo?) iväg till Haga. Det var en glad och uppslupen grupp idag. Det är ju alltid så men jag behövde den positiva energi extra mycket idag.

Efter lite löpskolning och ett par stegringslopp satte vi av på den första intervallen. Gruppen splittrades direkt men det är från 30 minuter på milen upp till jag själv på 42-43 minuter. Bara att trycka undan de negativa tankarna och tänka att de ska vara där framme och dra. Jag fick sällskap från start av Henrik, som är jämn med mig på milen. Det kändes bra och sporrande. Vi körde på och peppade….Henrik peppade, jag var för trött och flåsig för att kunna komma med det samma till honom.

För att inte gå under av trötthet redan innan jag knappt börjat så tänkte jag bara fem stycken intervaller, det är fem stycken intervaller jag ska springa. Lisa och Malin sprang ibland bredvid och kom med råd, pepp och piska. Underbart att ha den sparringen.

Efter de första fem var jag så himla trött, så himla flåsig men jag tog mig ner. Lite långsammare och jag satte hjärnan på noll intervaller. Fem nya intervaller skulle springas och jag försökte tänka bort de fem jag precis avverkat. Fem stycken är inte mycket i mitt huvud. Bara att springa på och räkna upp till tre och sen börja nedräkningen, två kvar, en kvar…

Jag fokuserade på teknik och jag fokuserade på att utöka steglängden när det flacka partiet kom och även våga trycka på. Det kändes i kroppen och knoppen att det gav resultat. På näst sista intervallen skulle vi tänka att det var den sista vi sprang för att inte fega och för att inte tappa fokus. Benen skrek men jag lyckades vinna över kroppen signaler och bara springa på med starka ben och armarna jobbade med bra frekvens.

Som uppgift på sista intervallen skulle vi känna i kroppen hur det kändes och tänka på vad vi tänkte på under intervallens olika delar.

Jag vet att jag kände en massa och att jag tänkte men idag kan jag inte riktigt komma ihåg allt. Backen börjar med ett flackare parti för att sen bli brantare och efter drygt 200 meter bli ännu lite brantare innan det blir an aning planare mot toppen.
I början vet jag att jag försökte få benen att jobba lite hårdare, att vara mer ”på’t” och i det brantaste partiet tänkte jag att håll i nu, jobba på det blir snart lättare, orka!!!! Försökte jobba på tekniken och inte bli en slugger.

Jag hade inga direkta negativa tankar under någon av intervallerna och jag kände mig glad efter. Det jag lärde mig idag var att det går bra att verkligen ta ut sig och ändå hinna bli så pass återhämtad att nästa intervall går i ungefär samma fart. Jag började också lära mig att trycka undan kroppen signaler och bara jobba med huvudet.

5 kommentarer:

  1. Bra jobbat! And by the way, du får aldrig vara hare åt mig mer... ;-)

    SvaraRadera
  2. Taget Erik! Hon får vara hare åt mig :-)

    SvaraRadera
  3. Erik: Tack! Tsss...ska nog få fart på dig. Snart Bore ju..
    Leif: Oki, men nåde dig om du springer om mig...en gång får du slå mig (Växjö) men inte fler ;)

    SvaraRadera
  4. Härligt jobbat! Du är stark! Det är riktigt peppande att läsa det du skriver och man vill nästan men bara nästan sticka ut och sätta fart i "Studentbacken"! :o)

    SvaraRadera
  5. Maria: Jag hänger på! Bara att säga till ;)

    SvaraRadera