torsdag 26 november 2009

Sub40 före 40, del 11

Så var det då dags att köra passet jag presenterade nedan. Jag hade tur. Henrik vad med så duon var fulltalig kvällen till ära. Och det var skönt att ha honom flåsandes bredvid. Nu ska det tilläggas att jag flåsar minst lika mycket så att ingen missförstår.
Efter nästan tre kilometers uppvärmning och upphämtning av Pontus gjorde vi en kort och intensiv löpskolning innan första backen sprangs. Men innan vi går in på intervallerna ska jag förklara banan.

Först sprang vi backen på cykelvägen som går mellan Klappjakten och KTH. De som brukar springa Studenternas backvarv vet att det är den sista backen innan mål-/startlinjen. Sen gick/joggade vi ner och körde grusvägen som går parallellt med Klappjakten ända ner till cykelvägen vid Ugglevikskällan (cirka 500 meter). Där vilade vi hela 30 sekunder innan backen upp sprangs och gicks/joggades ner. Direkt vid cykelvägen sprang vi tillbaka på Klappjaktsstigen och den börjar med en uppförsbacke. Härligt! Och sen var hela varvet slut. Vi körde fyra hela varv, åtta halvor.

Hur kändes det? Jo, det var jobbigt men hanterbart. Eftersom det ändå är en slags vila när vi gick, småjoggade nerför backen. Jag försökte att fokusera på en intervall i taget som vanligt. Att inte tänka på att det skulle komma en till utan vara här och nu och göra det bästa just i den intervallen. Jag tror att för min egen del så blir intervallerna jämnare och jag får ut det bästa och mesta jag kan.

Henrik och jag stöttade varandra och kunde hjälpas åt att trycka på och inte tappa. Hålla ända in till målsnöret och lite till. Inte tappa fart de sista metrarna utan ända in i kaklet. Min ansträngningsnivå var hög och intervallerna hyfsat jämna. Det var bara några sekunder mellan varje femhundring.

När jag kom hem hade maken sprungit snabbdistans 10 kilometer på en tid som är i närheten av mitt personbästa från 2005. Nu är det krig! Jag ska inte släppa om honom för långt. Han ska få känna mitt flås i nacken...

12 kommentarer:

  1. Men nog är väl husfriden viktigare än några världsliga och i det stora hela betydelselösa pers? ;-)

    SvaraRadera
  2. Tycker att både du och maken ska ta det lite lugnt nu. Ta en träningsfri helg. Käka rejäl sillfrukost, gärna med nubbe. Köp hem pizza både lörd o sönd och en rågad kasse öl. Toppa det hela med massor av B&J. Världen är full av betydelselösa pers. (Förutom mina då)

    SvaraRadera
  3. Ha ha, säger en då som sett hur "hög" Jimpa blir när han slagit pers!

    SvaraRadera
  4. Visa var skåpet ska stå nu... =)

    SvaraRadera
  5. Buss på bara!
    Det finns väl inget som stressar en man så mycket som risken för tjejdäng. Och det finns väl inget som motiverar en själv så mycket som när man känner att man har häng på maken!!

    SvaraRadera
  6. Go Eli, du kommer krossa honom på Bore-cup, det vet jag. mvh daniel r

    SvaraRadera
  7. Erik: Kan så tyckas....kan så tyckas... ;)

    SvaraRadera
  8. Jim: Uj, uj, uj...du skulle må då va?! ;)

    SvaraRadera
  9. Leif: Kan också bero på att Jim känner sig lite hotad...Jag har ju en liten underrubrik till mitt mål, som du kan fråga Jim om :-)

    SvaraRadera
  10. Swyzze: Jajemensan! Här ska flyttas skåp

    SvaraRadera
  11. Katarina: En bra morot och piska är det. behövs lite tilltaggning ibland :-)

    SvaraRadera
  12. Daniel: Jag tänkte försöka hänga på så långt jag kan. P kör två varv så jag hoppas orka hela vägen in.

    SvaraRadera